Hej då Anders
Jag har ju varit i ett sorts thailandsvakum ett tag.
Men jag har fått med mig att den briljanta Anders Paulrud har försvunnit.
Anders var författare och kulturredaktör på konkurrenten. Han gick bort den 6 januari i lungcancer.
Han hade redan lurat döden en gång, när han överlevde den hjärntumör, stor som ett ägg, som angripit honom.
Första gången jag träffade Anders var när jag jobbade som kulturredaktör på Södermanlands Nyheter i Nyköping.
Han var i stan för att prata på en författarkväll, om boken "Kärleken till Sofia Karlsson".
Jag visste egentligen inte så mycket om honom, hade följt med i debatten om boken och sett hans namn på bladets kultursidor då och då.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Jag, 27 år gammal, ganska nybakad journalist, tänkte att det var ytterligare en tråkig småkåt gubbe med fablesse för unga kvinnor.
Jag hade så fel.
Anders Paulrud var en av de mest fantastiska människor jag har träffat. Han satt där, men sina små sneda plirande ögon, sitt underfundiga leende, sin småländska (eller var det blekingska) dialekt. Smuttade på sitt mineralvatten. Rökte en cigg. Rökte många cigg.
Vi pratade. Och pratade. Om hans bok, såklart, men också om livet. Om vin. Om thailand. Om capri, dit han skulle åka för att skriva. Eller hade han varit där. Jag minns inte riktigt.
Vi pratade och pratade och vilken tur det var att han hade kommit tidigt till stan för när det var dags för honom att gå på den lilla provosoriska scenen kändes det som om vi blivit avbrutna i vårt samtal, och att det fanns hur mycket som helst mer att prata om.
Jag skrev en artikel, och skickade tidningen till honom precis som han bett om. La med en lapp som återkopplade till något vi pratat om. Skrev att vi kanske ses i Asien till vintern, vem vet.
Fick ett handskrivet brev tillbaka. Där han hyllade mig som skribent. Skrev att vårt samtal varit trevligt men alldeles för kort.
Ett år senare började jag jobba på Aftonbladet. Såg Anders i korridorerna så gott som varje dag. Hejade alltid, men pratade aldrig en längre stund. Visste inte om han kände igen mig.
Ville gå fram och säga det, men blev plötsligt blyg nu när vi var på samma arbetsplats. Ångrade mig alltid.
Jag ska hedra hans minne genom att läsa hans böcker. Och tänka på vilken fantastisk människa han var, den där lilla mannen.
Men jag har fått med mig att den briljanta Anders Paulrud har försvunnit.
Anders var författare och kulturredaktör på konkurrenten. Han gick bort den 6 januari i lungcancer.
Han hade redan lurat döden en gång, när han överlevde den hjärntumör, stor som ett ägg, som angripit honom.
Första gången jag träffade Anders var när jag jobbade som kulturredaktör på Södermanlands Nyheter i Nyköping.
Han var i stan för att prata på en författarkväll, om boken "Kärleken till Sofia Karlsson".
Jag visste egentligen inte så mycket om honom, hade följt med i debatten om boken och sett hans namn på bladets kultursidor då och då.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Jag, 27 år gammal, ganska nybakad journalist, tänkte att det var ytterligare en tråkig småkåt gubbe med fablesse för unga kvinnor.
Jag hade så fel.
Anders Paulrud var en av de mest fantastiska människor jag har träffat. Han satt där, men sina små sneda plirande ögon, sitt underfundiga leende, sin småländska (eller var det blekingska) dialekt. Smuttade på sitt mineralvatten. Rökte en cigg. Rökte många cigg.
Vi pratade. Och pratade. Om hans bok, såklart, men också om livet. Om vin. Om thailand. Om capri, dit han skulle åka för att skriva. Eller hade han varit där. Jag minns inte riktigt.
Vi pratade och pratade och vilken tur det var att han hade kommit tidigt till stan för när det var dags för honom att gå på den lilla provosoriska scenen kändes det som om vi blivit avbrutna i vårt samtal, och att det fanns hur mycket som helst mer att prata om.
Jag skrev en artikel, och skickade tidningen till honom precis som han bett om. La med en lapp som återkopplade till något vi pratat om. Skrev att vi kanske ses i Asien till vintern, vem vet.
Fick ett handskrivet brev tillbaka. Där han hyllade mig som skribent. Skrev att vårt samtal varit trevligt men alldeles för kort.
Ett år senare började jag jobba på Aftonbladet. Såg Anders i korridorerna så gott som varje dag. Hejade alltid, men pratade aldrig en längre stund. Visste inte om han kände igen mig.
Ville gå fram och säga det, men blev plötsligt blyg nu när vi var på samma arbetsplats. Ångrade mig alltid.
Jag ska hedra hans minne genom att läsa hans böcker. Och tänka på vilken fantastisk människa han var, den där lilla mannen.
Naket
Jag glömde förresten min provisoriska ring hemma i morse.
Det känns helt naket på handen.
Men det känns skönt att jag redan har vant mig vid att vara ringmärkt.
Det känns helt naket på handen.
Men det känns skönt att jag redan har vant mig vid att vara ringmärkt.
Äntligen!
Hurra!
I morgon ska jag äntligen klippa mig.
Mitt hår är i det närmaste självdött. Det ska bli en fröjd att låta frisören sätta saxen i det.
Dessutom ska vi kolla på förlovningsringar i morgon. Mycket spännande.
I kväll middag och vin med Amina på Caliente. Sweet!
I morgon ska jag äntligen klippa mig.
