Firma bluff och båg
Via en annons på en blogg som jag råkade klicka på kom jag in på den här sajten.
Där saluförs en gel som sägs göra att man minskar i vikt, bara genom att smörja in den.
Man kan fortfarande äta jättemycket choklad och chips, inte motionera, och ändå gå ner 5 kilo!
Seriöst. Finns det verkligen folk som går på sånt? Hand upp i så fall.
Där saluförs en gel som sägs göra att man minskar i vikt, bara genom att smörja in den.
Man kan fortfarande äta jättemycket choklad och chips, inte motionera, och ändå gå ner 5 kilo!
Seriöst. Finns det verkligen folk som går på sånt? Hand upp i så fall.
I love tyll!
Min brudklänning, ska inte helt oväntat, ha en massa tyll hade jag tänkt mig.
Tills dess myser jag i det här nyförvärvet som jag premiärsportade på Flustret i Uppsala i helgen där vi hade avslutning på Helenas möhippa.
Tills dess myser jag i det här nyförvärvet som jag premiärsportade på Flustret i Uppsala i helgen där vi hade avslutning på Helenas möhippa.
Sicka sköna katter!
Seriöst, spana in de här små sötnosarna.
Jag bara måste visa den bilden.
Hur coola är de inte?
Meeeooowww!
Två gepardungar på Borås Djurpark. Kollar frisürerna. De är ju helt galna!
Fler bilder på dem och på några (g)ulliga lodjursungar hittar ni här.
Jag bara måste visa den bilden.
Hur coola är de inte?
Meeeooowww!
Två gepardungar på Borås Djurpark. Kollar frisürerna. De är ju helt galna!
Fler bilder på dem och på några (g)ulliga lodjursungar hittar ni här.
Semesternedräkning
Nu har jag tre (3) jobbdagar kvar till mitt livs första semester.
En i dag och två nästa vecka.
Sen är det löst och ledigt i fyra veckor.
Ofattbart!
Det här ska jag göra på semestern:
Åka till Göteborg. Gå på Bruce Springsteen, träffa Åsa, gå på Liseberg.
Mysa på västkusten.
Hälsa på hos finaste Ida och få träffa hennes familj.
Hänga uppe i Söderhamn ett tag.
Tapetsera och kakla.
Hänga med min familj.
Hänga i Stockholm.
Som ni ser inte överdrivet mycket planer. De mesta planerna är koncentrerade till första veckan, sen kör jag resten på feeling. Tror att det kommer att bli helt ypperligt bra.
En i dag och två nästa vecka.
Sen är det löst och ledigt i fyra veckor.
Ofattbart!
Det här ska jag göra på semestern:
Åka till Göteborg. Gå på Bruce Springsteen, träffa Åsa, gå på Liseberg.
Mysa på västkusten.
Hälsa på hos finaste Ida och få träffa hennes familj.
Hänga uppe i Söderhamn ett tag.
Tapetsera och kakla.
Hänga med min familj.
Hänga i Stockholm.
Som ni ser inte överdrivet mycket planer. De mesta planerna är koncentrerade till första veckan, sen kör jag resten på feeling. Tror att det kommer att bli helt ypperligt bra.
Tulpantapeten
Så här ser förresten tulpantapeten ut på en hel vägg, här i en annan färg dock.
Tror att det kan bli lite för mycket. Vilket talar för skogen.
Tror att det kan bli lite för mycket. Vilket talar för skogen.
Dagens tips
Starta inte dagen med en kopp kaffe.
Fortsätt inte sedan heller med pastasås med bland annat chorizo.
Speciellt inte när magen är extremt tom från start.
Resultatet blir liksom bara att du får ont i magen.
Fortsätt inte sedan heller med pastasås med bland annat chorizo.
Speciellt inte när magen är extremt tom från start.
Resultatet blir liksom bara att du får ont i magen.
Fredag likamed shoppingdag
Mitt Hjärta har, till skillnad från mig, en ganska begränsad garderob.
Han är, till skillnad från mig, inte så bra på det här med shopping.
Han spenderar, till skillnad från mig, inte ganska mycket tid och pengar varje månad på att handla nya kläder.
De senaste tillskotten i hans garderob har antingen inhandlats av mig, eller av honom på semestern typ.
Därför blir jag väldigt glad de gånger han påpekar att vi måste shoppa lite till honom. Jag tycker nämligen att det är väldigt kul.
Problemet är bara att vi aldrig hittar något. Eller, fel. Jag hittar massa saker, men han fastnar aldrig för nåt.
När han fyllde år förra året fick han bland annat i present att vi skulle gå på stan och så fick han köpa vad han ville och jag skulle betala. Blev det något? Svar: Nej.
Men. På fredag, när båda är lediga, ska han och jag gå på stan och shoppa kläder till honom. Och den här gången tänker jag inte låta honom åka hem förrän vi har minst tre nya plagg med oss hem. Så är det bara.
Det kanske blir en tuff utmaning, men jag är beredd att ta mig an den.
Mitt hemliga knep stavas a-l-k-o-h-o-l. För den enda gången som det har gått bra att shoppa för honom var efter sisådär en fyra-fem öl.
Därför är det vi som inleder med en vinlunch, innan vi ger oss ut på shoppingstråt. Sen ska det nog bli handla av.
Han är, till skillnad från mig, inte så bra på det här med shopping.
Han spenderar, till skillnad från mig, inte ganska mycket tid och pengar varje månad på att handla nya kläder.
