Solokvist i Norrköping

Ni hör ju på rubriken, hur otroligt oglamouröst jag har det just nu.
Ensam. På ett hotellrum. I Norrköping, staden som alltid sover.
Ingenting är öppet. Inget liv någonstans.
I stället sitter jag här, med min dator, en cola light, och en sorglig ursäkt till fruktsallad nere från hotellreceptionen.

Om jag ens hade haft vett att boka ett ordentligt hotell. Med minibar. Eller en öppen pub.
Att jag inte bokade elite. Men jag ringde dit först, och då sa hon att det med största sannolikhet var fullt.
Eftersom jag hade lite panik och inte ville vänta en timme för att se efter ringde jag till Scandic och här är jag alltså stuck nu.
Ett crap hotell, med crap rum, utan minibar. Och baren i repan stängde för en halvtimme sen, så den hann jag inte med.

Nej, tacka vet jag hotell Moskva i Belgrad. Där fanns det en redig minibar.
Eller Belgrad överhuvudtaget för den delen. Utanför hotellet fanns en dygnetruntöppen butik med allt man kunde önska sig i dryckesväg, som man ju så ofta gör efter våra helgalna arbetspass.

Kanske är det bra ändå, att det inte finns någon minibar. För det är något sorgligt över att dricka i sin ensamhet.
Ska jag sitta här liksom, med lite vin, youtuba lite gamla klipp, kanske kolla in hotellets utbud av porr?
Nej, det var som sagt kanske lika bra. Jag får nöja mig med min fruktsallad och min cola light.
Dessutom, alkoholintag hade ökat på mitt redan jobbiga röksug. Och några cigaretter finns inte att få tag på i Norrköping nattetid. Om jag inte tar en 15 minuters promenad längs en enslig gata. Klockan ett på natten? Nej tack.
Och så röksugen är jag inte att det motiverar en taxi, som förövrigt inte går att få tag på. Jag fick GÅ till hotellet, genom Norrköpings ensliga gator. Hade jag däremot druckit vin, då hade det varit en taxi raka vägen till macken, that's for sure.

Vad är det förresten med hotellrumsvistelser, cigaretter och mig? Är det får många schlagerveckor med Lars "Lars Johansson" Johansson och Pappa Pop som har skadat mig? Troligtvis.

Hursomhelst, ni märker ju vilken miserabel tillvaro jag lever i.
Bäst att sluta nu. Men först, vad som är mer misserabelt. Jag har ingen tandborste, inget ombyte. Oförberedd på övernattning.
Åh söte jesus, ta mig härifrån. Jag har ju aldrig ens gillat Norrköping.


Kommentarer
wallo

jag tror att damen är lite bortskämd...;)skratt

en annan som tycker att hotell är lyx...men,men. man blir väl less på hotell med...

/W

2008-11-26 @ 17:41:53


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0