This is the year
Det här året är ju bara för galet.
Det är bara april och hitills har jag 1. blivit friad till 2. köpt lägenhet och 3. fått fast jobb.
Jo, för så här. Jag fick ju fast på Expressen i går.
Tur att det inte var i dag, för då hade jag trott att det var ett aprilskämt.
Men så var det.
Det är helt sjukt hur allting händer samtidigt. Det är sannerligen som hon sjöng Marit Bergman.
"This is the year. This is the year it all will happen. It's finally here, I have been waiting all of my life".
Allt jag har väntat på och längtat efter kom som en stor smällkaramell i present under årets tre första månader.
Inte kunde jag ana det där jag stod på ett vardagsrumsgolv i Gröndal på nyårsafton och skrålade kapp med Marit Bergman på högsta volym.
Lite läskigt är det också. I två aspekter.
Det ena är ju att alla dessa vuxensaker skulle hända det året jag fyller 30. Som ett definitivt besked på min vuxenhet liksom. Men kanske är det lite bra. Då slipper jag ju få ångest över att jag är 30 och inte har jobb, lägenhet och en förlovningsring. Nu har jag alltihopa, på ett bräde.
Men den andra aspekten är läskigast. Just det att jag har väntat så länge, och så händer allt samtidigt.
Inom loppet av två månader.
Nu går jag liksom runt och lite håller andan i väntan på att det ska slå tillbaka på mig.
För nu kan det ju inte hända mer bra saker. Nu kan det bara gå utför och någonting måste väl hända som väger upp liksom.
Usch, jag vågar nästan inte tänka på vad det skulle vara för något otäckt som ska väga upp allt det här underbara som har hänt.
Oh well, tills dess är jag världens lyckligaste. Fast jag håller fortfarande andan.
Och trippar på mina små rosa moln på tå, lite försiktigt snarare än att klampa fram.
Det är bara april och hitills har jag 1. blivit friad till 2. köpt lägenhet och 3. fått fast jobb.
Jo, för så här. Jag fick ju fast på Expressen i går.
Tur att det inte var i dag, för då hade jag trott att det var ett aprilskämt.
Men så var det.
Det är helt sjukt hur allting händer samtidigt. Det är sannerligen som hon sjöng Marit Bergman.
"This is the year. This is the year it all will happen. It's finally here, I have been waiting all of my life".
Allt jag har väntat på och längtat efter kom som en stor smällkaramell i present under årets tre första månader.
Inte kunde jag ana det där jag stod på ett vardagsrumsgolv i Gröndal på nyårsafton och skrålade kapp med Marit Bergman på högsta volym.
Lite läskigt är det också. I två aspekter.
Det ena är ju att alla dessa vuxensaker skulle hända det året jag fyller 30. Som ett definitivt besked på min vuxenhet liksom. Men kanske är det lite bra. Då slipper jag ju få ångest över att jag är 30 och inte har jobb, lägenhet och en förlovningsring. Nu har jag alltihopa, på ett bräde.
Men den andra aspekten är läskigast. Just det att jag har väntat så länge, och så händer allt samtidigt.
Inom loppet av två månader.
Nu går jag liksom runt och lite håller andan i väntan på att det ska slå tillbaka på mig.
För nu kan det ju inte hända mer bra saker. Nu kan det bara gå utför och någonting måste väl hända som väger upp liksom.
Usch, jag vågar nästan inte tänka på vad det skulle vara för något otäckt som ska väga upp allt det här underbara som har hänt.
Oh well, tills dess är jag världens lyckligaste. Fast jag håller fortfarande andan.
Och trippar på mina små rosa moln på tå, lite försiktigt snarare än att klampa fram.
Kommentarer
Ullis
Grattis grattis!! Grattade dig på bloggen igår också :o)
Puss und kram skombanan
Trackback
