Veckans läsning
Designa ditt eget bröllop
Självkänsla nu!
Och vad tyckte jag då?
Jo, men jag gillade ju "Låt den rätta komma in". Jättemycket.
Jag gillade boken också jättemycket, men det var så klart inte alls samma.
Inte så konstigt, med tanke på att mycket måste skalas bort. Och med tanke på att filmen ju faktiskt är regissörens tolkning av manus.
Den var väldigt Tomas Alfredsonsk. Och vacker. Och melankolisk och lugn.
Allt det älskade jag.
Jag tror att många av er inte kommer att gilla den. Tycka att den är lite konstig. Bli besvikna på att den inte är som boken.
Bli besvikna på att den inte är så läskig.
För nej, den kommer inte att skrämma skiten ur er.
Men den är en fin liten film, som gjorde mig alldeles varm i hjärtat. På det där fina viset.
Jag gillade boken också jättemycket, men det var så klart inte alls samma.
Inte så konstigt, med tanke på att mycket måste skalas bort. Och med tanke på att filmen ju faktiskt är regissörens tolkning av manus.
Den var väldigt Tomas Alfredsonsk. Och vacker. Och melankolisk och lugn.
Allt det älskade jag.
Jag tror att många av er inte kommer att gilla den. Tycka att den är lite konstig. Bli besvikna på att den inte är som boken.
Bli besvikna på att den inte är så läskig.
För nej, den kommer inte att skrämma skiten ur er.
Men den är en fin liten film, som gjorde mig alldeles varm i hjärtat. På det där fina viset.
Slut på friden
Och så var de igång igen.
Men en tupplur blev det. Skönt!
Nu flyr jag fältet igen. Vet inte var, men något ska jag nog kunna hitta på.
I kväll väntar träning och sen "Låt den rätte komma in" med Hjärtat.
Men en tupplur blev det. Skönt!
Nu flyr jag fältet igen. Vet inte var, men något ska jag nog kunna hitta på.
I kväll väntar träning och sen "Låt den rätte komma in" med Hjärtat.
Scchhh, jag sover
Äntligen.
Knäpptyst.
Godnatt!
Knäpptyst.
Godnatt!
På flykt
I dag flyr jag hemmet.
Anledningen heter byggarbetsplats.
Av någon oförklarlig anledning anlände ett gäng byggarbetare till huset vid halv åtta och började bila betong.
För er som inte har varit med om det kan jag meddela att det låter. Högt.
Speciellt när trappan som bilas är precis bredvid min lägenhet.
Man kan utan överdrift säga att det var lögn att försöka sova ut efter 5 jobbade kvällar.
I stället tog jag min tillflykt till ett café, och där hade jag kunnat sitta hela dagen, om jag hade haft min dator.
Det hade varit riktigt mysigt.
Men min dator får ju akutvård av 3030 på jobbet.
Alltså har jag återvänt hem för att lyssna på oväsendet.
Det är lite bättre nu när jag har fått god kaféfrukost i kroppen och inte ligger i sängen.
Men slug som jag var passade jag på att fråga när de tar lunch.
-Klockan tolv, svarade betongbilaren glatt.
Men gladast var jag kan jag lova.
Ah, bara en halvtimme kvar, sedan en hel timmes härlig tystnad!
Gissa vem som ska sova då?
Anledningen heter byggarbetsplats.
Av någon oförklarlig anledning anlände ett gäng byggarbetare till huset vid halv åtta och började bila betong.
För er som inte har varit med om det kan jag meddela att det låter. Högt.
Speciellt när trappan som bilas är precis bredvid min lägenhet.
Man kan utan överdrift säga att det var lögn att försöka sova ut efter 5 jobbade kvällar.
I stället tog jag min tillflykt till ett café, och där hade jag kunnat sitta hela dagen, om jag hade haft min dator.
Det hade varit riktigt mysigt.
Men min dator får ju akutvård av 3030 på jobbet.
Alltså har jag återvänt hem för att lyssna på oväsendet.
Det är lite bättre nu när jag har fått god kaféfrukost i kroppen och inte ligger i sängen.
Men slug som jag var passade jag på att fråga när de tar lunch.
-Klockan tolv, svarade betongbilaren glatt.
Men gladast var jag kan jag lova.
Ah, bara en halvtimme kvar, sedan en hel timmes härlig tystnad!
Gissa vem som ska sova då?
r.i.p datorn
Min dator la ner i dag.
Eller, den kraschade inte helt, men programmet som vi använder för att skriva i la ner i går.
Jag vände mig till datasupporten i dag för hjälp och fick beskedet.