De senaste tillskotten i hans garderob har antingen inhandlats av mig, eller av honom på semestern typ.
Därför blir jag väldigt glad de gånger han påpekar att vi måste shoppa lite till honom. Jag tycker nämligen att det är väldigt kul.
Problemet är bara att vi aldrig hittar något. Eller, fel. Jag hittar massa saker, men han fastnar aldrig för nåt.
När han fyllde år förra året fick han bland annat i present att vi skulle gå på stan och så fick han köpa vad han ville och jag skulle betala. Blev det något? Svar: Nej.
Men. På fredag, när båda är lediga, ska han och jag gå på stan och shoppa kläder till honom. Och den här gången tänker jag inte låta honom åka hem förrän vi har minst tre nya plagg med oss hem. Så är det bara.
Det kanske blir en tuff utmaning, men jag är beredd att ta mig an den.
Mitt hemliga knep stavas a-l-k-o-h-o-l. För den enda gången som det har gått bra att shoppa för honom var efter sisådär en fyra-fem öl.
Därför är det vi som inleder med en vinlunch, innan vi ger oss ut på shoppingstråt. Sen ska det nog bli handla av.
We have a breakthrough
– Ska vi ta den där skogstapeten då?, frågade Hjärtat i går kväll.
Tess - Tapetdilemmat: 1-0
Tess - Tapetdilemmat: 1-0
Midsommarbojkott
Nej vet ni vad.
Jag tror faktiskt att jag bojkottar Midsommar i år.
Alla vännerna är borta ur stan. De som har åkt i väg har gjort det utan att bjuda in - thank you very much.
Eller så firar de hos föräldrar - boring.
Eller så orkar de inte göra något alls.
Och efter att ha arrangerat sisådär hundrafem midsomrar och tjugoåtta nyårsaftnar redan så gjorde jag tidigt klart att jag inte orkar fixa allt i år.
Men det gör tydligen ingen annan heller, så jag tror faktiskt att jag skiter i det i stället.
Så kan folk få vara tråkiga bäst de vill på eget håll.
Jag tror faktiskt att jag bojkottar Midsommar i år.
Alla vännerna är borta ur stan. De som har åkt i väg har gjort det utan att bjuda in - thank you very much.
Eller så firar de hos föräldrar - boring.
Eller så orkar de inte göra något alls.
Och efter att ha arrangerat sisådär hundrafem midsomrar och tjugoåtta nyårsaftnar redan så gjorde jag tidigt klart att jag inte orkar fixa allt i år.
Men det gör tydligen ingen annan heller, så jag tror faktiskt att jag skiter i det i stället.
Så kan folk få vara tråkiga bäst de vill på eget håll.
Paris? Oui!
Först och främst: Tack alla som har grattat och gjort min födelsedag helt fantastiskt. Om man får så mycket uppvaktning kan jag tänka mig att fylla 30 igen.
Och så sitter jag då här. 30 år gammal.
Och det känns.... helt okej.
Jag hade nog mest skrämt upp mig i förväg. Tror jag.
För när jag satt där och väntade på att klockans skulle bli 0035 natten till onsdag, då var det tufft.
Men sen, så ställde sig alla mina jobbarkompisar upp, och räknade ner, som man gör på nyårsafton och så sjönd de ja må hon leva och hurrade på Kungsholmens ponton. Sen blev det ett smockfullt Naglo, dyr champagne, drinkar, taxi hem och så kastrullfull att hela sovrummet snurrade. Kändes som en skön start.
Och så gårdagen då. Massa kort med posten, blombud, Hjärtat som kom med blommor, lunch med fina Linda som fick ett jättebra besked som var minst lika stor anledning att fira (Puss sötis, är så glad för din skull!) och present som var jättefin.
Kvällen hade Hjärtat planerat och jag förberedde mig på att åka in till stan någonstans och äta.
Men söta finaste äsklingen hade sökt på "lyxrestauranger" på AOS och hittat fantastiska Regissörsvillan i Filmstaden bara ett kvarter iväg och oh my god så bra! Fyra rätter och ett vinpaket med heeelt fantastiska sydafrikanska viner senare var jag mätt, lycklig och fruktansvärt belåten.
Maten var så sjukt god, restaurangen jättemysig, servicen underbar och jag och Hjärtat på våra bästa humör. Och det sista, kan jag säga, är en makalöst bra kombination.
Mitt under min dissning av gåslever (nope, inte min väska) säger Hjärtat: Så du gillar inte gåslever? Synd för jag tänkte att vi skulle åka till Paris och provsmaka.
Hallå! Paris!
Jag har velat åka till Paris i evigheter, men han har inte velat för han var där och tyckte att det var sådär och ja.
Men nu, nu ger min finaste älskling mig en resa till Paris i födelsedagspresent!
Åh!
Och på kvällen, efter den snöpliga fotbollsförlusten, zappade jag över på trean och såg de två sista avsnitten av "SATC". Parisavsnitten! Åh!
Som sagt, är det så här det är att fylla 30 kan jag göra det any day.
Nu - åka och hämta kakel till köket och försöka fixa midsommarplaner.
Tvära kast.
Edit: När Hjärtat kom hem från jobbet fick jag ytterligare en present som han hade glömt i går, för den låg i bakfickan.
En biljett till Coldplay!
Jag vet inte riktigt vad jag har gjort för att förtjäna det. Inte han heller, sa han.
