I förra veckan tog jag en sväng på stan för att spana lite skor. Min stora passion, kan man säga. Jag har inte räknat hur många skor jag har, men det är nog sisådär 50 par eller nåt.
Hur som helst. Jag hittade hur många snygga pjucks som helst på Åhléns City. Tyvärr var de flesta sådana jag bara kan drömma om, eftersom jag aldrig köper skor som är dyrare än 600 spänn. Nästan aldrig i alla fall.


De här coolingarna från Acne var mighty fine. Det är däremot inte priset, på nästan 2000 spänn.


De här blev jag helt kär i, men eftersom jag hade bestämt mig för att inte köpa fler heels just nu lät jag bli.


I stället fick de här följa med mig hem. Så mycket för att inte köpa nya heels. =) Men de har redan premiärsportats och jag är mycket nöjd med köpet.


Eftersom jag skulle behöva ett par nya sneaks föll jag pladask för de här fina från Nike. De har inte fått komma hem till mig än, men kanske kanske får de det.

I dag har jag inte så mycket mer att säga.
En fin vän fattas oss.

http://www.youtube.com/watch?v=Dx1wRq88yuM

Har Stockholm City forfarande kvar 2004-uttrycket fett och keff där de listar bra och dåliga saker? Glömda att kolla det i dag.
Hur som helst, här kommer min fett och keff-lista, mitt bra eller anus, min "hissar och dissar", min av eller på, min kalla det vad fan du vill - det är en plus och minuslista över veckan hitills.

Veckans +
•Solen och värmens återtåg
•God gärning 1: Köpte Situation Stockholm i onsdags.
•God gärning 2: Köpte kaffe av högstadiebrudar vid Fridhemsplan i morse för 10 spänn och hjälpte därmed ett barn i Afghanistan.
•God gärning 3:Gav två andra högstadiebrudar 20 spänn till förmån för barn i Afghanistan. Operation Dagsverke. Egentligen sålde de bullar för 14 kronor, men jag ville inte ha bulle utan gav dem en tjuga. Det är ju ändå lön i dag.
•Bästa (lagliga) nerladdningen: "Var ska vi sova i natt" med Perikles.
•Vinklubb
•Ledig helg
•Viktnedgång

Veckans -
•Har ännu inte provat spikmattan
•Har varit lite småbakis
•Sprit och cigaretter.

Från snö till sol.
Termometern i mitt köksfönster står just nu på 20.6 grader. Självklart för att den är i solen, eftersom klockan bara är halv tio på morgonen, men jag vet att de ska bli sisådär 18 grader i dag. Himlen är näst intill klarblå, jag är ledig, och lönen kommer i dag.
Kan det bli bättre?
Nej egentligen inte.

Därför firas fredagen med after work i eftermiddag/kväll, och i morgon blir det häng i Hagaparken på dagen och Mando Diao på kvällen. På söndag bröllopsbestyr med besök på slottet och möte med vigselförättaren.
Vad ska du göra i helgen?

Jag kom på att jag ju glömt berätta en av de roligaste historierna som kom med hem från fjällsemestern för några veckor sen.
Jag hoppas att jag kan återge den så att den blir lika rolig i text som den var i verkligheten, och som när jag berättade den  irl, med vilt gestikulerande.

Scenario: Fjällen efter after ski. Runt 10 minuters promenad från afterskistället till stugan, längs slingrig, lerig serpentinväg i ständigt brant uppförsbacke. Tess afterskislirig, med en matkasse som vägde minst 10 kilo i ena handen, på väg upp för backen.

Där någonstans i den andra svängen, tänker jag att det här är ju jävligt jobbigt. Ser då till höger den stuga som vi åker förbi på väg till backen (nerför, ska påpekas) och tänker att den stugan ligger ju rätt nedanför vår stuga, med bara kanske två stugor till mellan. Alltså borde det ju gå fortare att gå rakt upp där (i snön) i stället för slingriga serpentinvägen (på barmark). Inte så smart tanke.

