Den stora syndafloden

Nog för att jag var inställd på att hela den här London-grejen skulle bli en prövning.
Men så här? Kom igen, vad har jag gjort för att förtjäna sådan dålig kharma?
Dagens drama kvalar helt klart in som en av årets jobbigaste grejer.
Varför kan inte såna här saker hända hemma, där man vet hur allt funkar?

Så här: Jag sitter i vardagsrummet och jobbar. Hör ett litet knäpp från någonstans i lägenheten. Sedan ett lätt droppande. Går och tittar men ser ingenting.
Sedan, ytterligare ett knäpp. Den här gången högre. Och sen ett rejält plask.
Och nu är det ingen tvekan om vad som har hänt. Cisternen till toaletten har spruckit! Bara så där.
Vattnet forsar ut på badrumsgolvet, som som tur är inte har heltäckningsmatta. Panik!
Jag springer och hämtar handdukar som jag lägger ut för att hindra att vattnet tar sig ut på heltäckningsmattan i hallen.
Får panik. Första tanken är att ringa pappa. Men det kan jag inte göra. Hallå jag är 32 och vuxen.
Så, jag ringer Hjärtat. Som kommer med råd och tröstar.

Letar efter numret till vaktmästaren i huset. Hittar en lapp där det står att han är på semester. Ett nummer till hans vikarie. Ringer flera gånger utan svar. Ringer till huvudkontoret för firman som tillhandahåller vaktmästarna.
Får numret till en rörmokarfirma. Som inte har någon tid att hjälpa mig i dag, alls.
Ringer igen till Eduardo, som vaktmästarvikarien heter. Efter femte försöket - svar.

Under tiden som detta händer fortsätter vattnet att forsa vill jag bara påminna om.
Eduardo säger att jag måste ringa en rörmokare. Wow, smart svar, det hade jag inte listat ut själv.
Jag frågar om han har numret till någon rörmokare. Han säger att han bara har det till firman som inte har tid.
Men att jag kan kolla i gula sidorna.
Nu är inte England som Sverige. Telefonnummer är inte lika lätta att få tag på.
Men jag hittar numret till en firma, som ska skicka ut någon i eftermiddag. Men de vet inte när.

Okej, rörmokare iallafall någotsånär på väg. Men vattnet forsar fortfarande.
Jag kommer på att om jag spolar så töms cisternen på vatten och det slutar forsa. I fem sekunder.
Så jag spolar, tömmer vattenskålen som jag ställt för att fånga upp vatten, vrider ur handdukar, lägger dit dem igen.
Det finns ingen ventil som man kan stänga av vattnet med utanpå vattenledningen.

Men, som den Tessguyver man är, så kommer jag på att det måste ju finnas någon ventil inne i själva cisternen.
Nej, jag är inte rörmokare och nej jag har aldrig behövt göra sånt här hemma. Hade jag haft koll hade jag säkert löst problemet snabbare. Men det hade jag inte. Det viktiga är dock att jag löste problemet. Hade jag varit Macguyver hade jag säkert lagat toaletten själv. Men det är jag inte, bara nästan.

För jag hittade själva grejen som leder till vattenledningen. Och insåg att om man håller upp den (den gick inte att skruva av) så avbryts vattentillförseln till cisternen. Dock kan jag ju inte sitta och hålla upp den hela dagen.
Men, jag hittar en förpackning med tandborstar som någon av de tidigare korrarna lämnat uppe på badrumsskåpet.
Lyckas kila fast den under den här grejen och sätta fast den på kanten till cisternen. Och, vattnet slutar forsa.
Problemet är löst för tillfället.

Nu är jag helt matt av dramat och hoppas bara att rörmokaren kommer snart och att han kan fixa det enkelt. Vore jobbigt att vara utan toalett liksom.

Jag hade storslagna planer för dagen. Jobba undan och sen försöka komma ut och ta en promenad längs kanalen som ligger precis bortanför huset. Kanske promenera bort till Regents Park. Laga en god middag som jag äter före klockan 22 för en gångs skull. Kanske packa upp mina väskor.
Men nej. Mina planer sprack, som man skulle sagt i Göteborg.
Bra start på helgen liksom.


Kommentarer
Anonym

Oj, vilken mardröm! Tur att du är Mrs Handy. Min första tanke skulle oxå vara att ringa pappa. Hoppas du har det bra trots allt. Kram Sofia

2010-09-10 @ 16:50:59
Sara

Oj vilket kaos! Du är en riktig fixare du! Stor kram

2010-09-14 @ 20:40:45


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0