Mitt hår är i det närmaste självdött. Det ska bli en fröjd att låta frisören sätta saxen i det.
Dessutom ska vi kolla på förlovningsringar i morgon. Mycket spännande.
I kväll middag och vin med Amina på Caliente. Sweet!
Två bilder
Jag har inte hunnit ladda in bilderna från semestern än,
så länge får ni njuta av de här godbitarna.
Jag, in present state, och min provosoriska fantomenförlovningsring.
De dassiga färgerna i mobilkameran gör dock att jag ser blekare ut än jag egentligen är.
så länge får ni njuta av de här godbitarna.
Jag, in present state, och min provosoriska fantomenförlovningsring.
De dassiga färgerna i mobilkameran gör dock att jag ser blekare ut än jag egentligen är.
Klargörande
På förekommen anledning vill jag klargöra en sak angående förlovningen.
Det handlar alltså inte om någon förutbestämd uppgjord förlovning där vi hade bestämt att vi skulle förlova oss.
Det har kommit till min kännedom att det är så det har uppfattats.
Men nej, det var ett frieri från hjärtats sida, där han frågade om jag ville gifta mig med honom, jag svarade ja, och följdaktligen är vi trolovade.
Engaged to be married liksom.
Det handlar alltså inte om någon förutbestämd uppgjord förlovning där vi hade bestämt att vi skulle förlova oss.
Det har kommit till min kännedom att det är så det har uppfattats.
Men nej, det var ett frieri från hjärtats sida, där han frågade om jag ville gifta mig med honom, jag svarade ja, och följdaktligen är vi trolovade.
Engaged to be married liksom.
Den perfekta drajjan
Min forna kollega och somewhat chef Klas Lindberg tillbringade stora delar av sin thailandssemester i hostas med att leta efter den perfekta drajjan.
Jag har hittat den.
Den finns pa Banyan Tree i Bangkok, hogst upp pa toppen, pa vaning 59.
Den ar stark, helt perfekt avvagd, med en liten twist av citron och tre grona oliver pa en pinne.
Blir inte battre an sa kids, blir inte battre an sa.
Jag har hittat den.
Den finns pa Banyan Tree i Bangkok, hogst upp pa toppen, pa vaning 59.
Den ar stark, helt perfekt avvagd, med en liten twist av citron och tre grona oliver pa en pinne.
Blir inte battre an sa kids, blir inte battre an sa.
Popp, popp, popp...
Forlovade
Therese Hansson och Fredrik Larsson
Banyan Tree, Bangkok
24 januari 2008.
One night in Bangkok
Return to the crimescene.
Jag tar vid dar den forra resan avslutades for tva ar sedan.
Vi kom till fantastiska, harliga, utflippade Bangkok i morse med nattaget fran Hat Yai. Vi hade en egen tagkupe i forsta klass. En typ betjant sag till att vi hela tiden hade kalla Singha. Vi hade kopt med oss massa chicken nuggets fran KFC i Hat Yai. I morse blev vi vackta med frukost.
Helt klart det basta sattet vi rest pa under de har veckorna.
Vi bor sa jakla schysst har i BKK. Ett designhotell som heter Dream Bangkok. Det ar helt grymt och en perfekt avslutning pa en helt fantastisk semester. Mycket superlativ jag vet, men det ar svart att vara annat an positiv just nu.
I kvall har vi tagit en taxi till Khao San for att jag ville visa hjartat mina hoods sist jag var har. Vi at nyss en underbart god indisk middag pa indiern bredvid hotellet dar jag och Gullis bodde sist och nu sitter vi pa samma internetcafe. Kanns lite stort, for ingenting har forandrats. Pannkaksgubben star i samma horn, juicestandet pa khao san star pa samma plats.
Nu ska vi kolla in lite shopping pa Khao San, och sen aka till en nattmarknad. Tidigare i dag var vi pa Roda korsets ormfarm och kramades med en pytonorm.
Koh Lipe var forresten det basta stallet jag har varit pa i hela mitt liv. Det var sa sjukt underbart.
Det ar ett stalle vi kommer att atervanda till. Vi har till och med hittat stallet vi ska fira var smekmanad pa. Maste bara gifta oss forst. Alltsa maste hjartat pop the question.
Sista kvallen pa Lipe firade vi var 9-ars dag med att ata middag pa ett stalle som heter Castaway som var saaa mysigt. Lustigt var att mitt i middagen klev min gamla chef, Kicki, och hennes man in. De skulle bo dar.
Sjukt att traffas dar av alla stallen.
Nu - ut i Bangkoknatten. Bangkok ar precis lika varmt, galet och underbart som jag minns det.
Jag tar vid dar den forra resan avslutades for tva ar sedan.
Vi kom till fantastiska, harliga, utflippade Bangkok i morse med nattaget fran Hat Yai. Vi hade en egen tagkupe i forsta klass. En typ betjant sag till att vi hela tiden hade kalla Singha. Vi hade kopt med oss massa chicken nuggets fran KFC i Hat Yai. I morse blev vi vackta med frukost.
Helt klart det basta sattet vi rest pa under de har veckorna.
Vi bor sa jakla schysst har i BKK. Ett designhotell som heter Dream Bangkok. Det ar helt grymt och en perfekt avslutning pa en helt fantastisk semester. Mycket superlativ jag vet, men det ar svart att vara annat an positiv just nu.
I kvall har vi tagit en taxi till Khao San for att jag ville visa hjartat mina hoods sist jag var har. Vi at nyss en underbart god indisk middag pa indiern bredvid hotellet dar jag och Gullis bodde sist och nu sitter vi pa samma internetcafe. Kanns lite stort, for ingenting har forandrats. Pannkaksgubben star i samma horn, juicestandet pa khao san star pa samma plats.