(Scenario-tillägg: Snön är mjukare än mjukost, eftersom det är sisådär 10 plusgrader. Resultatet av det blir att den inte bär upp en människokropp över 20 kilo, ska jag snart få erfara)

Jag traskar på där i snön, på plan mark, och det går riktigt fint. Jag är riktigt nöjd över mitt smarta vägval. Ända tills det börjar slutta uppför, och snödjupet är sisådär närmare en meter. Jag tar ett steg och tjoff (det är här jag känner att det inte riktigt gör sig i text. Hade ni fått den muntliga versionen hade ljudeffekterna varit mer naturtrogna) jag finner mig helt plötsligt ha snö upp över knät. Lirkar som fan för att få loss foten, tar ett till steg och tjoff, samma sak igen. Lirkar som fan för att få upp foten, tar ett steg till och tjoff, samma sak igen. Ja ni fattar. Så håller jag på ett tag.
Jag vet inte om ni har råkat ut för samma sak någon gång men det är jävligt jobbigt. Lägg sen till att ni har en matkasse som väger 10 kilo i ena handen (varav den ena matvaran är en kartong med ägg) som flyger till höger och vänster. Lägg sedan till att ni är lite småpackade. Lägg sedan till att när ni ska dra upp foten ur snön så går det inte. Den sitter helt fast. Du får då försöka lirka ut foten ur skon, gräva upp skon för hand och sätta på skon igen. Skon är då självklart fylld med snö, och du blir blöt och kall om foten.

Efter att ha hållit på så i kanske tio minuter får jag nog. Jag lägger mig helt enkelt på rygg och tar en rökpaus. För det är riktigt jobbigt det här ska ni veta. Under rökpausen får jag en snilleblixt. Om jag ställer kassen framför mig innan jag tar ett steg så blir det ju 10 kilo mindre. Det kommer säkert att göra susen.
Så jag sätter kassen framför mig. Tar ett steg. Och.....tjoff. Ingen skillnad alls.
Någonstans här, eller tom 5 minuter tidigare, börjar jag lessna rejält. Jag inser att den enda utvägen är att krypa upp för backen den resterande biten.

Så där kryper jag. Skjuter kassen framför mig. Tar ett krypsteg. Går genom med knäna. Tar mig upp. Tar ett krypsteg till.
Efter ytterligare 15 minuter är jag hemma. Jo, det är sant. Det tog ytterligare 15 minuter. Med facit på hand kan man tycka att det hade varit ett bättre att bara  gå den vanliga vägen. Det tyckte jag också.

Det roliga är, att dagen efter, ska vi gå ner till after skin. Efter en eftermiddags vinhäng på balkongen tycker Pelle, jag och Frida att det är en smart idé att ta vägen i snön. Det är ju nerför liksom.
Först åker vi pulka på termobyxorna (jag med Maja, 4, i knät), alla utom Frida som har vanliga byxor. Sen, när vi har valet att gå ut på vanliga vägen, tycker Pelle i stället att vi ska fortsätta gå i snön. Skitbra tycker vi och går efter.
Och ja, ni fattar vad som händer. Nu är snön dock ännu mjukare, så nu funkar det inte ens att krypa. För när man sätter i armbågen eller handen som stöd: tjoff, och plötsligt ligger man i framstupa sidoläge.
Den enda som klarade sig, och förundrat tittade på oss när vi låg och sprattlade i snön, var Maja som väger knappa 20 kilo.

Vad vi har lärt oss av det? Tro inte att du är fucking Jesus. Det går inte att gå på vatten. Bara om du väger under 20 kilo.



Eftersom jag var själv under den första härvan och inte hade någon kamera med mig blev det ingen bild. Men däremot en på Frida under härva nummer två. Dock inte i framstupa sidoläge.

Även om söndag i sängen hade varit mer lockande har det varit helt okej ändå. Att tillbringa söndagen på jobbet alltså.

Har kollat på en tråkig Peter Harryson i Bingolotto, kollat på ett pinsamt och pajigt premiäravsnitt av "Söndagsparty" med Piff och Puff och haft en trevlig fika med Clarence där vi bland annat diskuterade renovering hemma och jämförde våra frieri. Alltså jag blev friad till och han friade. Men inte till varandra. Ja ni fattar.

Nu låter det kanske som om fikan med Clarence egentligen inte alls var trevlig, eftersom jag skrev den med de två andra mindre trevliga sakerna, men så är alltså inte fallet. Det var en mycket trevlig fika.