Och så sitter jag då här. 30 år gammal.
Och det känns.... helt okej.
Jag hade nog mest skrämt upp mig i förväg. Tror jag.
För när jag satt där och väntade på att klockans skulle bli 0035 natten till onsdag, då var det tufft.
Men sen, så ställde sig alla mina jobbarkompisar upp, och räknade ner, som man gör på nyårsafton och så sjönd de ja må hon leva och hurrade på Kungsholmens ponton. Sen blev det ett smockfullt Naglo, dyr champagne, drinkar, taxi hem och så kastrullfull att hela sovrummet snurrade. Kändes som en skön start.
Och så gårdagen då. Massa kort med posten, blombud, Hjärtat som kom med blommor, lunch med fina Linda som fick ett jättebra besked som var minst lika stor anledning att fira (Puss sötis, är så glad för din skull!) och present som var jättefin.
Kvällen hade Hjärtat planerat och jag förberedde mig på att åka in till stan någonstans och äta.
Men söta finaste äsklingen hade sökt på "lyxrestauranger" på AOS och hittat fantastiska Regissörsvillan i Filmstaden bara ett kvarter iväg och oh my god så bra! Fyra rätter och ett vinpaket med heeelt fantastiska sydafrikanska viner senare var jag mätt, lycklig och fruktansvärt belåten.
Maten var så sjukt god, restaurangen jättemysig, servicen underbar och jag och Hjärtat på våra bästa humör. Och det sista, kan jag säga, är en makalöst bra kombination.
Mitt under min dissning av gåslever (nope, inte min väska) säger Hjärtat: Så du gillar inte gåslever? Synd för jag tänkte att vi skulle åka till Paris och provsmaka.
Hallå! Paris!
Jag har velat åka till Paris i evigheter, men han har inte velat för han var där och tyckte att det var sådär och ja.
Men nu, nu ger min finaste älskling mig en resa till Paris i födelsedagspresent!
Åh!
Och på kvällen, efter den snöpliga fotbollsförlusten, zappade jag över på trean och såg de två sista avsnitten av "SATC". Parisavsnitten! Åh!
Som sagt, är det så här det är att fylla 30 kan jag göra det any day.
Nu - åka och hämta kakel till köket och försöka fixa midsommarplaner.
Tvära kast.
Edit: När Hjärtat kom hem från jobbet fick jag ytterligare en present som han hade glömt i går, för den låg i bakfickan.
En biljett till Coldplay!
Jag vet inte riktigt vad jag har gjort för att förtjäna det. Inte han heller, sa han.
Hej 30!
Jag har alltså mentalt börjat ställa in mig på att bli 30.
Men jag har faktisk gjort mer än så.
Jag har....
Så, kom då förbannade födelsedag. Jag är redo! Jag ska rida ut den här stormen.
Jag och ett par jävligt starka drinkar som jag planerar att få i mig om inte allt för länge.
Hej då ungdom! Hallå klubb trettiotaggare!
Men jag har faktisk gjort mer än så.
Jag har....
- Köpt lägenhet
- Fått fast jobb
- Förlovat mig
- På allvar börjat tycka att det vore trevligt med barn
- Köpt min första rynkkräm. Boots mirakelserum
- Pa allvar börjat ta hand om min hy och göra noggran rengöringsritaul åtminstonde nästan varje kväll. Med en massa finnar som följd
Så, kom då förbannade födelsedag. Jag är redo! Jag ska rida ut den här stormen.
Jag och ett par jävligt starka drinkar som jag planerar att få i mig om inte allt för länge.
Hej då ungdom! Hallå klubb trettiotaggare!
Kom igen!
Jag räknar till nio (9!) inlägg, den senaste tiden.
Nio inlägg som jag har knåpat ihop. Slitit med. Lagt ner min själ i.
Har någon av dessa 9 inlägg en enda kommentar?
Svar nej.
Skärpning!
Nio inlägg som jag har knåpat ihop. Slitit med. Lagt ner min själ i.
Har någon av dessa 9 inlägg en enda kommentar?
Svar nej.
Skärpning!
Tapetkval
Vi håller ju på att välja tapet till ena väggen i vardagsrummet.
Sedan tidigare har vi de här tre uppsatta.
De två till vänster är favoriterna av de här tre.
MEN.
När vi var och beställde kakel till köket i lördags hittade vi de här två.
Hjärtat tycker den översta är finast. Men jag, jag föll som en fura (ha ha, ni fattar skämtet va?) för den med barrskogen. Den är ju helt fantastisk! Jag känner mig trygg och härlig när jag ser den.
Nu måste jag bara lyckas övertala Hjärtat om att det är den vi ska ha i vardagsrummet. På väggen där de andra proverna sitter, den med fönstret.
Någon som känner till någon bra övertalningstaktik?
Sedan tidigare har vi de här tre uppsatta.
De två till vänster är favoriterna av de här tre.
MEN.
När vi var och beställde kakel till köket i lördags hittade vi de här två.
Hjärtat tycker den översta är finast. Men jag, jag föll som en fura (ha ha, ni fattar skämtet va?) för den med barrskogen. Den är ju helt fantastisk! Jag känner mig trygg och härlig när jag ser den.
Nu måste jag bara lyckas övertala Hjärtat om att det är den vi ska ha i vardagsrummet. På väggen där de andra proverna sitter, den med fönstret.
Någon som känner till någon bra övertalningstaktik?
Step by step
Okej.