–Din dator mår inte bra, sa Petter på supporten.
Så nu har jag fått en ny dator. Där ingenting är som det ska. Just nu har jag inga låtar i i-tunes. Inga av mina försparade lösenord funkar, och inga av mina sparade grejer finns i den här burken ännu. Det känns naket liksom.
Men jag ska få allt överfört till den här datorn sen har Petter lovat.
Hoppas han står vid sitt ord. Där finns hela vår bröllopsplanering, hela mitt i-tunes bibliotek och alla mina bilder.
Håll tummarna!
Eller, den kraschade inte helt, men programmet som vi använder för att skriva i la ner i går.
Jag vände mig till datasupporten i dag för hjälp och fick beskedet.
–Din dator mår inte bra, sa Petter på supporten.
Så nu har jag fått en ny dator. Där ingenting är som det ska. Just nu har jag inga låtar i i-tunes. Inga av mina försparade lösenord funkar, och inga av mina sparade grejer finns i den här burken ännu. Det känns naket liksom.
Men jag ska få allt överfört till den här datorn sen har Petter lovat.
Hoppas han står vid sitt ord. Där finns hela vår bröllopsplanering, hela mitt i-tunes bibliotek och alla mina bilder.
Håll tummarna!
Dubbelbloggning
Äntligen!
Mina visitkort har äntligen kommit!
Jag har segat lite med att beställa dem, men nu ligger det en stoooor hög här. Hurra!
Jag har segat lite med att beställa dem, men nu ligger det en stoooor hög här. Hurra!
Förresten...
...i dag är det FN-dagen.
Sprid lite kärlek för fan!
Sprid lite kärlek för fan!
Vad hände med min åsikt?
I hela mitt liv har jag fogat mig efter andra.
Jag har anpassat mig efter andras åsikt och fogat mig efter vad de tyckt.
Haft en åsikt först, men mjuknat när andra inte hållt med.
Varit en feg liten skit med dålig självkänsla helt enkelt.
Nu försöker jag jobba på min självkänsla. Jag försöker lära mig att inte anpassa mig efter vad andra tycker.
Jag försöker inse mitt eget värde, och att mina egna åsikter är värda något, och framförallt att jag äger rätten till mina åsikter. Jag har rätt att tycka och känna vad jag vill, och det kan ingen ta i från mig.
Det här jobbar jag på. Försöker banka in starkare i mig själv.
Om andra har rätt att tycka som de vill, varför ska då inte jag få göra det?
Men vad händer? När jag för en gång skull säger som jag tycker, då blir folk arga och jag får skit för det.
Situation ett, med en nära vän, där jag säger i från att jag inte tycker en grej är okej.
Men vännen blir då sur på mig, och övertalar mig att gå på hennes linje. Återigen är jag en fegis.
När jag i efterhand blir irriterad över att saker och ting blir som jag trodde (och anledningen till att jag var tveksam från början) blir vännen i sin tur arg på mig för att jag har sagt hur jag känner.
Fråga: Vad är det som gör att hon har rätt att reagera men inte jag?
Situation två: Jag får en förfrågan om en sak, som inte känns bra och som är emot mina prinicper. I stället för att bara säga nej vill jag förklara varför det inte känns rätt.
Då blir personen som kommit med förfrågan sur på mig, och tycker att jag skapat osämja i onödan.
När jag för en gång skull försöker stå fast vid det jag tror på får jag skit för det.
Kanske ska jag bara foga mig i stället, och låta andra styra över mig.
Är ni nöjda då?
Jag har anpassat mig efter andras åsikt och fogat mig efter vad de tyckt.
Haft en åsikt först, men mjuknat när andra inte hållt med.
Varit en feg liten skit med dålig självkänsla helt enkelt.
Nu försöker jag jobba på min självkänsla. Jag försöker lära mig att inte anpassa mig efter vad andra tycker.
Jag försöker inse mitt eget värde, och att mina egna åsikter är värda något, och framförallt att jag äger rätten till mina åsikter. Jag har rätt att tycka och känna vad jag vill, och det kan ingen ta i från mig.
Det här jobbar jag på. Försöker banka in starkare i mig själv.
Om andra har rätt att tycka som de vill, varför ska då inte jag få göra det?
Men vad händer? När jag för en gång skull säger som jag tycker, då blir folk arga och jag får skit för det.
Situation ett, med en nära vän, där jag säger i från att jag inte tycker en grej är okej.
Men vännen blir då sur på mig, och övertalar mig att gå på hennes linje. Återigen är jag en fegis.