Min The Sounds-artikel i tidningen i dag. Helt ok, men jag önskar att den kunde fått större utrymme. Att man kunde få bre ut sig lite i bland. Kvällstidningens förbannelse. Allt över 2000 tecken är dokument, och det mina vänner skriver man inte ostraffat. Eller bara så där hipp som happ.

Oh well, måndag i morgon. Två dagar kvar på jobbet.
Sen blir det vinklubb, aw, Mando Diao och besök på bröllopsslott. Det blir fint. Och så planerar jag att inviga min spikmatta.
Nu fortsätter jag att shuffla i min itunes och håller ut de sista två timmarna.

Förlåt.
Bloggen har fått stå undan för det där livet. Ni vet, det som händer irl. Jag ska försöka att inte göra om det.

Jag sitter här med min lilla laptop som är påslagen större delen av dygnet, oavsett om jag jobber eller inte. Jag är omgiven av datorer, iptelefoner, tv-apparater etc etc. En hel hoper med elektronik och ettor och nollor liksom.
Och tänker på det faktum att jag; trots att jag är uppvuxen under plyschoverallernas stortid, då man hellre skulle sitta i ring på sagostunden på bibblan, med mockasiner, drickandes trekantig apelsinfestis (för det var den enda smaken som fanns), smaskandes på en negerboll (jo, det hette det då och eftersom det var den enda man visste på den tiden tänker jag använda det ordet), i stället för att spela dataspel eller vad kidzen nu för tiden gör; inte bara har blogg och facebook. Jag har börjat twittra också.

Fråga mig inte varför. Jag kände nog en sorts press över att "alla" twittrar, och att jag minsann är sist på bollen, och rädslan över att missa något viktigt.
Men alla twittrar inte. Min mamma gör det inte. Mina normala vänner utanför media twittrar inte. Jag tror knappast att min lokala pizzabagare twittrar. Ja ni fattar.
Men nu gör jag tydligen det. Sen i dag.

Jag la snabbt upp ett gäng twittrare som jag vill följa. Och vips, så är man själv följd av självaste storbossen. Snacka om att storebror ser mig. Men jag gillar't.

Annars då?
Funderade på om jag skulle starta ett bloggbråk mot Katrin Zytomierska, men jag tror att jag skiter i det. Det blir så jobbigt när mina chefer får försvara sig sen när bråket går överstyr.

Snart 16 dagars ledighet har gjort mig gott. Jag känner mig ganska utvilad, och gick upp kvart i sex i morse för att skjutsa Hjärtat till jobbet.
Fatta, klockan stod på 05:nånting. Egentligen galet förtidigt och alldeles emot mina principer, men vad gör man inte för kärleken.

Och, jag har faktiskt en ganska lång to do list i dag. Så de som tror att jag bara ligger på latsidan och pillar mig i naveln får tänka om. Här är det busy woman som gäller.
Och i påskhelgen tapetserades och målades det sovrum. Joja, här är det någon som är duktig.



Och punkterna 1,2,3 och 5 fixas as we speak. Nu tredje nerifrån på tur. *klapp på axeln*

Jo, men om ni undrar vad jag gör med all min lediga tid, nu när jag har passat på att ta lite komp. För det gör ni väl?
Ja, då kommer en liten redogörelse här.

Måndag (i går alltså): Häng med bästa Sara och Alvin och Lisa på Nytorget. Middag med finfisarna Sara och Amina på Judit och Bertil.
Tisdag (i dag alltså): Solhäng inne i stan med mig själv. Myskväll hemma.
Onsdag: Söderpromenad med takeawaykaffe med Linda. Relasefest m Kristoffer Åström på Södra.
Torsdag: Struntar i att leka påskkärring. Handlar färg till sovrummet i stället. Myser med hjärtat.
Fredag: Renoverar sovrum. Gör bröllopsinbjudningar.
Lördag: Renoverar sovrum. Utgång?
Söndag: Åker till Oxelösund och firar påsk med La familia.

Måndag: Firar påsk.
Tisdag: Moneybrother på Kägelbanan.
Onsdag: Frisörbesök. Bröllopsplaneringsmöte.
Torsdag: Dejt med Bella.

Så, nu har ni full koll på exakt vad jag gör och med vem. Nästan i alla fall.

Jag hade egentligen tänkt skriva ett trevligt litet blogginlägg här. Berättat något kul.