Jag har tänkte lite.
Och, för att göra det här lite drägligare, i stället för att tänka på det jag INTE har gjort ska jag tänka på det jag faktiskt HAR gjort.
So, here it goes. Det här har jag gjort under mina twenties something.
Sen är det säkert en massa mer saker som jag liksom inte kommer ihåg. Och när jag börjar tänka så så inser jag ju att det är en hel del som har hunnits med. Och som sagt. Det där andra som inte har blivit gjort kan jag ju faktiskt göra nu, ändå.
Hmm, nu känns det inte riktigt lika jobbigt längre. Bara lite.
Jag har tänkte lite.
Och, för att göra det här lite drägligare, i stället för att tänka på det jag INTE har gjort ska jag tänka på det jag faktiskt HAR gjort.
So, here it goes. Det här har jag gjort under mina twenties something.
- Bott utomlands.
- Varit au-pair.
- Raggat killar som en tok. Edit: Alltså det första halvåret av mina 20-år. Resten av tiden har jag spenderat med the love of my life. Bara så vi får det utrett.
- Pluggat på högskola 3,5 år och universitet i 2 år.
- Burit overall, medverkat på massa nollningar, åkt på studentresor och hängt på kåren.
- Festat tre-fyra gånger i veckan.
- Druckit alkohol tills jag har spytt (förlåt mamma).
- Haft tentaångest.
- Haft B- , C- och D-uppsatsångest.
- Skaffat katt.
- Åkt till Grekland med bästisen och flytt genom bakgator från en galen grek. Dessutom druckit mängder av shots på en och samma kväll, nästan tagit springnota och nobbat två slemmiga grekiska läkare.
- Gjort massa roliga resor med kompisgänget - till Gotland, Vemdalen, Berlin och Prag. Däremot INTE till Turkiet.
- Träffat mitt livs kärlek.
- Bott i fem olika städer.
- Haft galna utekvällar med kompisarna till sex-sju på morgonen och efterfestat medan solet gått upp.
- Åkt på sjukt många kryssningar.
- Fått drömjobbet, flera gånger om.
- Åkt till San Francisco och hem under två dygn.
- Fått fast jobb.
- Köpt lägenhet.
- Förlovat mig.
- Rest runt i Asien. (Eller ja Thailand. Anledningen till att jag skriver Asien är för att jag vill vara som de där coola tjugoåringarna som back-packar jorden runt)
Sen är det säkert en massa mer saker som jag liksom inte kommer ihåg. Och när jag börjar tänka så så inser jag ju att det är en hel del som har hunnits med. Och som sagt. Det där andra som inte har blivit gjort kan jag ju faktiskt göra nu, ändå.
Hmm, nu känns det inte riktigt lika jobbigt längre. Bara lite.
Söta kollegor
En bra sak med att fylla år är i alla fall att man får presenter.
Inte speciellt pk att säga kanske, men hey - I´m a material girl.
I dag på jobbet hade min fina chef Kai fixat supersmarrigt fika, och så fick jag en present av mina kollegor.
Även tjejerna på fredag gav mig en påse med massa fina sminkgrejor.
Hurra!
Supergulligt och absolut inget jag väntat mig.
Så, med lite fler presenter kanske jag kan överleva den här födelsedagen.
Inte speciellt pk att säga kanske, men hey - I´m a material girl.
I dag på jobbet hade min fina chef Kai fixat supersmarrigt fika, och så fick jag en present av mina kollegor.
Även tjejerna på fredag gav mig en påse med massa fina sminkgrejor.
Hurra!
Supergulligt och absolut inget jag väntat mig.
Så, med lite fler presenter kanske jag kan överleva den här födelsedagen.
Hej då 20 nånting!
Åh jag vet inte jag.
Det här med att fylla 30.
Det är inte helt befriat från jobbiga känslor alltså.
Det är inte själva grejen att bli 30. Det känns helt okej, ändå. Det är inte det som är det jobbiga.
Det jobbiga är att lämna 20. Det som jag varit inne på förut, att inte längre vara twenties-something.
För det här med 20-årsåldern, det är ju sådär magiskt och en viktig tid i sitt liv där man ska göra en massa saker och upptäcka vem man är och experimentera med det ena och det andra och livet som precis kan börja ska vara så där vilt och galet. Man har kommit från tonåren och är så där cool och självsäker och bara tar för sig och gör roliga grejer liksom.
Och nu, när man lämnar det bakom sig så har man liksom inga mer chanser att leva det där galna livet längre. Eller?
Som sagt, jag vet inte jag. Jag kan verkligen få panikkänslor över att jag inte längre får vara 20-nånting. Att det inte går att ta tillbaka.
I natt 00.35 är det 30 år sedan jag föddes och jag är lite längre 20 + och jag kommer aldrig mer kunna gå tillbaka till det.
Allt hade varit så mycket enklare om jag visste att jag kunde ta en liten tur tillbaka när jag känner att behovet kommer. Att jag kan vara 26 igen för en eller ett par dagar. När jag inte riktitgt orkar vara 30.
Jag får panik över att jag kanske inte har gjort allt det där man ska göra när man är twenty something.
Har jag varit vild nog? Gjort tillräckligt mycket galna saker? Uppfyllt mina drömmar?
Den gnagande och inneboende känslan är att jag inte har gjort det. Och snart är det liksom försent.
