Dunig kärlek

Härom natten frös jag så jag skakade och kunde inte somna eftersom det var så kallt i sovrummet.
De tunna täcken som vi haft under sommaren räcker definitivt inte till längre.
Men eftersom våra duntäcken låg i källaren orkade vi inte byta utan har skjutit på det.

Men så i natt, när jag kommer hem efter en lång dags slit och ska krypa ner i sängen, så känner jag att det prasslar på ett bekant vis. Och täcket kändes onekligen tjockare.
Vad har hänt?
Jo, hjärtat har pallrat sig ner till källarförrådet, hämtat våra duntäcken och bäddad om i sängen.
Det - är kärlek.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0