När jag i efterhand blir irriterad över att saker och ting blir som jag trodde (och anledningen till att jag var tveksam från början) blir vännen i sin tur arg på mig för att jag har sagt hur jag känner.
Fråga: Vad är det som gör att hon har rätt att reagera men inte jag?
Situation två: Jag får en förfrågan om en sak, som inte känns bra och som är emot mina prinicper. I stället för att bara säga nej vill jag förklara varför det inte känns rätt.
Då blir personen som kommit med förfrågan sur på mig, och tycker att jag skapat osämja i onödan.
När jag för en gång skull försöker stå fast vid det jag tror på får jag skit för det.
Kanske ska jag bara foga mig i stället, och låta andra styra över mig.
Är ni nöjda då?
Stop this train
Lyssnar på John Meyers låt "Stop this train".
Fan vad jag känner igen mig i den låten.
Raden: "Don't know how else to say it, don't want to see my parents go" är så träffande.
Jag är livrädd för den dagen då mina föräldrar inte finns längre.
Vill inte tänka tanken att jag en dag ska tvingas ta farväl av dem.
Eller mina bästa vänner. Eller mina älskade bröder. Eller min katt Mitzy.
Eller... Hjärtat!
För några veckor sedan söndagspromenerade vi på Norra kyrkogården och samtalet gled in på den dagen en av oss inte finns längre. Att någon av oss (om man ska tänka på åldersstatistiken jag eftersom kvinnor lever längre. Jag är dessutom fyra år yngre.) ska bli ensam kvar och den andra, livskamraten, personen man har upplevt hela sitt liv tillsammans med ska dö ifrån en.
Båda två fick sådan ångest av att tänka på det att vi var tvugna att kramas en lång stund och sen inte prata om det mer.
Samma klump i magen dyker upp nu när jag tänker tillbaka på det.
Jag är så rädd för den oerhörda bedövande sorgen jag ska känna den dagen någon av mina kära försvinner.
Och den där rädslan för att man inte ska ha utryckt tillräckligt tydligt hur mycket man älskar dem, och uppskattat dem.
Att man inte har tackat dem för allt de har gjort för en. Allt de har stått ut med.
Att jag ska få ångra något jag sagt eller gjort, att jag inte hann rätta till det, att jag inte hann säga de där orden som jag borde sagt.
Kan man undvika det? Kan vi inte bara enas om att ingen av oss dör, okej?
Fan vad jag känner igen mig i den låten.
Raden: "Don't know how else to say it, don't want to see my parents go" är så träffande.
Jag är livrädd för den dagen då mina föräldrar inte finns längre.
Vill inte tänka tanken att jag en dag ska tvingas ta farväl av dem.
Eller mina bästa vänner. Eller mina älskade bröder. Eller min katt Mitzy.
Eller... Hjärtat!
För några veckor sedan söndagspromenerade vi på Norra kyrkogården och samtalet gled in på den dagen en av oss inte finns längre. Att någon av oss (om man ska tänka på åldersstatistiken jag eftersom kvinnor lever längre. Jag är dessutom fyra år yngre.) ska bli ensam kvar och den andra, livskamraten, personen man har upplevt hela sitt liv tillsammans med ska dö ifrån en.
Båda två fick sådan ångest av att tänka på det att vi var tvugna att kramas en lång stund och sen inte prata om det mer.
Samma klump i magen dyker upp nu när jag tänker tillbaka på det.
Jag är så rädd för den oerhörda bedövande sorgen jag ska känna den dagen någon av mina kära försvinner.
Och den där rädslan för att man inte ska ha utryckt tillräckligt tydligt hur mycket man älskar dem, och uppskattat dem.
Att man inte har tackat dem för allt de har gjort för en. Allt de har stått ut med.
Att jag ska få ångra något jag sagt eller gjort, att jag inte hann rätta till det, att jag inte hann säga de där orden som jag borde sagt.
Kan man undvika det? Kan vi inte bara enas om att ingen av oss dör, okej?
Förstörd låt
Jäkla Johan Palm.
Ni vet slyngeln i Idol.
Jag kan numera inte lyssna på "When you were young" med Killers. Ungen har förstört låten.
Ni vet slyngeln i Idol.
Jag kan numera inte lyssna på "When you were young" med Killers. Ungen har förstört låten.
Ibland vill det sig inte riktigt
Jag hade laddat och sett fram mot kvällen som tusan.
Sett framför mig en galen helkväll med vännerna på stan.
Klackarna i taket och fylla grande vad var jag tänkte mig.
Men på något sätt gick luften ur mig, kroppen sa ifrån och i stället satt jag uppe i soffan till klockan tre. Ensam, och nykter.