Försent för galna utekvällar med tjejerna. Försent för roadtrips genom Sverige. Försent för galna resor till spännande resmål i Europa eller Asien eller whereever.
Hej då tågluffa! Hej Bamseklubben, parsemestrar och stillsamma hemmakvällar liksom.
Det finns två lösningar på problemet.
Den ena, som inte är speciellet realistisk, är att jag skyndar mig att fort som fan, fram till halv ett i natt, göra allt det jag inte har gjort.
Det andra är att jag tar mig i kragen, get my act together och slutar krisa.
Att jag fattar att livet inte är slut bara för att jag fyller 30, och att man visst kan göra galna saker då. Man behöver inte bli tråkig och trist och grå. Jag kan visst göra de där grejerna.
Det kommer bara att se lite mer patetiskt ut.
Det här med att fylla 30.
Det är inte helt befriat från jobbiga känslor alltså.
Det är inte själva grejen att bli 30. Det känns helt okej, ändå. Det är inte det som är det jobbiga.
Det jobbiga är att lämna 20. Det som jag varit inne på förut, att inte längre vara twenties-something.
För det här med 20-årsåldern, det är ju sådär magiskt och en viktig tid i sitt liv där man ska göra en massa saker och upptäcka vem man är och experimentera med det ena och det andra och livet som precis kan börja ska vara så där vilt och galet. Man har kommit från tonåren och är så där cool och självsäker och bara tar för sig och gör roliga grejer liksom.
Och nu, när man lämnar det bakom sig så har man liksom inga mer chanser att leva det där galna livet längre. Eller?
Som sagt, jag vet inte jag. Jag kan verkligen få panikkänslor över att jag inte längre får vara 20-nånting. Att det inte går att ta tillbaka.
I natt 00.35 är det 30 år sedan jag föddes och jag är lite längre 20 + och jag kommer aldrig mer kunna gå tillbaka till det.
Allt hade varit så mycket enklare om jag visste att jag kunde ta en liten tur tillbaka när jag känner att behovet kommer. Att jag kan vara 26 igen för en eller ett par dagar. När jag inte riktitgt orkar vara 30.
Jag får panik över att jag kanske inte har gjort allt det där man ska göra när man är twenty something.
Har jag varit vild nog? Gjort tillräckligt mycket galna saker? Uppfyllt mina drömmar?
Den gnagande och inneboende känslan är att jag inte har gjort det. Och snart är det liksom försent.
Försent för galna utekvällar med tjejerna. Försent för roadtrips genom Sverige. Försent för galna resor till spännande resmål i Europa eller Asien eller whereever.
Hej då tågluffa! Hej Bamseklubben, parsemestrar och stillsamma hemmakvällar liksom.
Det finns två lösningar på problemet.
Den ena, som inte är speciellet realistisk, är att jag skyndar mig att fort som fan, fram till halv ett i natt, göra allt det jag inte har gjort.
Det andra är att jag tar mig i kragen, get my act together och slutar krisa.
Att jag fattar att livet inte är slut bara för att jag fyller 30, och att man visst kan göra galna saker då. Man behöver inte bli tråkig och trist och grå. Jag kan visst göra de där grejerna.
Det kommer bara att se lite mer patetiskt ut.
Happy birthday to me, happy birthday to me...
Nej, jag fyller inte år i dag. Inte förrän om tre dagar.
Men jag har liksom blivit firad och fått paket två gånger redan.
Förra helgen var ju min fina familj och kalasade och jag fick massa fina presenter. Tack älskade ni!
En i-pod, som nu är beställd, pengar till spabesök (inbokat på min födelsedag på onsdag!), en ny fin vattenkokare, ett smyckesskrin som jag hade önskat mig och en fantastisk cykeltur med massa minnen av bästisen Sara.
I dag kom in djupt älskade bror förbi och då fick jag två jättesnygga stora ljusstakar, som kommer att bli superfina hemma. Tack!
Min födelsedag är som sagt på onsdag och jag hoppas och tror att det kommer att bli en fab dag.
Jag har som sagt bokat in en spabehandling på morgonen och sen ska jag äta lunch med finaste Linda. Efter det ska jag och Hjärtat åka till Edsbergs slott för att kolla på bröllopslokal.
Sen vet jag inte riktigt vad som händer. Jag ville att vi skulle gå ut och äta middag, men Hjärtat kanske har andra planer. Det är ju fotboll på kvällen också.
Det skulle vara mysigt att först äta middag och sen träffa på en massa gulliga vänner och kolla fotboll.
Men vad som än händer blir det nog bra, det är jag säker på.
Men jag har liksom blivit firad och fått paket två gånger redan.
Förra helgen var ju min fina familj och kalasade och jag fick massa fina presenter. Tack älskade ni!
En i-pod, som nu är beställd, pengar till spabesök (inbokat på min födelsedag på onsdag!), en ny fin vattenkokare, ett smyckesskrin som jag hade önskat mig och en fantastisk cykeltur med massa minnen av bästisen Sara.
I dag kom in djupt älskade bror förbi och då fick jag två jättesnygga stora ljusstakar, som kommer att bli superfina hemma. Tack!
Min födelsedag är som sagt på onsdag och jag hoppas och tror att det kommer att bli en fab dag.
Jag har som sagt bokat in en spabehandling på morgonen och sen ska jag äta lunch med finaste Linda. Efter det ska jag och Hjärtat åka till Edsbergs slott för att kolla på bröllopslokal.
