Ett varningens finger
Jag kommer inte alltid att vara så aktiv som jag har varit i kväll.
Någon skulle välja att kalla det nyhetens behag, någon annan kanske skulle skylla det på tristess.
Jag är inte mycket för ursäkter eller djupare förklaringar.
Jag bara konstaterar det.
Jag vill ju inte förskräcka mina fans.
Så nu vet ni, ni behöver inte vara oroliga.
Tänkte att jag skulle berätta en liten anekdot såhär på kvällskvisten.
Om ett jättestort ögonblick i mitt (då) 28-åriga liv.
När jag blev namedroppad på Viggo Cavlings blogg.
Jo, det är sant. Stort som fan.
Fast vet ni, i stället för att jag skriver, så kan ni faktiskt i stället gå in och kika här.
Jag vill dock komma med en rättelse. Jag VAR redan anställd, och kunde således inte få använding för den vise mannens råd.
Well? Fick du 35 eller inte? Hälsa Dan att du är värd minst 40, och ge mig sen mellanskillnaden, please....
En vikarielön på 35? I vilken bransch då? Inte journalistbranschen i alla fall.
Vadå? Jag fick 77 när jag jobbade på Hallsta-redaktionen på VLT vintern -02.
Eller något mindre.
Jo men du vet, det är ju faktiskt skillnad på löneläget i storstäderna jämfört med ute i landet. Fy fan vad de håvar in, speciellt på lokalredaktionerna. Rika as är vad de är, hela bunten.
Det är möjligt, men alla lokalredaktioner jag har varit på har typ gett mig en Japp och en keps i lön. När jag sommarjobbade på VLT -99 hade jag 14.000. For real! Året efter 16.500. På UNT -03 hade jag prick 20, tror jag. De må vara rika as, men jag såg inte mycket av de pengarna...
Skit samma. Lunch torsdag blir perfa. Vi ska ut ett gäng på kvällen sen om du vill hänga på.
Kram,
Fon
Utgång hade varit grymt, men jag jobbar och slavar, tyvärr....