Nu ska vi kolla in lite shopping pa Khao San, och sen aka till en nattmarknad. Tidigare i dag var vi pa Roda korsets ormfarm och kramades med en pytonorm.
Koh Lipe var forresten det basta stallet jag har varit pa i hela mitt liv. Det var sa sjukt underbart.
Det ar ett stalle vi kommer att atervanda till. Vi har till och med hittat stallet vi ska fira var smekmanad pa. Maste bara gifta oss forst. Alltsa maste hjartat pop the question.
Sista kvallen pa Lipe firade vi var 9-ars dag med att ata middag pa ett stalle som heter Castaway som var saaa mysigt. Lustigt var att mitt i middagen klev min gamla chef, Kicki, och hennes man in. De skulle bo dar.
Sjukt att traffas dar av alla stallen.
Nu - ut i Bangkoknatten. Bangkok ar precis lika varmt, galet och underbart som jag minns det.
Dagens hatobjekt: Tigerline Travel
Sa var vi pa Koh Lipe, var sista utpost innan Bangkok.
Antligen - far man val lov att tillagga.
Tanken var att vi skulle aka fran Koh Lanta 10:30 med en bat av typen Flying Dolphin och vara framme 4,5 timme senare, 15:00.
Det foll ganska fort.
Till att borja med var baten trasig, eller nagot annat, vilket de kande for att ha som ursakt i dag.
Darfor fick vi aka buss fran Lanta till Trang. Det tog 2,5 timme att enbart komma over till fastlandet, en stracka pa max en halv mil.
Vi tvingades dela buss med ett gang visslande(!) hogljudda och allmant storiga hollandare. Det var ett stort antal ganger som jag ville be dem ta sina javla traskor och sticka tillbaka till haschkakan de kom fran.
Efter fyra timmar pa bussen kom vi fram till ett farjelager.
Eftersom vi ar i Thailand ar information nagot som man far klara sig utan, men vi gick i alla fall pa den dar baten, en likadan som den vi skulle akt med fran Lanta.
Da var klockan strax innan fyra. De sa att vi skulle vara framme pa Koh Lipe klockan fem.
Strax fore nio satte vi antligen vara fotter i potatismjolssanden pa den strand dar vi hade bokat boende, efter 10 timmar pa resande fot, utan mat, eftersom det ar nagot som Tigerline Travel uppenbarligen inte heller prioriterar till skillnad fran bussar och tag da man alltid far nagot att ata.
Inte nog med att den forsta baten var trasig, aven den vi akte med gick bara for halv maskin eftersom den enda motorn var trasig. I bland var vagorna sa hoga att vi fick slagsida och nar vi kom fram till Lipe i backmorkret fick vi balansera alla grejer ombord pa en longtailbat som tog oss in till stranden.
Till var forvaning fanns den bungalow som vi pa olika satt (tva obesvarade mail och ett luddigt telefonsamtal utan bokningsbekraftelse) bokat.
Sa nu ar vi all seatled har pa Lipe.
Stjarnorna ar manga och manen ar nastan full.
I gar, sista kvallen pa Lanta sa osregnade det. Men jag, hjartat och Kristina som vi traffade pa dykbaten pa PhiPhi satt i en mysig bambuhydda pa stranden, som nastan holl tatt for allt regn, och at middag.
Nu vantar tva lata dagar innan vi maste ge upp strandlivet till forman for storstadshetsen i Bangkok. Forvisso alskar jag den staden, men det kanns som om olivet har gatt extremt fort.
Nu - sova. Och sanda onda tankar till Tigerline travel.
Tack valdiga Mats
Koh Lanta. Vilket paradis.
Innan vi kom hit hade vi hort allt fran att det skulle vara fantastiskt till att det bara var en svensk-koloni med barnfamiljer.
Men forsta intrycket var fucking fantastic.
En nastan ode strand, trots att det ligger manga stallen att bo pa, mysiga strandhyddor dar man kan chilla, och en beachfront bungalow med skona sangar och ac. Velly nice.
Ett smolk i semesterbagaren ar dock att hjartat blev sjuk i gar, av vatskebrist. Men efter att jag har proppat honom full med resorb och yoghurt och en dag i en sval bunge verkar han kunna komma tillbaka pa banan igen.
I morgon tankte vi hyra moppe och ta oss runt och kika lite. Det blir sweet.
Pa koh lanta har inte nagra stavningsprogram natt. Pa menyn dar vi bor kan man hitta hamburser, cheese sanduiese och seeflld sallad. Sannwhiches finns ocksa.
Dar vi just at middag sa de "Thank you very Mats". De fragar ocksa hela tiden om vi ar finnar.
Kanske tror de att alla vasterlanningar ar finnar och heter Mats. Vad vet vi.
I kvall har det regnat for forsta gangen pa resan. Ratt skont att sitta pa var egen veranda och lyssna pa smattret pa taket samtidigt som en av traktens hundar sokte skydd pa trappan.
Man kan ju ha det varre.
Innan vi kom hit hade vi hort allt fran att det skulle vara fantastiskt till att det bara var en svensk-koloni med barnfamiljer.
Men forsta intrycket var fucking fantastic.
En nastan ode strand, trots att det ligger manga stallen att bo pa, mysiga strandhyddor dar man kan chilla, och en beachfront bungalow med skona sangar och ac. Velly nice.
