Happy times!

Om ni bara visste vilken bra morgon det här blev till slut.

När jag kom till Espresso House som vanligt för den livsviktiga kaffen stod han där, min favoritbarista som egentligen har gått till en annan kaffebutik. Han gjorde ett tillfälligt inhopp, sa han.
Ni minns ju att det har varit lite si och så med kvallen på baristorna där den senaste tiden.
"Det vanliga, med lättmjölk", frågade han som om det var det mest självklara i hela världen och jag nickade lyckligt.

Det absolut bästa med det var inte att allt var som vanligt då, utan att de två som jobbade sist när jag röt ifrån (eller, jag röt inte som en tiger, snarare lite försiktigt som en huskatt) och berättade för mig att de minsann inte kunde minnas vad jag skulle ha eller se till att det alltid blev helt rätt, de jobbade i dag också och hörde alltså proffset ta min beställning. Man ba: yes!

Sen kom jag till jobbet och hade fått ett mail som gjorde mig jätteglad. Beklagade mig i går i tidningen över att jag inte hade någon biljett till Melissa Horn i Sthlm i slutet på november. Men nu sörrni, nu har jag vips det.

Bara hoppas att resten av dagen fortsätter på samma succéartade sätt. Men med middag med finaste Skarpen i kväll kan det väl inte bli annat än succé, tänker jag.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0