Börjar jag bli för gammal? Eller är jag bara tråkig?
Sett framför mig en galen helkväll med vännerna på stan.
Klackarna i taket och fylla grande vad var jag tänkte mig.
Men på något sätt gick luften ur mig, kroppen sa ifrån och i stället satt jag uppe i soffan till klockan tre. Ensam, och nykter.
Börjar jag bli för gammal? Eller är jag bara tråkig?
Do not fall!
Meddelande till den som ska räcka över ringarna på vårt bröllop: Snubbla inte för fan!
Klantarsle
Svältfödd på sushi
Fick sms från gullis, som kommer hit i början på november.
"Skulle vara gott att äta sushi ute igen..."
Sist Ullis var här bar det av till Roppongi och jävlar vad hon kan trycka i sig sushi. Men så är hon inte direkt bortskämd med sushirestauranger. Då bodde hon i Haparanda, där utbudet vad nada. Har svårt att tänka mig att det vimlar av sushihak i Pajala där hon bor nu.
Här i sthlm däremot finns det fler sushihak än korvmojar och pizzerior liksom.
Det roligaste när det gäller Ullis och sushi är ändå när hon var i Thailand och på en buffé tryckte i sig runt 40 sushi (det kan ha varit lite färre, antalet tenderar öka för varje gång. En riktig fiskehistoria med andra ord). Hon satt där i flera timmar och åt och åt och åt.
Lika bra att bunkra när man får chansen liksom.
"Skulle vara gott att äta sushi ute igen..."
Sist Ullis var här bar det av till Roppongi och jävlar vad hon kan trycka i sig sushi. Men så är hon inte direkt bortskämd med sushirestauranger. Då bodde hon i Haparanda, där utbudet vad nada. Har svårt att tänka mig att det vimlar av sushihak i Pajala där hon bor nu.
Här i sthlm däremot finns det fler sushihak än korvmojar och pizzerior liksom.
Det roligaste när det gäller Ullis och sushi är ändå när hon var i Thailand och på en buffé tryckte i sig runt 40 sushi (det kan ha varit lite färre, antalet tenderar öka för varje gång. En riktig fiskehistoria med andra ord). Hon satt där i flera timmar och åt och åt och åt.
Lika bra att bunkra när man får chansen liksom.
Projekt bröllopstårta
Jag är gräsänka i helgen och tänkte passa på att göra massa tjejiga saker.
Typ ha tjejmiddag, bli odrägligt full och kanske sjunga singstar.
Men. Jag ska också baka. Jag och min bakande vän Mini ska provbaka bröllopstårta. Hur galet låter inte det projektet?
Det är inte säkert att det verkligen blir den tårtan som ska avnjutas den 5 september, utan det är mest ett experiment.
Receptet har jag komponerat ihop själv, och tårtan kommer att bestå av chokladbotten, marängbotten och jordgubbs- och rabarbermousse. Överst lite passerade jordgubbar och sedan marängstänger på sidorna hade jag tänkt.
Jag lovar att återkomma med bild och smakbetyg när den är bakad och smakad.
Typ ha tjejmiddag, bli odrägligt full och kanske sjunga singstar.
Men. Jag ska också baka. Jag och min bakande vän Mini ska provbaka bröllopstårta. Hur galet låter inte det projektet?
Det är inte säkert att det verkligen blir den tårtan som ska avnjutas den 5 september, utan det är mest ett experiment.
Receptet har jag komponerat ihop själv, och tårtan kommer att bestå av chokladbotten, marängbotten och jordgubbs- och rabarbermousse. Överst lite passerade jordgubbar och sedan marängstänger på sidorna hade jag tänkt.
Jag lovar att återkomma med bild och smakbetyg när den är bakad och smakad.
Status
Helgen var fin.
Det var längesen jag och Hjärtat hade så mycket fantastisk kvalitetstid tillsammans. Det är lätt att man glömmer bort hur underbart och härligt det kan vara liksom.
Men en fredagsdejt, en regnpromenad och en solig söndagspromenad från solna till mariaberget senare känner jag mig alldeles upprymd, glad, harmonisk och framförallt kär.
I själen.
Kroppen är en helt annan femma. Jag nyser då och då, har huvudvärk, känner mig lätt kallsvettig i vågor och kan nog bara konstatera att en förkylning är på väg. Bu.
Det var längesen jag och Hjärtat hade så mycket fantastisk kvalitetstid tillsammans. Det är lätt att man glömmer bort hur underbart och härligt det kan vara liksom.
Men en fredagsdejt, en regnpromenad och en solig söndagspromenad från solna till mariaberget senare känner jag mig alldeles upprymd, glad, harmonisk och framförallt kär.