Sen vet jag inte riktigt vad som händer. Jag ville att vi skulle gå ut och äta middag, men Hjärtat kanske har andra planer. Det är ju fotboll på kvällen också.
Det skulle vara mysigt att först äta middag och sen träffa på en massa gulliga vänner och kolla fotboll.
Men vad som än händer blir det nog bra, det är jag säker på.
Veckan i bilder
Jag vet, jag har inte varit så bra på att blogga den här veckan.
Så jag tänkte, att ni får den återgiven som en härlig bildkavalkad. Som lite plåster på såren liksom.
I lördags hade jag skönt familjehäng. Ni vet det där kalaset som jag tillbringade hela förra veckan med att förbereda.
Det blev supermysigt med bubbel och snittar på uteplatsen...
...och middag uppe på takterrassen. Det går att ha det värre.
Söndagens utsikt, från klipporna i Gröndal.
Måndagens utsikt, från Fjäderholmarna.
Den här fula fågeln och tre andra av hans vitkindade and-kollegor attackerade mig och alla andra som kom för nära deras bon. Fjäderholmarna är en farlig plats I tell ya.
I torsdags - hultan! Dagen till ära hade jag mitt finaste rockarmband.
Pete Doherty var också där!
Så även fina kollegan Pappa Pop.
Fredag kväll - Dolly Parton på Stockholm stadion.
Jag ser skeptisk ut. Men det var trevligt där i solen. Det tyckte nog Nuno också, fast det mest ser ut som om han drar en Homer-sov.
Så jag tänkte, att ni får den återgiven som en härlig bildkavalkad. Som lite plåster på såren liksom.
I lördags hade jag skönt familjehäng. Ni vet det där kalaset som jag tillbringade hela förra veckan med att förbereda.
Det blev supermysigt med bubbel och snittar på uteplatsen...
...och middag uppe på takterrassen. Det går att ha det värre.
Söndagens utsikt, från klipporna i Gröndal.
Måndagens utsikt, från Fjäderholmarna.
Den här fula fågeln och tre andra av hans vitkindade and-kollegor attackerade mig och alla andra som kom för nära deras bon. Fjäderholmarna är en farlig plats I tell ya.
I torsdags - hultan! Dagen till ära hade jag mitt finaste rockarmband.
Pete Doherty var också där!
Så även fina kollegan Pappa Pop.
Fredag kväll - Dolly Parton på Stockholm stadion.
Jag ser skeptisk ut. Men det var trevligt där i solen. Det tyckte nog Nuno också, fast det mest ser ut som om han drar en Homer-sov.
Man ska ha husvagn
Ni vet den där Galenskaparna-låten från "Macken". Där de sjöng om campinglivet.
Tre minuter Hjo, tre minuter Skövde, tre minuter bla bla bla...
Ja, texten kanske inte gick exakt så, men ni fattar.
Det har varit - och är - mitt liv den här helgen.
I torsdags åkte jag till Hultsfred klockan 10 på morgonen med foto-Christian. Klockan ett på natten landade jag hemma i Sthlm igen efter 3,5 timme i Pappa Pops hyrbil. 80 mil på en dag, svooosch bara.
Där emellan hann jag med korv och mos i Kisa, regn och Babyshambles-jakt på Hultan och en avslutande oxfilérulle med bea, som inte alls var god. Och så Coldplay och nattradion på vägen hem.
I kväll svischade jag ut till Stockholms stadion för lite Dolly Parton.
Och i morgon gör jag ett nedslag ute vid Stora Skuggan för WTAI.
Maxad helg med andra ord och jag kan inte tycka annat än att det är smått fantastiskt.
Tre minuter Hjo, tre minuter Skövde, tre minuter bla bla bla...
Ja, texten kanske inte gick exakt så, men ni fattar.
Det har varit - och är - mitt liv den här helgen.
I torsdags åkte jag till Hultsfred klockan 10 på morgonen med foto-Christian. Klockan ett på natten landade jag hemma i Sthlm igen efter 3,5 timme i Pappa Pops hyrbil. 80 mil på en dag, svooosch bara.
Där emellan hann jag med korv och mos i Kisa, regn och Babyshambles-jakt på Hultan och en avslutande oxfilérulle med bea, som inte alls var god. Och så Coldplay och nattradion på vägen hem.
I kväll svischade jag ut till Stockholms stadion för lite Dolly Parton.
Och i morgon gör jag ett nedslag ute vid Stora Skuggan för WTAI.
Maxad helg med andra ord och jag kan inte tycka annat än att det är smått fantastiskt.
Och så kom regnet.
Ösregnet för att vara exakt.
Först tänker jag att det är skönt. Som en solfri frist.
Sen kommer paniken.
Vad har man på sig när det regnar!
Det var så längesen att jag har glömt bort.
Jag har glidit in i en geggig röra av klänningar, kjolar, bara ben, sandaler och ballerinaskor.
Men i det här ösregnet. Vad gör man för fashionstatement av det?
Först tänker jag att det är skönt. Som en solfri frist.
Sen kommer paniken.
Vad har man på sig när det regnar!
Det var så längesen att jag har glömt bort.
Jag har glidit in i en geggig röra av klänningar, kjolar, bara ben, sandaler och ballerinaskor.
Men i det här ösregnet. Vad gör man för fashionstatement av det?
Plötsligt händer det!
Det är inte ofta.
Men vid sällsynta tillfällen får jag till det.
Då får jag med mig Hjärtat till något soldyrkarställe.
