Ramlar

Så slirade vi hem genom snön. Jag och Nuno. Pappa Pop alltså.
Vi vadade i midejdjup snö, kastade snöflingor på varandra och omfamnades i ett magiskt ögonblick av iskristaller runt oss. Finare än så kan det inte bli två kollegor emellan.

Innan dess, kommunfest i i Kiruna stadshus, och rödvin på Mommas Steakhouse.
Fina Andreas Johnson la sin hand på min arm och det var ett fint ögonblick vill jag lova.

Just nu är det inte lika fint, för några idioter skriker i rummet ovan mitt.
Jag får försöka sluta mina ögon och tänka på hundspannsturen jag ska göra imorgon, med TT-Daniel, och på att Gullis kommer i morgon eftermiddag.

Just det, note to self: Det är ALDRIG en bra idé att beställa Fernet klockan fem i ett. ALDRIG.


Kommentarer
Sara

Inget fel på Fernet...

2008-03-07 @ 23:20:25


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0