I själen.
Kroppen är en helt annan femma. Jag nyser då och då, har huvudvärk, känner mig lätt kallsvettig i vågor och kan nog bara konstatera att en förkylning är på väg. Bu.
Godkänt?
Det blev någon slags spray som definierar lockarna, kombinerat med ojämn panikklippt lugg och obefintligt smink.
Skönt att man kan bjucka på en porrklyfta så här på torsdagseftermiddagen.
Kanske inte den skarpaste stylingen man har gjort, men vafan, den håller för Solna Centrum och köksbestyr.
Säg hello till självlockarna
Så här ser mitt hår ut när det har fått självtorka under natten.
Frågan är vad man gör med det här barret, förutom att sätta en plattång i det?
Det, förutom att köpa chilifrukter till kvällens långkok, blir mitt projekt idag.
13.05
...är den exakta tidpunkten för när jag kom ur mysoverallen i dag.
Haha, vilken jävla slacker jag är.
Haha, vilken jävla slacker jag är.
...
...och en halvtimme senare ringer det i klockorna igen och begravningen är slut.
Under tiden som människorna i kyrkan har tagit farväl av en kär vän eller familjemedlem har jag suttit i mysisar och slösurfat.
Är inte livet bra konstigt i bland?
Under tiden som människorna i kyrkan har tagit farväl av en kär vän eller familjemedlem har jag suttit i mysisar och slösurfat.
Är inte livet bra konstigt i bland?
Begravning igen
Jag bor granne med en kyrka för er som inte visste det.
Då och då ringer det i klockorna. Som just nu till exempel.
Och om det är något jag har lärt mig av min granne så är det att klockringande kl 12 en torsdag bara kan betyda en sak.
Begravning.
Då och då ringer det i klockorna. Som just nu till exempel.
Och om det är något jag har lärt mig av min granne så är det att klockringande kl 12 en torsdag bara kan betyda en sak.
Begravning.
Electro-Tess
Dagens frukost:
Det kanske ser ut att vara en helt vanligt frukost.
Men oj vad ni bedrar er.
Till denna frukost har jag använt inte mer än fem (5) maskiner.
Brödrost till att rosta brödet.
Mikrovågsugn för att värma mjöken till kaffet.
Kaffebryggare till kaffet.
Juicepress till apelsinjuice, som ingick i...
...apelsin, mango och kiwi-smoothien som jag gjorde i min blender.
Pappret som skymtas i bakgrunden är recpetet till världens bästa chili.
Den ska vi laga i kväll.
Det kanske ser ut att vara en helt vanligt frukost.
Men oj vad ni bedrar er.
Till denna frukost har jag använt inte mer än fem (5) maskiner.
Brödrost till att rosta brödet.
Mikrovågsugn för att värma mjöken till kaffet.
Kaffebryggare till kaffet.
Juicepress till apelsinjuice, som ingick i...
...apelsin, mango och kiwi-smoothien som jag gjorde i min blender.
Pappret som skymtas i bakgrunden är recpetet till världens bästa chili.
Den ska vi laga i kväll.
Oh what a night!
Förlåt Ylva, men jag har redan varit på sing-along Mamma Mia, utan dig.
När jag fick chansen att se den i jobbet kunde jag liksom inte bara sumpa den.
Men, jag kan nog gå igen.
För satan vad roligt det var!
Ni som har sett Mamma Mia vet hur glad man blir av den. Det här är liksom samma sak, förutom att man får sjunga med högt och sångtexterna är med.
Fatta vilken bra förfest! Trots att jag hade sett filmen blev jag helt berörd och uppfylld.
Jag kan verkligen rekommendera det.
Premiär på fredag på flera orter.
Det enda störiga var Babsan som gick runt med en mick som folk sjöng dåligt i (men det slipper ni, det var ju bara i kväll) och en överförfriskad Daphne Leon som på slutet skrek i Babsans mick: Kom igen nu, visa att ni är svenskar, stå upp för faan, och sen tillsammans med sin kompis ställde sig uppe på "scenen" vid duken och dansade med till Dancing queen när eftertexterna rullade. Sjukt pinsamt.
När jag fick chansen att se den i jobbet kunde jag liksom inte bara sumpa den.
Men, jag kan nog gå igen.
För satan vad roligt det var!
Ni som har sett Mamma Mia vet hur glad man blir av den. Det här är liksom samma sak, förutom att man får sjunga med högt och sångtexterna är med.
Fatta vilken bra förfest! Trots att jag hade sett filmen blev jag helt berörd och uppfylld.
