2002 - Kom ihåg mig

Vad man for fram och tillbaka till alla möjliga ställen de där åren. Hultsfred igen med Sara, midsommar på Gotland med Söderhamnsgänget, Hjärtslaget i Halmstad med folk från högskolan.

Tillbringade sommaren hos Hjärtat i Söderhamn och jobbade extra i hemtjänsten. Inte världens roligaste jobb men nyttigt och lärorikt.

Lyssnade på Kent, Lars Winnerbäck, Håkan Hellström, Weeping Willows och massa annan bra musik.



Någonstans i mitt huvud så började drömmen ta form. Den där som jag hade haft länge men inte vågat tro att jag skulle klara av. Men som jag ändå inte kunde släppa. Så jag sökte till journalistutbildningen, och kom till min förvåning in.
Jag lämnade Gävle och alla vännerna där efter 3,5 år. I staden där jag jag inte kände en levande själ när jag flyttade dit. Där jag blev kär, och fick vänner för livet.
Innan flyttlasset gick upp till Umeå hann jag med att skriva C-uppsats med Anette, med obligatoriska fikapauser i hennes trädgård och vara fusknolla under nollningen. Sen upp till björkarnas stad. Lärde känna Ullis, Åsa och Emma som blev bestående vänner från kulturjournalistklassen. Började jobba extra i baren på Kamenski och lärde känna Kerstin. Jobbade extra som personlig assistent. Var ett litet steg närmare drömmen.



Jag och världens bästa Sara, Söderhamn, sommar 2002.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0