Däbbt i däsan

Blä.
Det är verkligen aptrist att vara förkyld.
Ögonen har gått från att rinna till att klia dock, ett framsteg.
Men halsen killar och jag hostar och näsan är täppt och huvudet bankar.
Bara att bädda ner sig djupt under täcket, låta dunsockarna sitta på och tycka synd om.
Vi ses på andra sidan.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0