Jag kan verkligen rekommendera det.
Premiär på fredag på flera orter.
Det enda störiga var Babsan som gick runt med en mick som folk sjöng dåligt i (men det slipper ni, det var ju bara i kväll) och en överförfriskad Daphne Leon som på slutet skrek i Babsans mick: Kom igen nu, visa att ni är svenskar, stå upp för faan, och sen tillsammans med sin kompis ställde sig uppe på "scenen" vid duken och dansade med till Dancing queen när eftertexterna rullade. Sjukt pinsamt.
Visste ni förresten...
...att domherren blir 18 år?
Det fick jag just lära mig av min chef Bosse.
Det fick jag just lära mig av min chef Bosse.
Karaoke-succé
Två blondiner kliver in på en spansk bar av "hål i väggen"-stuk.
Stället är fullt till bristningsgränsen, av spanjorer.
Eftersom de två blondinerna utgör ett ganska stort undantag från den annars ganska homogena publiken blir de ganska uppmärksammade där de glider in på höga (och så här i slutet av kvällen också ganska vingliga) klackar.
Blondinerna bjuds på shots, och får rosor köpta till sig av spanska äldre män. Bra så.
Sedan drar karaoken igång. Den ena blondinen, som är känd för att inte ha någon skam i kroppen, övertalar den andra, mer modesta blondinen om att det ska sjunga karaoke. Det är inte första gången hon ger såna förslag, men de har alltid gått i sank på grund av olika lyckosamma anledningar.
Det ska de däremot inte göra den här tisdagskvällen i september.
Blondinen bläddrar genom det magra urvalet av engelska låtar och bestämmer sig till sist för att ABBA måste vara en hit. Mamma Mia går just nu på biograferna även i Spanien, och kom igen, vem känner inte igen "Dancing queen".
Blondinerna förutspår succé i den mindre skalan.
Att det däremot ska bli rusning till scenen, full dans - och ett extranummer! - är ingenting som någon av de två ljusa kalufserna kunnat fantisera om.
Men så blir det.
Efter "Dancing Queen" avverkas också "Waterloo" till om möjligt ännu större jubel.
Efter "Waterloo" följer kindpussar och tass-skakning av i stort sett alla i lokalen. Blondinerna behandlas som superstars, och Valencia är numera Tess & Ess-frälsta.
Undrar om vi behöver livvakter nästa gång vi kommer dit...
Men egentligen...
så har jag ju världens bästa jobb.
Ville bara tillägga det, i fall det var någon som trodde något annat.
Ville bara tillägga det, i fall det var någon som trodde något annat.
Bra
Men några bra saker de senaste dagarna har varit:
*Mys med Bella i torsdags. Smarta, fina, söta, guliga, kloka Bella. Som alltid har så mycket kloka saker att säga och bra råd att komma med. Tack fina du!
*Hjärtats fina frukostar som han gjorde till mig i helgen. Han lät mig sova ut, och sen gjorde han go'frukost med tända ljus och massa mys. Tack älskling! Du är väldigt bra på att ta hand om mig.
*Mys med Bella i torsdags. Smarta, fina, söta, guliga, kloka Bella. Som alltid har så mycket kloka saker att säga och bra råd att komma med. Tack fina du!
*Hjärtats fina frukostar som han gjorde till mig i helgen. Han lät mig sova ut, och sen gjorde han go'frukost med tända ljus och massa mys. Tack älskling! Du är väldigt bra på att ta hand om mig.
Klagan
Åh, förlåt, jag har varit usel på att uppdatera.
Men det har varit fullt jävla kaos i mitt huvud.
Jag hade egentligen inte tänkt gråta ut i bloggen eftersom jag vet att det blir ett så himla tråkigt inlägg.
Men jag tycker ändå att ni förtjänar en bra förklaring till a) varför jag inte har bloggat b) varför jag inte har hört av mig (iofs är jag väldigt dålig på det där med att ringa och höra av mig och sånt annars också, men ändå....)
Men så här då.
Jag har jobbat så jävla mycket.
Det här passet har varit helt galet.
Fredag: Idol-direktsändning. Direktsändningar är kul, men tröttande. Eftersom man gör allting på uppstuds blir man sjukt trött i huvudet av att hela tiden behöva vara på sin vakt och tänka vinklar och vad man ska göra för något. Lägg där till en jäkla stress av att intervjua typ 15 personer under kanske 20 min. Sen, efter det, tillbaka till redaktionen för att skriva artiklar. Då är klockan nästan tolv och jag har max en timme på mig att göra tidning.