Ett smolk i semesterbagaren ar dock att hjartat blev sjuk i gar, av vatskebrist. Men efter att jag har proppat honom full med resorb och yoghurt och en dag i en sval bunge verkar han kunna komma tillbaka pa banan igen.
I morgon tankte vi hyra moppe och ta oss runt och kika lite. Det blir sweet.
Pa koh lanta har inte nagra stavningsprogram natt. Pa menyn dar vi bor kan man hitta hamburser, cheese sanduiese och seeflld sallad. Sannwhiches finns ocksa.
Dar vi just at middag sa de "Thank you very Mats". De fragar ocksa hela tiden om vi ar finnar.
Kanske tror de att alla vasterlanningar ar finnar och heter Mats. Vad vet vi.
I kvall har det regnat for forsta gangen pa resan. Ratt skont att sitta pa var egen veranda och lyssna pa smattret pa taket samtidigt som en av traktens hundar sokte skydd pa trappan.
Man kan ju ha det varre.
Phi Phi - dyk, buckets och fjortisar
Det har blogginlagget blir i tva delar.
En snabbvariant for dig som har ont om tid och en lite langre.
Jag borjar med snabbisen.
Jag befinner mig just nu pa: Phi Phi islands, i Ton Sai village.
I dag har jag: Dykt med tuber. Gick sadar. Legat pa stranden. Badat och solat.
I morgon ska jag: Aka till Koh Lanta.
Det sista jag at var: Cheeseburgare och fruktsallad pa stranden.
Det sista jag drack var: En satansstark Piggelin pa Carlitos bar nere pa stranden, for fem minuter sen.
Det har ska jag gora strax: Kaka middag. Sen shoppa lite. Sen kolla pa "Made in Thailand" pa Rolling Stone bar.
Okej, nu kommer den langa versionen.
So, vi ar alltsa pa Phi Phi. Vi kom hit i fredags fran Ao Nang. Forst nar vi kom tyckte jag att det var forfarligt har. Skrapigt, stokigt och bara massa draggiga 20-aringar. Men efter nagon dag kandes det battre och nu tycker jag att det ar nice.
Vi bor i Ton Sai, vid den ena stranden, i ett sketet flaktrum. Det ar otroligt varmt just nu, sa flakt ar ingen hojdare, men det ar sa dyrt har sa vi snalade lite.
Var strand ar inte superfin och det ar jattemycket lagvatten, men i gar tog vi en longtail till Longbeach, som var jattefin. Vi snorklade och det var coolt for bara nagon meter ut i vattnet fanns det rev och massa fiskar. Vissa fiskar ar sa sjukt nyfikna. De kommer fram sa fort man hoppar i vattnet och bildar stim runt en.
I dag var vi ute vid den andra phi phi on och gjorde ett provdyk med tuber. Det kan man gora utan certifikat och man dyker ner till 12 meter. Man gar igenom allt med instruktor och nar man ar redo gar man ner pa djupet.
Tyvarr ar ju inte jag varldens kaxigaste, sa jag hade lite problems och var aldrig nere mer an typ 1,5 meter.
Jag har en del radslor att overvinna forst. Men, vanan otrogen, tanker jag for en gangs skull inte ge upp, utan ska gora det igen.
Hjartat daremot var nere pa tolv meter och fick se bade blackfisk och skoldpadda. De sag han dock nar vi var pa en meter, sa jag hade ocksa kunnat se dem. Lite osis att jag missade dem.
I morgon aker vi vidare till Koh Lanta. Alla sager att det ska vara fint och laidback dar, sa det kommer nog passa oss pensionarer ganska bra.
Samtidigt som jag skriver det har kollar hjartat pa boende dar. Vi har bestamt att det ar no more flakt som galler. AC is the shit!
Peace out! Nu ska vi kaka middag, sen tankte vi bli lite fulla.
Ps: BTW, nu vet jag vad det ar som sticks. Jag fragade min fantastiska dykinstruktor Cara (utan henne hade jag givit upp redan under forsta dyket) och det ar varken vattenloppor eller batstrimlade maneter som brorsan foreslog, det ar plankton. Sa nu vet ni det. Forresten sticks det inte lika mycket har som i Krabi. Ds.
En snabbvariant for dig som har ont om tid och en lite langre.
Jag borjar med snabbisen.
Jag befinner mig just nu pa: Phi Phi islands, i Ton Sai village.
I dag har jag: Dykt med tuber. Gick sadar. Legat pa stranden. Badat och solat.
I morgon ska jag: Aka till Koh Lanta.
Det sista jag at var: Cheeseburgare och fruktsallad pa stranden.
Det sista jag drack var: En satansstark Piggelin pa Carlitos bar nere pa stranden, for fem minuter sen.
Det har ska jag gora strax: Kaka middag. Sen shoppa lite. Sen kolla pa "Made in Thailand" pa Rolling Stone bar.
Okej, nu kommer den langa versionen.
So, vi ar alltsa pa Phi Phi. Vi kom hit i fredags fran Ao Nang. Forst nar vi kom tyckte jag att det var forfarligt har. Skrapigt, stokigt och bara massa draggiga 20-aringar. Men efter nagon dag kandes det battre och nu tycker jag att det ar nice.
Vi bor i Ton Sai, vid den ena stranden, i ett sketet flaktrum. Det ar otroligt varmt just nu, sa flakt ar ingen hojdare, men det ar sa dyrt har sa vi snalade lite.