Fullt påklädd så klart. Man kan ju skaffa sig en solbränna annars. Hemska tanke.
Men vid sällsynta tillfällen får jag till det.
Då får jag med mig Hjärtat till något soldyrkarställe.
Fullt påklädd så klart. Man kan ju skaffa sig en solbränna annars. Hemska tanke.
Mitt första vip-kort!
Just det. Jag har ju fått ett vip-kort. Mitt första vip-kort.
Kolla så tjusigt.
Inte lika flashigt som Minis till F12Terrassen, där man ju hänger mer, men jag antar att jag får ta och hänga lite på Mosebacke i sommar helt enkelt.
Kolla så tjusigt.
Inte lika flashigt som Minis till F12Terrassen, där man ju hänger mer, men jag antar att jag får ta och hänga lite på Mosebacke i sommar helt enkelt.
Klart för fest
Nej då, jag har inte gått i idé.
Jag har fixat och fejat och donat och handlat och lagat mat och allt möjligt inför familjens ankomst och mitt 30-årsfirande i morgon.
Jag fyller inte än, men familjen kommer och firar mig i morgon. Det har bilats upp från Malmö, och det bilas från Oxelösund och Gävle.
Eftersom de tar sig tiden för att komma hit måste jag ju anstränga mig tillbaka.
Så. Därför har det städats och fixats. Jag har fasadklättrat för att putsa utsidan av vår inglasade balkong som var helt pollenerad. Sjukt jobbigt kan jag meddela. Värsta akrobaten fick man vara.
I stället för att ligge ute i solen och njuta av det fantastiska vädret som har varit har jag varit på Ikea, storhandlat mat, strukit gardiner, plockat undan till förbannelse.
Det har bakats paj, skrubbats 2,5 kilo färskpotatis, helstekts fläskfile, marinerats kycklingspett.
Jag har skickat en bakfull fästman till Ikea för att köpa de där hyllorna som inte fanns sist.
Jag har skrivit en lista till en bakfull fästman på saker han ska göra när jag jobbar.
Jag har beordrat en vid det här laget ganska less fästman att borra upp diverse saker.
I morgon ska det lagas mer mat, städas lite till och bakas tårta.
Chefen Christina nästan häpnade i går när jag berättade om mina insatser.
–När man bara kan göra en pastasallad, sa hon.
–Pastasallad är för amatörer, sa jag inte men jag tänkte det.
Så. Familjen. Nu kan ni komma. Nu tror jag att allt är klart. Ska bara jobba klart, sova några få timmar, lägga bubblet på kylning, laga lite mer mat och städa lite till. Sen så.
Jag har fixat och fejat och donat och handlat och lagat mat och allt möjligt inför familjens ankomst och mitt 30-årsfirande i morgon.
Jag fyller inte än, men familjen kommer och firar mig i morgon. Det har bilats upp från Malmö, och det bilas från Oxelösund och Gävle.
Eftersom de tar sig tiden för att komma hit måste jag ju anstränga mig tillbaka.
Så. Därför har det städats och fixats. Jag har fasadklättrat för att putsa utsidan av vår inglasade balkong som var helt pollenerad. Sjukt jobbigt kan jag meddela. Värsta akrobaten fick man vara.
I stället för att ligge ute i solen och njuta av det fantastiska vädret som har varit har jag varit på Ikea, storhandlat mat, strukit gardiner, plockat undan till förbannelse.
Det har bakats paj, skrubbats 2,5 kilo färskpotatis, helstekts fläskfile, marinerats kycklingspett.
Jag har skickat en bakfull fästman till Ikea för att köpa de där hyllorna som inte fanns sist.
Jag har skrivit en lista till en bakfull fästman på saker han ska göra när jag jobbar.
Jag har beordrat en vid det här laget ganska less fästman att borra upp diverse saker.
I morgon ska det lagas mer mat, städas lite till och bakas tårta.
Chefen Christina nästan häpnade i går när jag berättade om mina insatser.
–När man bara kan göra en pastasallad, sa hon.
–Pastasallad är för amatörer, sa jag inte men jag tänkte det.
Så. Familjen. Nu kan ni komma. Nu tror jag att allt är klart. Ska bara jobba klart, sova några få timmar, lägga bubblet på kylning, laga lite mer mat och städa lite till. Sen så.
New shoes!
Jag vet, det är ett sjukligt beteende, det här med mig och skor.
Men i dag sportar jag ett par nya familjemedlemmar, i svart och silver.
Problemet med mina fötter och nya skor är bara det att jag ALLTID får skavsår. Jag har så tunn hud att den liksom går sönder för minsta lilla. Det finns inga skor som inte ger mig skavsår. Sjukt.
Men fina är de, de små rackarna.
Men i dag sportar jag ett par nya familjemedlemmar, i svart och silver.
Problemet med mina fötter och nya skor är bara det att jag ALLTID får skavsår. Jag har så tunn hud att den liksom går sönder för minsta lilla. Det finns inga skor som inte ger mig skavsår. Sjukt.
Men fina är de, de små rackarna.
Nostalgi
Jag vet. Jag brukar tillhöra den skaran som varje år fäller flertalet kommentarer av det elaka slaget om alla förbaskade studenter som drar runt i stan och vrålar. De är fula, störiga, fulla och musiken på deras flak borde förpassas till Sibirien på obestämd tid.
Men. I dag hände något.