Lördag: Stjärnor på is-direktsändning. Ta ovan nämnda beskrivning och tänk att man gör det två kvällar i rad.
Dessutom andra jobb som ska göras innan denna direktsänding.
Den här kvällen lämnade jag redaktionen kvart i tre på natten.
Söndag: Träff med de elva utvalda idolerna redan klockan 12. Stress som fan eftersom jag inser att jag ska träffa Bella halv tolv. Detta inser jag när hon är halv tolv!
Sedan till redaktionen och jobb till midnatt. Under de tolv timmarna jag jobbade skrev jag inte mindre än 7 artiklar, med tillhörande telefonintervjuer. Och kollade på två tv-program.
Måndag: Sjukt trött efter helgen och mentalt trött över att jobba ytterligare två dagar till. När söndagen är slut är det tufft att ladda om efter helgen. Kommer in till jobbet för att upptäcka att chef 1 är hemma med sjukt barn och chef två är hemma och är sjuk. Tar på mig chefsskapet och roddar med en massa grejer, innan det är dags att åka iväg på ett vimmel. Vimmlet visar sig vara helt uselt, varpå vi åker iväg till en releasefest och gör ett annat vimmel. Tillbaka på tidningen vid kvart i nio. Gör en telefonintervju och ska börja skriva artiklar när en jättebra nyhet kommer in.
Börjar ringa på den och allt är jätteförvirrat i ett par timmar, men vid halv tolv-tiden har jag äntligen fått alla fakta och pratat med alla inblandade. Kan börja skriva grejen, lämna två vimmel och en annan artikel.
Och nu sitter jag här, halv två, och ska åka hem. Trött som fasen.
Så, vad var det jag sa? Tråkigt inlägg. Men nu vet ni i alla fall hur de senaste dagarna har varit.
Men det har varit fullt jävla kaos i mitt huvud.
Jag hade egentligen inte tänkt gråta ut i bloggen eftersom jag vet att det blir ett så himla tråkigt inlägg.
Men jag tycker ändå att ni förtjänar en bra förklaring till a) varför jag inte har bloggat b) varför jag inte har hört av mig (iofs är jag väldigt dålig på det där med att ringa och höra av mig och sånt annars också, men ändå....)
Men så här då.
Jag har jobbat så jävla mycket.
Det här passet har varit helt galet.
Fredag: Idol-direktsändning. Direktsändningar är kul, men tröttande. Eftersom man gör allting på uppstuds blir man sjukt trött i huvudet av att hela tiden behöva vara på sin vakt och tänka vinklar och vad man ska göra för något. Lägg där till en jäkla stress av att intervjua typ 15 personer under kanske 20 min. Sen, efter det, tillbaka till redaktionen för att skriva artiklar. Då är klockan nästan tolv och jag har max en timme på mig att göra tidning.
Lördag: Stjärnor på is-direktsändning. Ta ovan nämnda beskrivning och tänk att man gör det två kvällar i rad.
Dessutom andra jobb som ska göras innan denna direktsänding.
Den här kvällen lämnade jag redaktionen kvart i tre på natten.
Söndag: Träff med de elva utvalda idolerna redan klockan 12. Stress som fan eftersom jag inser att jag ska träffa Bella halv tolv. Detta inser jag när hon är halv tolv!
Sedan till redaktionen och jobb till midnatt. Under de tolv timmarna jag jobbade skrev jag inte mindre än 7 artiklar, med tillhörande telefonintervjuer. Och kollade på två tv-program.
Måndag: Sjukt trött efter helgen och mentalt trött över att jobba ytterligare två dagar till. När söndagen är slut är det tufft att ladda om efter helgen. Kommer in till jobbet för att upptäcka att chef 1 är hemma med sjukt barn och chef två är hemma och är sjuk. Tar på mig chefsskapet och roddar med en massa grejer, innan det är dags att åka iväg på ett vimmel. Vimmlet visar sig vara helt uselt, varpå vi åker iväg till en releasefest och gör ett annat vimmel. Tillbaka på tidningen vid kvart i nio. Gör en telefonintervju och ska börja skriva artiklar när en jättebra nyhet kommer in.
Börjar ringa på den och allt är jätteförvirrat i ett par timmar, men vid halv tolv-tiden har jag äntligen fått alla fakta och pratat med alla inblandade. Kan börja skriva grejen, lämna två vimmel och en annan artikel.
Och nu sitter jag här, halv två, och ska åka hem. Trött som fasen.
Så, vad var det jag sa? Tråkigt inlägg. Men nu vet ni i alla fall hur de senaste dagarna har varit.
Stjärnor på is
I kväll börjar det galna programmet Stjärnor på is. Jag kommer att vara där på plats för att bevaka det.
