Inte så konstigt egentligen
Att lämna in kvitton kan ju vara det tråkigaste som finns.
Det skulle kunna vara lätt. Varje gång jag har åkt taxi eller gjort något utlägg skulle jag prydligt kunna skriva på kvittot vad det gällde och lägga i en mapp eller ett kuvert för att sedan ha allt samlat när det är dags att lämna in månadens skörd till chefen.
Nu är ju inte jag så organiserad. I stället släpper jag bara ner alla taxikvitton och annat i väskan, så för de ligga där löst och knögglas till, ibland så att man inte ser vad det står, och blandas med all annan skit tills det är dags.
Då, oftast samma dag som det är sista inlämningsdag, tar jag upp högen och försöker sortera. Taxi hem på natten, taxi i tjänsten, privat taxi som i stället hamnar i papperskorgen, privata kaffekvitton, oj, där var ett gammalt visitkort, och jaha, där var ett gammalt sl-kort för augusti.
Jag sitter där och svettas med min hög. Försöker komma ihåg vad anledningen till en taxiresa den 8 december var. Inte konstigt att jag tycker att det är tråkigt.
Ja men ni fattar ju. En enda stor röra av utlagda kronor som väntar på att få komma tillbaka hem till mamma.
Det skulle kunna vara lätt. Varje gång jag har åkt taxi eller gjort något utlägg skulle jag prydligt kunna skriva på kvittot vad det gällde och lägga i en mapp eller ett kuvert för att sedan ha allt samlat när det är dags att lämna in månadens skörd till chefen.
Nu är ju inte jag så organiserad. I stället släpper jag bara ner alla taxikvitton och annat i väskan, så för de ligga där löst och knögglas till, ibland så att man inte ser vad det står, och blandas med all annan skit tills det är dags.
Då, oftast samma dag som det är sista inlämningsdag, tar jag upp högen och försöker sortera. Taxi hem på natten, taxi i tjänsten, privat taxi som i stället hamnar i papperskorgen, privata kaffekvitton, oj, där var ett gammalt visitkort, och jaha, där var ett gammalt sl-kort för augusti.
Jag sitter där och svettas med min hög. Försöker komma ihåg vad anledningen till en taxiresa den 8 december var. Inte konstigt att jag tycker att det är tråkigt.
Ja men ni fattar ju. En enda stor röra av utlagda kronor som väntar på att få komma tillbaka hem till mamma.
Kommentarer
åsa
Åh, älskade uttrycket "knögglas till"!
Trackback