När jag var och storhandlade inför familjefirandet av min 30 (30!)- årsdag låg det en gymnasieskola vid sidan av mataffären. Utanför trängdes en massa släktingar med ballonger, blommor och plakat, och inne i byggnaden syntes massor av förväntansfulla huvuden med studentmössor vid fönstren, liksom letandes efter sina släktingar. Som man själv gjorde när man stod där de sista självande minuterna innan det var dags att springa ut på skolgården. Ut till den efterlängtade champagnen, eftersom det enda vi fick i skolmatsalen var äppeljuice, till studentflak med dålig musik och party med klassen.
På gatan utanför, mitt i vägen där jag skulle köra, stod en massa lastbilar och bara väntade på hoppande studenter.
Blev jag irriterad? Nej. Svor jag? Nej.
I stället letade sig en eller två tårar upp i min ögonvrå och jag kände en våg av både vemod och nostalgi.
Den där dagen, som man hade längtat efter så länge, väntat på och kanske också bävat lite för. 11 år sedan i år. 11 år sedan jag stod där i min mössa, min vita lite för korta klänning och mina vita lite för höga klackar som jag fick skoskav av och sen tvingades gå med i handen. Fötterna färgades svarta när jag gick barfota genom Nyköping. 11 år sen, fatta.
På väg till jobbet stod jag bredvid ett studentflak vid en korsning. De skrålade, sjöng och var glada.
Jag log, och tutade glatt mot dem. Möttes av jubel.
I bland är det skönt att vara en glad prick i ställt för Häxan Surtant.
Men. I dag hände något.
När jag var och storhandlade inför familjefirandet av min 30 (30!)- årsdag låg det en gymnasieskola vid sidan av mataffären. Utanför trängdes en massa släktingar med ballonger, blommor och plakat, och inne i byggnaden syntes massor av förväntansfulla huvuden med studentmössor vid fönstren, liksom letandes efter sina släktingar. Som man själv gjorde när man stod där de sista självande minuterna innan det var dags att springa ut på skolgården. Ut till den efterlängtade champagnen, eftersom det enda vi fick i skolmatsalen var äppeljuice, till studentflak med dålig musik och party med klassen.
På gatan utanför, mitt i vägen där jag skulle köra, stod en massa lastbilar och bara väntade på hoppande studenter.
Blev jag irriterad? Nej. Svor jag? Nej.
I stället letade sig en eller två tårar upp i min ögonvrå och jag kände en våg av både vemod och nostalgi.
Den där dagen, som man hade längtat efter så länge, väntat på och kanske också bävat lite för. 11 år sedan i år. 11 år sedan jag stod där i min mössa, min vita lite för korta klänning och mina vita lite för höga klackar som jag fick skoskav av och sen tvingades gå med i handen. Fötterna färgades svarta när jag gick barfota genom Nyköping. 11 år sen, fatta.
På väg till jobbet stod jag bredvid ett studentflak vid en korsning. De skrålade, sjöng och var glada.
Jag log, och tutade glatt mot dem. Möttes av jubel.
I bland är det skönt att vara en glad prick i ställt för Häxan Surtant.
Heja Portugal!
Nu vet jag i alla fall vilket lag jag ska hålla på i Fotbolls-EM. MUMS!
Full jävla rulle
Jag hade förberett mig på en lugn första dag på passet.
För att inte tråka ihjäl mig liksom.
Tänkte kolla upp lite recept och grejer, som man gör när man inte har ett dyft att göra.
Göra lite reseräkningar och sånt också.
Men oj vad det blev full fart. Skönt!
Jag har liksom inte haft en lugn stund på hela dagen.
Först nu, när jag är i mitt författande skede sätter jag på i-tunes och låter skrivprocessen ta fart. Det är oftast så jag gör.
Inte helt fel att det blev Laka, Bosniens schlagerbidrag, som fick äran att vara först ut i mina öron. Det, mina vänner, är nämligen en låt som jag tycker extremt mycket om.
Men nu - åter till texterna. Det är ju en tidning som ska göras för bövelen.
För att inte tråka ihjäl mig liksom.
Tänkte kolla upp lite recept och grejer, som man gör när man inte har ett dyft att göra.
Göra lite reseräkningar och sånt också.
Men oj vad det blev full fart. Skönt!
Jag har liksom inte haft en lugn stund på hela dagen.
Först nu, när jag är i mitt författande skede sätter jag på i-tunes och låter skrivprocessen ta fart. Det är oftast så jag gör.
Inte helt fel att det blev Laka, Bosniens schlagerbidrag, som fick äran att vara först ut i mina öron. Det, mina vänner, är nämligen en låt som jag tycker extremt mycket om.
Men nu - åter till texterna. Det är ju en tidning som ska göras för bövelen.
Äh va fan!
Tisdag morgon, min sista lediga dag.
När tror ni att jag vaknar?
Just det, klockan sex. när hjärtat åker till jobbet.
Inte kan jag somna om heller.
Med tanke på hur dåligt jag har sovit så borde jag vara supertrött. Vilket jag ju också är.
Åh, jag får ta en promenad i stället, så att det blir något vettigt gjort i dag.
När tror ni att jag vaknar?
Just det, klockan sex. när hjärtat åker till jobbet.
Inte kan jag somna om heller.
Med tanke på hur dåligt jag har sovit så borde jag vara supertrött. Vilket jag ju också är.
Åh, jag får ta en promenad i stället, så att det blir något vettigt gjort i dag.