Var strand ar inte superfin och det ar jattemycket lagvatten, men i gar tog vi en longtail till Longbeach, som var jattefin. Vi snorklade och det var coolt for bara nagon meter ut i vattnet fanns det rev och massa fiskar. Vissa fiskar ar sa sjukt nyfikna. De kommer fram sa fort man hoppar i vattnet och bildar stim runt en.
I dag var vi ute vid den andra phi phi on och gjorde ett provdyk med tuber. Det kan man gora utan certifikat och man dyker ner till 12 meter. Man gar igenom allt med instruktor och nar man ar redo gar man ner pa djupet.
Tyvarr ar ju inte jag varldens kaxigaste, sa jag hade lite problems och var aldrig nere mer an typ 1,5 meter.
Jag har en del radslor att overvinna forst. Men, vanan otrogen, tanker jag for en gangs skull inte ge upp, utan ska gora det igen.
Hjartat daremot var nere pa tolv meter och fick se bade blackfisk och skoldpadda. De sag han dock nar vi var pa en meter, sa jag hade ocksa kunnat se dem. Lite osis att jag missade dem.
I morgon aker vi vidare till Koh Lanta. Alla sager att det ska vara fint och laidback dar, sa det kommer nog passa oss pensionarer ganska bra.
Samtidigt som jag skriver det har kollar hjartat pa boende dar. Vi har bestamt att det ar no more flakt som galler. AC is the shit!
Peace out! Nu ska vi kaka middag, sen tankte vi bli lite fulla.
Ps: BTW, nu vet jag vad det ar som sticks. Jag fragade min fantastiska dykinstruktor Cara (utan henne hade jag givit upp redan under forsta dyket) och det ar varken vattenloppor eller batstrimlade maneter som brorsan foreslog, det ar plankton. Sa nu vet ni det. Forresten sticks det inte lika mycket har som i Krabi. Ds.
Vattenloppor?
Forresten, nagon som vet vad det ar som bits i vattnet?
Nar man badar ar det som om det sticker till da och da, garna i knavecken eller pa armarna. Det kanns ungefar som att bli biten av en pissmyra.
Vi har hort att det kan vara vattenloppor. Jag stotte aldrig pa det pa Koh chang eller Koh Samet, men de kanske finns har?
Nagon som vet?
Nar man badar ar det som om det sticker till da och da, garna i knavecken eller pa armarna. Det kanns ungefar som att bli biten av en pissmyra.
Vi har hort att det kan vara vattenloppor. Jag stotte aldrig pa det pa Koh chang eller Koh Samet, men de kanske finns har?
Nagon som vet?
Ao Nang calling
Tjipp!
(Eftersom vi ar i Thailand blir det inlagg utan vara sista 3 svenska bokstaver, som ni kanske marker)
Det har hant sa sjukt mycket under de fa dagarna vi har varit har, sa for att fa med allt skriver jag i dagform. Enklast for er att lasa ocksa.
Mandag 7 januari
Framme i Peking pa morgonen. Klev av planet till en pekingluft som var sjukt full av smog. Kallt var det ocksa, typ tva minus. Men solen sken. Alltid nagot.
Kakade kinalunch pa flygplatsen. Massa ratter var uppdukade och sen var det bara att peka pa vad man ville ha och betala i kassan. Tanka sig - det smakade faktiskt som pa kinakrogen hemma. = )
Pa nasta plan till Bangkok, sedan taxi till tagstationen. Nattag till Sura Thani. Sovvagn var vad vi hade tankt oss, men eftersom det inte fanns nagra sadana pa det taget var det bara att inta sittande sovstallning. Gick sadar. Forutom tva svenska killar var vi de enda vasterlanningarna i var vagn (skont) och pa taget med for den delen.
De stackars killarna hade landat i bangkok samma kvall for att starta sin jordenrunt-resa. De skulle kliva av taget vid halv sex pa morgonen for att ta sig till Koh Samui. Grejen var bara att de hoppade av en station for tidigt markte vi sen. Jag hoppas att de kom fram till slut......
Tisdag 8 januari
Efter 9 timmar i ett trangt tagsate kom vi antligen fram till Surat Thani, dar vi skulle byta till buss. Efter frukost hoppade vi pa lokalbussen som tog oss in till stan, darefter annu en lokalbuss i tre timmar ner till Krabi. Eftersom vi fortsatte kora pa thaistyle var vi de enda icke-thailandarna pa bussen.
Val framme i Ao Nang, dar vi alltsa ar nu, hittade vi hotell pa 5 minuter. I mitten av orten, ett stenkast fran playan, med balkong, havsutsikt, ac och ett rum som ar storre an min forsta studentlagenhet (som var pa 31,5 kvadrat). Maxat bra.
Pa kvallen, nar vi hade badat och skulle gora oss i ordning for middag, var bada sa trotta att vi nastan tappade olflaskorna ur handen. Tanken var att vi skulle ta en liten, liten gubblur. Men vi vaknade 2,5 timme senare, klockan 21. Efter ett kort orad bestamde vi oss for att sova vidare och sket i att ga ut den kvallen. Vaknade tre pa natten och var ruggigt forvirrad. Somnade dock om och sov till nasta morgon.
Onsdag 9 januari
Uppe fore tuppen eftersom vi sov hela kvallen fore.
Longtail till l Railey beach. Grymt fint pa ena stranden, dar hangde vi nastan hela dagen. Tom Fredrik som inte gillar att vara i solen.
Kollade pa arga apor, bestallde in for mycket mat til lunch och drack singha. Kan det bli battre? Svar nej.
Hem, duscha, kaka bananpannkaka, tog thaimassage, drack icke-goda drinkar, shoppade, at skaldjur och shoppade lite till. Sov.