Räkna med mycket blodvite - det är ju amatörer som ska ge sig i kast med konståkning.
Tills dess kan ni kolla in det här klippet, från norska versionen:
Aj, aj aj
Räkna med mycket blodvite - det är ju amatörer som ska ge sig i kast med konståkning.
Tills dess kan ni kolla in det här klippet, från norska versionen:
Aj, aj aj
Lurendrejeri
Aha, jag visste väl att det var något lurt.
Beundrare i Somalia?
Du som ringde nyss från ett nummer i Somalia, men som jag råkade trycka bort: Ge dig till känna!
Jag är sjukt nyfiken på vem som ringer mig från afrika. Det har aldrig hänt förut och jag känner, så vitt jag vet, ingen som bor i Somalia.
Mini antydde att det kanske var en hemlig beundrare, men jag vette fan hur den personen i så fall har fått tag på mitt nummer.
Kanske är det nigeriabreven som har utvecklats vidare från e-mail till telefonsamtal?
Just nu är jag bara så nyfiken att jag håller på att spricka. Vem i Somalia kan tänkas vilja mig något?
Jag är sjukt nyfiken på vem som ringer mig från afrika. Det har aldrig hänt förut och jag känner, så vitt jag vet, ingen som bor i Somalia.
Mini antydde att det kanske var en hemlig beundrare, men jag vette fan hur den personen i så fall har fått tag på mitt nummer.
Kanske är det nigeriabreven som har utvecklats vidare från e-mail till telefonsamtal?
Just nu är jag bara så nyfiken att jag håller på att spricka. Vem i Somalia kan tänkas vilja mig något?
Skumma figurer
I dag hoppade det till lite extra i mitt tanthjärta*.
Utanför köksfönstret hade en mystisk mörk skåpbil parkerat. Jag hade självklart studerat denna van i smyg genom fönstret och tyckt att både den och dess invånare, två rakade lite kralliga killar i blåbyxor, sett mycket skumma ut.
Var det någon slags maffiaverksamhet som pågick i mina annars så lugna kvarter?
Eller var det civilpoliser, förklädda till skummisar, som spanade på något bus?
Frågorna var många, och min fantasi skenade.
Plötsligt ringer det på dörren, och det är här hjärtat hoppar till, för när jag tittar i titthålet så är det en av de två männen som står utanför min dörr. Hjälp! Vad vill de mig, tänker jag.
Stackars stackars hantverkaren, som bara undrade om jag kunde öppna källardörren eftersom de skulle gjuta golvet där nere. Om han bara visste vilka misstankar som riktats mot honom.
Han sa åtminstonde att de skulle gjuta golvet. Kanske bäst att jag går ner och kollar så att det inte är något fuffens där nere.
Skum skåpbil.
*Tanthjärta - syftar på att jag beter mig som en liten kärring när jag spanar ut genom fönstret på potentiella busar och vad som försiggår utanför mitt hus.
Utanför köksfönstret hade en mystisk mörk skåpbil parkerat. Jag hade självklart studerat denna van i smyg genom fönstret och tyckt att både den och dess invånare, två rakade lite kralliga killar i blåbyxor, sett mycket skumma ut.
Var det någon slags maffiaverksamhet som pågick i mina annars så lugna kvarter?
Eller var det civilpoliser, förklädda till skummisar, som spanade på något bus?
Frågorna var många, och min fantasi skenade.
Plötsligt ringer det på dörren, och det är här hjärtat hoppar till, för när jag tittar i titthålet så är det en av de två männen som står utanför min dörr. Hjälp! Vad vill de mig, tänker jag.
Stackars stackars hantverkaren, som bara undrade om jag kunde öppna källardörren eftersom de skulle gjuta golvet där nere. Om han bara visste vilka misstankar som riktats mot honom.
Han sa åtminstonde att de skulle gjuta golvet. Kanske bäst att jag går ner och kollar så att det inte är något fuffens där nere.
Skum skåpbil.
*Tanthjärta - syftar på att jag beter mig som en liten kärring när jag spanar ut genom fönstret på potentiella busar och vad som försiggår utanför mitt hus.
Lyx!
Sedan min vän den elektriska juicepressen flyttade in i mitt kök har jag kunnat unna mig sån här lyx.
Sitter rätt fint en regnig onsdagsmorgon när man är lite småseg från gårdagens vinintag.
Ett glas med bara massa nyttigheter.
Sitter rätt fint en regnig onsdagsmorgon när man är lite småseg från gårdagens vinintag.
Ett glas med bara massa nyttigheter.
