It's a god damn miracle!
Jag har ju en bil. En vit Renault Megane från 98 vid namn Kexet.
Jag gillar Kexet, vi har haft många fina stunder tillsammans.
Men så i somras, i augusti någon gång, bestämde sig Kexet för att krångla till vår relation.
Mitt under motorvägsfärd i rusningstrafik hem från Nyköping så gick växellådan sönder. Växel för växel. Den ena efter den andra, tills bara trean funkade.
Inte mycket att göra, än att låta relationen slumra. Kanske skulle elden sakta självdö, var min tanke.
Kexet placerades i karantän på Hjärtats jobb, ställdes av och där har den fått stå.
Jag har inte glömt den. Tänkt på den då och då, men mest i form av ångest, det ska erkännas.
Ångest över att det inte kan stå där helt själv, utan att den måste flyttas och göras något med.
Eftersom jag ändå har starka känslor för Kexet har jag många gånger lockats av tanken att fixa den där växellådan och fortsätta vår relation. Den går som en klocka, har bara lite rost och är mycket mycket fin in alles.
Men förnuftet tog över känslan och jag insåg att det skulle bli svårt att lita på Kexet efter sveket i somras. Vem vet när nästa grej pajjar? Nej, relationen fick vara över.
Så i dag åkte vi till Kexet för att försöka starta upp den och köra den till skroten. Bogsera eller köra på trean var planen. Några halvhjärtade försök att sälja Kexet hade gjorts men ingen nappade. Så skroten it was.
Men med en gång jag såg den stå där så började hjärtat bulta. Den är ju så fin. Och går ju så bra. Ja förutom att man inte kan växla då. Inte backa, bara köra i trean. Lätt problematiskt.
Hur som helst. Vi sätter i startkablar och laddar upp batteriet. Vi smörjer hjulet som har rostat igen de senaste 8 månaderna som den har stått.
Vi provar att lägga i backen.
Och det är då det händer!
Det går att lägga i backen, utan problem, utan hemska oljud.
Vi backar ut bilen, provar att lägga i ettan. Det funkar!
Åker runt runt på området, provar alla växlar. Det funkar!
Kexet har mirakulöst lagat sig själv!
Min glädje är enormt stor.
Så här glad över att få åka i Kexet igen.
I rent glädjefnatt kör vi till Ica Maxi och handlar fredags-tacos tillsammans med resten av invånarna i vår kranskommun.
Sen, medan vi fortfarande är höga på glädje, åker vi till Hemtex - i Barkarby - och köper nya sängkläder för 700 spänn. Next best thing till egyptisk bomull, jo jo. Fint ska det vara.
Och nu, sitter jag här, med en fredagsdrink. En väldigt mumsig mojito som jag blandade till.
Snart blir det fredagstaco. Till det blir det fredagsvin.
Och om vi inte somnar i soffan kanske det blir lite fredagsromantik.
Allt detta, tack vare kexet. Helgen kunde inte ha börjat bättre. Jag är så lycklig att jag inte kan sluta skratta.
Jag gillar Kexet, vi har haft många fina stunder tillsammans.
Men så i somras, i augusti någon gång, bestämde sig Kexet för att krångla till vår relation.
Mitt under motorvägsfärd i rusningstrafik hem från Nyköping så gick växellådan sönder. Växel för växel. Den ena efter den andra, tills bara trean funkade.
Inte mycket att göra, än att låta relationen slumra. Kanske skulle elden sakta självdö, var min tanke.
Kexet placerades i karantän på Hjärtats jobb, ställdes av och där har den fått stå.
Jag har inte glömt den. Tänkt på den då och då, men mest i form av ångest, det ska erkännas.
Ångest över att det inte kan stå där helt själv, utan att den måste flyttas och göras något med.
Eftersom jag ändå har starka känslor för Kexet har jag många gånger lockats av tanken att fixa den där växellådan och fortsätta vår relation. Den går som en klocka, har bara lite rost och är mycket mycket fin in alles.
Men förnuftet tog över känslan och jag insåg att det skulle bli svårt att lita på Kexet efter sveket i somras. Vem vet när nästa grej pajjar? Nej, relationen fick vara över.
Så i dag åkte vi till Kexet för att försöka starta upp den och köra den till skroten. Bogsera eller köra på trean var planen. Några halvhjärtade försök att sälja Kexet hade gjorts men ingen nappade. Så skroten it was.
Men med en gång jag såg den stå där så började hjärtat bulta. Den är ju så fin. Och går ju så bra. Ja förutom att man inte kan växla då. Inte backa, bara köra i trean. Lätt problematiskt.
Hur som helst. Vi sätter i startkablar och laddar upp batteriet. Vi smörjer hjulet som har rostat igen de senaste 8 månaderna som den har stått.
Vi provar att lägga i backen.
Och det är då det händer!
Det går att lägga i backen, utan problem, utan hemska oljud.
Vi backar ut bilen, provar att lägga i ettan. Det funkar!
Åker runt runt på området, provar alla växlar. Det funkar!
Kexet har mirakulöst lagat sig själv!
Min glädje är enormt stor.
Så här glad över att få åka i Kexet igen.
I rent glädjefnatt kör vi till Ica Maxi och handlar fredags-tacos tillsammans med resten av invånarna i vår kranskommun.
Sen, medan vi fortfarande är höga på glädje, åker vi till Hemtex - i Barkarby - och köper nya sängkläder för 700 spänn. Next best thing till egyptisk bomull, jo jo. Fint ska det vara.
Och nu, sitter jag här, med en fredagsdrink. En väldigt mumsig mojito som jag blandade till.
Snart blir det fredagstaco. Till det blir det fredagsvin.
Och om vi inte somnar i soffan kanske det blir lite fredagsromantik.
Allt detta, tack vare kexet. Helgen kunde inte ha börjat bättre. Jag är så lycklig att jag inte kan sluta skratta.
Kommentarer
åsa
Fantastiskt! bilar som lagar sig själv, ta patent på det!
Tess
I know! Det är helt galet. Synd att jag inte litar riktigt på Kexet, annars hade jag hoppat i den och åkt raka vägen ner till Götet för lite Åsa-häng. Men din Spyker borde väl klara av en tur till Sthlm snart? Miss you!
Trackback
