Illa, jag mår illa.

Men utsikten över Mälaren är fin och nu ska jag försöka svettas ut spritångorna i bastun.

Men det vete fan om det enda som kan hjälpa mig nu egentligen inte är Hjärtat och misse, som är en timme bort.
Så nära men ändå så långt borta.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0