Fjällfina hälsar

Generellt är ju inte måndagar några favoritdagar.
Men baske mig om inte den här dan ändå får en liten guldstjärna.
Ja jag vet, den har knappt börjat - men den har börjat sjukt bra.

Inte nog med att solen skiner. På min morgonpromenad fick skogsmullen i mig lyckospel.
För jo, jag erkänner. Även om jag inte uppskattar trekking och campingliv så bor det en liten mulle i mig. Jag blir väldigt lycklig över att se ovanliga fåglar eller andra söta små djur. Det spritter till i mig när jag ser de första vårblommorna. Jag smsar gärna storebror om jag ser en fågel jag inte vet vad det är för någon (vilket inte är så många eftersom jag liksom honom är en liten hobby-ornitolog) och jag vet att jag får ett snabbt svar. Senast var det nötskrikan som jag inte kände igen.

Dagens promenad bjöd på årets första groda!



Den lilla bruna grejen bredvid bladet är grodan.

Och årets första fågelungar! Men de har jag ingen bild på, för kanadagässföräldrar brukar inte vara så snälla, så jag vågade inte stanna och fota.

Och årets första bukett av mina favoriter!



Och nu, världens för tillfället bästa låt! Den här dagen är redan så bra att jag struntar i om det blir regn och åska resten av den.

PS: Om du inte fattade hinten i rubriken så har du troligtvis inte gått på Mulle, och tycker säkert ändå att det här är det tristaste inlägget nånsin. Alltså orkar jag inte förklara. DS.



Kommentarer
The dirt

Vilken fantastiskt början på en bra dag!

2010-05-24 @ 20:40:33


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0