Back to the crime scene - och allt ar kinesernas "fel"

Till att borja med: bloggningen har varit usel. Jag ber om ursakt for det.
Jag har helt enkelt haft fullt upp med att honeymoona.

Jag har:
* simmat med havsskoldpaddor
* simmat med Nemofiskar, parrotfish, sjoormar och en massa andra fiskar i ett av varldens basta dykvatten
* upplevt tre tropiska regnstormar med aska grande
* bott i en sjukt lyxig strandbungalow med en egen liten pool pa terassen pa ett nastan ode stalle pa Koh Yao Yai
* gatt upp minst tva kilo.

Och nu sitter vi har, pa Kae Bae Beach pa Koh Chang dar allt borjade. Ja min karlek till thailand alltsa.
Har var jag forsta gangen med Ullis och Emma.
Vi hade inte alls tankt att aka hit. Vi skulle akt till massa smaoar pa vastkusten. Men vadret, stormen fran Kina ville annorlunda.
Det borjade med irriterande och ihallandre regn. Och nar thailandska SMHI gick ut och varnade for kyla (i Thailand!), haftiga regn och vagor pa upp till fem meter tyckte inte vi att det var nagon ide att ge sig ut pa havet i sma batar.
I stallet tog vi var tillflykt till Koh Chang med hjalp av minibuss, stor buss, 14 timmars nattag till Bangkok och sen 5 timmars buss igen.

Och har skiner solen, det ar lika underbart och avslappnat som jag minns det, Vera och Arty har kvar Kharma (men ska salja) och Porn nere vid stranden har fortfarande de basta shakerna och den absolut vackraste solnedgangen.

Sa vi stannar har nagra dagar till innan vi drar vidare upp till Koh Samet. I morgon fyller Hjartat ar. Da ska vi fira pa steakhouse och lyxa med massa spabehandlingar hela dagen.
Och sa ska vi aka till White Sand och ta en ol for Johan.
Det kanns som det viktigaste uppdraget pa hela resan.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0