Torsdag 10 januari (i dag eller? Borjar bli som den dar reklamen for fritidsresor dar de tappar bort dagarna...)
Uppe fore tuppen igen. Frulle pa basta stallet. Sen taxi till Tiger Cave Temple. Ett tempel som ligger hogt hogt uppe pa ett berg. For att komma dit maste man ga 1237 trappsteg, som ar typ halva storleken av ett vanligt och vissa ar en halvmeter hoga. I 30 grader varme. Jag kande mig som 87 ar. Det var sa sjukt jobbigt. Men sa vart det nar man kom upp och sag utsikten over hela Krabi-bukten.
Det var inte lika jobbigt att ga ner, men javligt tricky. Gallde att halla tungan ratt i mun. Benen bara skakade nar vi var nere.
Tillbaka till Ao Nang, damn proud over vad vi just gjort.
Nar vi skulle ga fran vart rum och kaka lunch for att sedan aka ut och snorkla gjorde klumpeduns-Tess skal for sitt namn. Tratrappen fran ovanvaningen dar vi bor ner till ytterdorren var nystadad och saphal. Jag hann precis saga ill hjartat att mina ben skakade nar vips - jag gjorde en riktigt langben vurpa och flog ner for trappen, typ 5 trappsteg.
Det gjorde sjukt ont. Sjalvklart borjade jag att grata och hyperventilera och hjartat fick trosta.
Nu sitter jag har med ett lar som ar svullet till det dubbla, en fet larkaka och hudfarg som en smurf. Skitsnyggt.
Men pa hotellrummet ligger salva och tabletter som thai-apoteket snallt lamnade ut sa forhoppningsvis lagger det sig snart.
Nu har vi just druckit drinkar i en strandbar och kakat grymt god bbq pa samma stalle med ett par fran Gnesta som vi traffade pa snorklingsturen. Nice.
For just det, vi var ju ute pa en av oarna har utanfor och snorklade pa eftermiddagen. Det var helt fantastiskt. Superklart vatten, massa akvariefiskar bara ett steg ut i vattnet och helt underbar sand. Vissa fiskar var nyfikna och nafsade i benen.
I morgon aker vi vidare till PhiPhi klockan 9 pa morgonen. Det blir alltsa early rise da ocksa. Som varsta pensionarsparet. Dar blir det lite fest och en massa snorkling, sol och bad. Eventuellt provdyk med tuber. Efter fyra dagar dar aker vi nog vidare till Koh Lanta. Tror jag. Det visar sig helt enkelt.
(Eftersom vi ar i Thailand blir det inlagg utan vara sista 3 svenska bokstaver, som ni kanske marker)
Det har hant sa sjukt mycket under de fa dagarna vi har varit har, sa for att fa med allt skriver jag i dagform. Enklast for er att lasa ocksa.
Mandag 7 januari
Framme i Peking pa morgonen. Klev av planet till en pekingluft som var sjukt full av smog. Kallt var det ocksa, typ tva minus. Men solen sken. Alltid nagot.
Kakade kinalunch pa flygplatsen. Massa ratter var uppdukade och sen var det bara att peka pa vad man ville ha och betala i kassan. Tanka sig - det smakade faktiskt som pa kinakrogen hemma. = )
Pa nasta plan till Bangkok, sedan taxi till tagstationen. Nattag till Sura Thani. Sovvagn var vad vi hade tankt oss, men eftersom det inte fanns nagra sadana pa det taget var det bara att inta sittande sovstallning. Gick sadar. Forutom tva svenska killar var vi de enda vasterlanningarna i var vagn (skont) och pa taget med for den delen.
De stackars killarna hade landat i bangkok samma kvall for att starta sin jordenrunt-resa. De skulle kliva av taget vid halv sex pa morgonen for att ta sig till Koh Samui. Grejen var bara att de hoppade av en station for tidigt markte vi sen. Jag hoppas att de kom fram till slut......
Tisdag 8 januari
Efter 9 timmar i ett trangt tagsate kom vi antligen fram till Surat Thani, dar vi skulle byta till buss. Efter frukost hoppade vi pa lokalbussen som tog oss in till stan, darefter annu en lokalbuss i tre timmar ner till Krabi. Eftersom vi fortsatte kora pa thaistyle var vi de enda icke-thailandarna pa bussen.
Val framme i Ao Nang, dar vi alltsa ar nu, hittade vi hotell pa 5 minuter. I mitten av orten, ett stenkast fran playan, med balkong, havsutsikt, ac och ett rum som ar storre an min forsta studentlagenhet (som var pa 31,5 kvadrat). Maxat bra.
Pa kvallen, nar vi hade badat och skulle gora oss i ordning for middag, var bada sa trotta att vi nastan tappade olflaskorna ur handen. Tanken var att vi skulle ta en liten, liten gubblur. Men vi vaknade 2,5 timme senare, klockan 21. Efter ett kort orad bestamde vi oss for att sova vidare och sket i att ga ut den kvallen. Vaknade tre pa natten och var ruggigt forvirrad. Somnade dock om och sov till nasta morgon.
Onsdag 9 januari
Uppe fore tuppen eftersom vi sov hela kvallen fore.
Longtail till l Railey beach. Grymt fint pa ena stranden, dar hangde vi nastan hela dagen. Tom Fredrik som inte gillar att vara i solen.
Kollade pa arga apor, bestallde in for mycket mat til lunch och drack singha. Kan det bli battre? Svar nej.
Hem, duscha, kaka bananpannkaka, tog thaimassage, drack icke-goda drinkar, shoppade, at skaldjur och shoppade lite till. Sov.
