Ibland vill det sig inte riktigt

Jag hade laddat och sett fram mot kvällen som tusan.
Sett framför mig en galen helkväll med vännerna på stan.
Klackarna i taket och fylla grande vad var jag tänkte mig.

Men på något sätt gick luften ur mig, kroppen sa ifrån och i stället satt jag uppe i soffan till klockan tre. Ensam, och nykter.
Börjar jag bli för gammal? Eller är jag bara tråkig?


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0