London

Ja, och om jag hyllar New York måste jag ju hylla min nuvarande hemstad.
I ärlighetens namn har jag aldrig varit speciellt inbiten Londonälskare förut. Schysst stad, men det är inget som har gjort att jag vill vallfärda hit. Har hellre åkt till andra ställen.
Men London, vad jag älskar dig.
Jag börjar utveckla starkt anglofila drag.
Jag vill sitta på puben en söndag och smutta på en pint. Promenera i Regents Park med en kaffe i handen.
Äta crumpets och engelska muffins (scones typ) och dricka te dagarna i ända.
Jag vill fly stan över helgen och ta in på något litet B&B i Wales eller nere i Dorset.
Jag vill helt enkelt inte flytta härifrån. Inte än.

I dag tog jag en liten promenad i delar av mina hoods som jag ännu inte upptäckt. Det är ju en hel del att upptäcka om vi säger så.
Jag hittade en vacker liten handelsträdgård på väg ner mot kanalen, ytterligare en mysig pub och massa små restauranger med uterserveringar där folk satt. Ja, man kan fortfarande sitta ute här, även om hösten är här nu.
Och så alla husen. Bara att promenera runt på gatorna i min närhet gör att jag får svindel. Jag vill bo i vartenda ett av de där husen.
Jag älskar mina hoods i Solna, och framförallt älskar jag det som väntar på mig i mina hoods i Solna. Men de här hoodsen alltså. Det är ren och skär lycka att promenera runt här.

Och det finns så mycket kvar jag vill uppleva. Jag vill ta tunnelbanan till någon random station och hoppa av där och bara gå runt och upptäcka. Jag vill bli stammis på ställen, jag vill hitta rutiner i den här underbara underbara staden.

London, vi har just påbörjat ett fantastisk kärlekshistoria. Jag hoppas att den kommer att vara länge.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0