Depression

Vetskapen om att det ar mindre an en vecka kvar av var harliga brollopsresa jagar mig som hunden som nastan bet av mig halsenorna nar den jagade efter moppen pa Koh Chang.

I morgon lamnar vi oarna (Koh Samet for tillfallet) for Bangkok och det ar alltid en delad kansla.
Bra - eftersom jag alskar Bangkok. Dalig - eftersom det betyder att resan snart ar slut.
Hem till jobb, rakningar, kyla, vardagstrisstess och scheman som gor att jag och Hjartat knappt ses nagonting.
Men anda, det positiva ar att vi hoppade over november i ar. Gav den tristaste och jobbigaste manaden av alla ett stort fett finger rakt upp i... ja ni fattar. Vardade forhallandet, aktenskapet faktiskt, genom langa latar dagar pa stranden, obligatorisk solnedgangsol, hangel i vattnet, stjarnpromenader pa stranden och sa vidare och sa vidare.
Det kanns ju faktiskt javligt bra. Men supersugigt att tre veckor i paradiset gar sa fort.

Och bloggningen har varit superdalig. For jag har inte haft tid. Har hellre lagt tid pa att njuta. Att dricka ol. Att sola och bada. Och det lar inte bli skillnad i Bangkok. Jag kommer inte att ta mig tid for er. Forlat.
Vi hors nar jag kommer hem i stallet. Det blir bra det.


Kommentarer
åsa

Vet du vad? OM du skulle bloggat mera och INTE njutit av semestern hade du fått stryk. Typ. Ser däremot fram emot när du kommer hem och få höra/läsa om hur fantastiskt ni har haft det...

Kram.

2009-11-30 @ 09:11:40


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0