Trattkatten

Historien om trattkatten tar aldrig slut.

Nu är stygnen borttagna, och i dag är hon trattfri för första gången. Så när jag kommer hem kommer hon säkert ha bitit upp hela magen eller något, med min tur...

Hur som helst, problem är liksom inte borta bara för att stygnen är det.
För nej, nu har hon kliat sig så mycket bakom öronen att hon har stora sår.
Tussar av päls är borta, och såren är blodiga.

I morgon blir det därför en ny tur till veterinären för att kolla upp öronen.
Och för att köpa specialfoder för en hundring per påse.
Nu ska misse nämligen sättas på diet.

Var ska detta sluta?


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0