Torsdag 10 januari (i dag eller? Borjar bli som den dar reklamen for fritidsresor dar de tappar bort dagarna...)
Uppe fore tuppen igen. Frulle pa basta stallet. Sen taxi till Tiger Cave Temple. Ett tempel som ligger hogt hogt uppe pa ett berg. For att komma dit maste man ga 1237 trappsteg, som ar typ halva storleken av ett vanligt och vissa ar en halvmeter hoga. I 30 grader varme. Jag kande mig som 87 ar. Det var sa sjukt jobbigt. Men sa vart det nar man kom upp och sag utsikten over hela Krabi-bukten.
Det var inte lika jobbigt att ga ner, men javligt tricky. Gallde att halla tungan ratt i mun. Benen bara skakade nar vi var nere.
Tillbaka till Ao Nang, damn proud over vad vi just gjort.
Nar vi skulle ga fran vart rum och kaka lunch for att sedan aka ut och snorkla gjorde klumpeduns-Tess skal for sitt namn. Tratrappen fran ovanvaningen dar vi bor ner till ytterdorren var nystadad och saphal. Jag hann precis saga ill hjartat att mina ben skakade nar vips - jag gjorde en riktigt langben vurpa och flog ner for trappen, typ 5 trappsteg.
Det gjorde sjukt ont. Sjalvklart borjade jag att grata och hyperventilera och hjartat fick trosta.
Nu sitter jag har med ett lar som ar svullet till det dubbla, en fet larkaka och hudfarg som en smurf. Skitsnyggt.
Men pa hotellrummet ligger salva och tabletter som thai-apoteket snallt lamnade ut sa forhoppningsvis lagger det sig snart.
Nu har vi just druckit drinkar i en strandbar och kakat grymt god bbq pa samma stalle med ett par fran Gnesta som vi traffade pa snorklingsturen. Nice.
For just det, vi var ju ute pa en av oarna har utanfor och snorklade pa eftermiddagen. Det var helt fantastiskt. Superklart vatten, massa akvariefiskar bara ett steg ut i vattnet och helt underbar sand. Vissa fiskar var nyfikna och nafsade i benen.
I morgon aker vi vidare till PhiPhi klockan 9 pa morgonen. Det blir alltsa early rise da ocksa. Som varsta pensionarsparet. Dar blir det lite fest och en massa snorkling, sol och bad. Eventuellt provdyk med tuber. Efter fyra dagar dar aker vi nog vidare till Koh Lanta. Tror jag. Det visar sig helt enkelt.
Im outta here!
Okej vänner, nu åker jag till landet i öster där solen skiner, sanden är varm, folket är vänligt, maten god och ölen billig - thailand.
Vi ses under resans gång.
Och om tre veckor landar jag i kalla Sverige igen. Luspank, men förmodligen otroligt lycklig och förhoppningsvis ganska solbränd.
See ya!
Vi ses under resans gång.
Och om tre veckor landar jag i kalla Sverige igen. Luspank, men förmodligen otroligt lycklig och förhoppningsvis ganska solbränd.
See ya!
Bara på Expressen
Den annars så högljudda och skräninga sportredaktionen, bestående av mestadels män bjöd just upp till sång.
I det här laget är det en tjej, och resten killar.
Uppenbarligen fyller tjejen år den 6:e för på given signal smög de annars så bullriga männen upp, tassade fram till hennes plats och sjön ja må hon leva.
Sådana saker kan hända i min galna jobbvärld.
(Som jag förresten lämnar om en timme, för tre veckors lättja i solen - om det nu undgått någon)
I det här laget är det en tjej, och resten killar.
Uppenbarligen fyller tjejen år den 6:e för på given signal smög de annars så bullriga männen upp, tassade fram till hennes plats och sjön ja må hon leva.
Sådana saker kan hända i min galna jobbvärld.
(Som jag förresten lämnar om en timme, för tre veckors lättja i solen - om det nu undgått någon)
Snart, snart, snart....
Åhå, nu är det inte länge kvar.
Söndag kväll, 17:50.
Då lyfter planet.
Jag kommer att rapportera här under resans gång.
Kanske lägger upp lite bilder, så ni får se hur härligt vi har det, och bevis på våra solbrända nästippar.
Inte såhär vinterbleka. (Men visst var vi tjusiga på nyår?)
Söndag kväll, 17:50.
Då lyfter planet.
Jag kommer att rapportera här under resans gång.
Kanske lägger upp lite bilder, så ni får se hur härligt vi har det, och bevis på våra solbrända nästippar.
Inte såhär vinterbleka. (Men visst var vi tjusiga på nyår?)
Pappa då?
En fundering:
Alla skyller på Britney Spears mamma, nu när det, hmm, låt oss säga inte går så bra för Brittan.
De anklagar henne för att utnyttja döttrarna som kassakor, och de skyller enehanda urspårningar på henne.
Men pappan då? Vad kommer han in? Varför pratar ingen om pappa Spears?
Ja, jag kom bara att tänka på det alltså.
Alla skyller på Britney Spears mamma, nu när det, hmm, låt oss säga inte går så bra för Brittan.
De anklagar henne för att utnyttja döttrarna som kassakor, och de skyller enehanda urspårningar på henne.
Men pappan då? Vad kommer han in? Varför pratar ingen om pappa Spears?
Ja, jag kom bara att tänka på det alltså.
Kom kyla!
Jodå, i år åkte de fram, uggsen, efter att ha legat i skamvrå i förrådet ett par vintrar.
De är inte snygga, men attans så varma och sköna.
De - tillsammans med min varma, fina, nya julklappsdunis gör mig perfekt rustad för vargavinter.
En förlovad värld
Hela jävla världen förlovar sig.
Kristin och Peter gör det.
Saira och Crippe.
Bonde-Anders och Isabell.
Uffe Larsson och hans donna.
Åsa och Daniel.
Linda Lampenius.
Cyrena och Mike.
Varenda jävel.
Någon mer som jag har glömt? Påminn mig gärna, och strö lite salt, ammoniak och syra i såren.
Gör det.
Kristin och Peter gör det.
Saira och Crippe.
Bonde-Anders och Isabell.
Uffe Larsson och hans donna.
Åsa och Daniel.
Linda Lampenius.
Cyrena och Mike.
Varenda jävel.
Någon mer som jag har glömt? Påminn mig gärna, och strö lite salt, ammoniak och syra i såren.
Gör det.
Fanmail
Fredrik Strage skrev den lite smått kultförklarade boken "Fans" (vars hyllningskör jag aldrig föll in i. Sååå bra var det faktiskt inte) om smått fanatiska människors dyrkan för sina respektive idoler.
Jag får ganska ofta mail från mina fans. Det är så skönt att få uppskattning.
Ofta märker man att de är så blyga och förlägsna inför sin idoldyrkan att de inte riktigt vet var de ska göra av den. De vågar liksom inte riktigt skriva vad de verkligen känner, utan skriver i stället elaka saker.
Ja, de är lustiga de små skojarna.
I dag fick jag något så ovanligt som ett maskinskrivet brev. Från en man som kallar sig Boris P. Oftast är de nämligen så blyga att de inte vågar skriva ut sitt fulla namn heller. Sött - tycker jag.
Så här skriver han. (Han har till och med skrivit med maskin på kuvertet).
"Hej Therese.
Jag heter Boris och arbetar som psykiater i Norrland.
Såg dig i teve på juldagen och kan bara konstatera, du är den mest hjärntvättade journalist jag skådat.
Hur kan du, på allvar, låna ut dig till att vara ett teve-f nask?
Närradion drev också friskt med dig på annandagen liksom lyssnare som ringde in.
Snacka om dum blondin!
Boris P"
Det är alltså inte bara han som har förstått min storhet, utan även närradion i Norrland (vilket förresten måste vara ett gigantiskt stor distrikt att täcka för närradion. Går inte vitsen med NÄR lite förlorad då?) och dess lyssnare.
Det är ju helt glimrande.
Eftersom Boris inte skrev sitt fulla namn eller någon kontaktuppgift kan jag ju inte svara och tacka honom. Jag får bara hoppas att han som ett steg i sin idoldyrkan hittar till den här bloggen och kan läsa det här.
Han är ju för söt, den där Borre.
Jag får ganska ofta mail från mina fans. Det är så skönt att få uppskattning.
Ofta märker man att de är så blyga och förlägsna inför sin idoldyrkan att de inte riktigt vet var de ska göra av den. De vågar liksom inte riktigt skriva vad de verkligen känner, utan skriver i stället elaka saker.
Ja, de är lustiga de små skojarna.
I dag fick jag något så ovanligt som ett maskinskrivet brev. Från en man som kallar sig Boris P. Oftast är de nämligen så blyga att de inte vågar skriva ut sitt fulla namn heller. Sött - tycker jag.
Så här skriver han. (Han har till och med skrivit med maskin på kuvertet).
"Hej Therese.
Jag heter Boris och arbetar som psykiater i Norrland.
Såg dig i teve på juldagen och kan bara konstatera, du är den mest hjärntvättade journalist jag skådat.
Hur kan du, på allvar, låna ut dig till att vara ett teve-f nask?
Närradion drev också friskt med dig på annandagen liksom lyssnare som ringde in.
Snacka om dum blondin!
Boris P"
Det är alltså inte bara han som har förstått min storhet, utan även närradion i Norrland (vilket förresten måste vara ett gigantiskt stor distrikt att täcka för närradion. Går inte vitsen med NÄR lite förlorad då?) och dess lyssnare.
Det är ju helt glimrande.
Eftersom Boris inte skrev sitt fulla namn eller någon kontaktuppgift kan jag ju inte svara och tacka honom. Jag får bara hoppas att han som ett steg i sin idoldyrkan hittar till den här bloggen och kan läsa det här.
Han är ju för söt, den där Borre.
En alldeles strålande nyårsafton
Jodå, illamåendet gick över och det blev en smashing kväll indeed.
4 getingar.
Det var inte som förra årets afton, som i sann Being Boring-anda, bjöd på ett stort hus med jacuzzi vid sexsnåret på morgonen med partyhattarna, skumöversvämning i badrummet och sanning och kånka.
Men ändå. Årets upplaga bjöd på fantastiskt god mat, champagne i mängder, några av världens bästa vänner, och galenskap hela natten lång.
Vad kan toppa det? Nej just det, ingenting.
Alldeles alldeles strålande, och fantastiskt underbart.
4 getingar.
Det var inte som förra årets afton, som i sann Being Boring-anda, bjöd på ett stort hus med jacuzzi vid sexsnåret på morgonen med partyhattarna, skumöversvämning i badrummet och sanning och kånka.
Men ändå. Årets upplaga bjöd på fantastiskt god mat, champagne i mängder, några av världens bästa vänner, och galenskap hela natten lång.
Vad kan toppa det? Nej just det, ingenting.
Alldeles alldeles strålande, och fantastiskt underbart.