Men.
Det är så soligt och fint väder ute. Och jag är så sjukt ledig.
Så jag tänker inte sitta vid datorn och häcka. Jag drar ut i solen i stället.

Sayonara suckers!

Sådärja. Årets skidsemester avklarad utan brutna ben, men med en jävla massa härvor. Snöhärvor, mintuhärvor, bastuhärvor - you name it. Jag återkommer till väl utvalda delar när jag fått ordning på hjärnan och har sorterat ut intrycken.

Nu sitter jag i soffan igen och är sjukt trött men lider ändå av den inte så lyckade kombinationen insomnia och söndagskli i kroppen. Hjärtat sover i sängen sedan nio och katten har efter att ha sovit i mitt knä intagit en plats bredvid mig i soffan.
Jag har läst min mail, kollat min facebook, scannat av alla bloggar och andra viktiga sidor. Jag tvingas zappa mellan apdåliga program (just nu är det en medelålderskvinna som gråter på SVT1 och idioter som slår sig fördärvade på MTV. Däremellan sport och dåliga krigsserier), och har så att säga ingen som helst ursäkt att inte gå och lägga mig.

Förutom hungern då, som är stor, eftersom jag endast har ätit en pizza idag. På Öjes i Järvsö. En fjällen-klassiker.

Vad annars är nytt? Vi tog ett öråd och bestämde oss för att det blir Åre nästa år. Nåt annat liksom.
Och så peppar jag inför morgondagen, då jag ska ha skönt och soligt söderhäng med Sara och Alvin, och mysmiddag med finfisarna Sara och Amina på kvällen.

Jo just det. Jag är ledig i nästan två veckor till. Tänkte att ni kanske vill veta det.

Olikt vad det verkar som om man läser föregående inlägg är det happy times i dag.
För i kväll är det de tre musketörerna - jag, Hjärtat och Johan - som sätter oss i kexet (bilen) och bränner upp till Vemdalen!
Där uppe väntar redan Frida, Nicke, Pelle och Sofia.
Och på torsdag, lagom till after skin, kommer John och Tysken. Och till sist Jutten och Sara, torsdag eller fredag.

Fasiken så fint. Skidåkning, gulasch och jäger på Annorak, afterski-fylla, bastu, hotshot-frukost. Here we come.
Förhoppningsvis utan brutna ben det här året också. Svårt att jobba på kryckor som kollegan Lars uttryckte sig i ett sms förra året.

Enda smolket i glädjebägaren är att det ska vara 12 grader och sol hemma i Sthlm i helgen. Å andra sidan ska det bli 13 grader och sol i Vemdalen på lördag, så om jag känner mig själv rätt skippar jag skidåkningen för en kall öl och solande i en snödriva någonstans. Så sweet!

Därför är det duktighetsrace nu med tvätt, städ, handling och packning innan kexet (bilen) går i väg.
Och därför blir det lite bloggpaus ett par dagar. Även om jag nog tar med mig datorn ska jag försöka vara lite duktig och bara pausa. Ha semester. Inte kolla mail. Strunta i facebook och blogg.
Men jag lovar att återkomma med full rapport efter helgen. Happy times!

Eftersom mitt förra inlägg var en lång lista tänker jag inte tråka ut er med ytterligare än.
I stället får ni mina senaste Facebookstatus, så kan ni dra en slutsats hur jag mår av det.

Och nej, jag har inte skaffat twitter än. Det är kanske därför jag ändrar min Facebookstatus stup i kvarten, istället för liksom. Men troligtvis får det mig bara att framstå som väldigt neurotisk.

24 mars: Therese Hansson lyssnar på "Tonight"  med Lykke Li. Bland annat.

24 mars: Therese Hansson varnar för ras.

27 mars: Therese Hansson ligger i fosterställning. Just one of them days.

29 mars: Therese Hansson är.

30 mars: Therese Hansson is in repair.

31 mars: Therese Hansson is not together but I'm getting there.

31 mars: Therese Hansson gilar INTE regn.

31 mars: Therese Hansson firar ettårsjubileumet av fast jobb med cola light. Festligt.

31 mars: Therese Hansson hugger i sten.

31 mars: Therese Hansson lyssnar på Ingenting och försöker jobba.

31 mars: Therese Hansson hetsäter en påse Gott och blandat och struntar i bröllopsformen just nu.

(Den sista är faktiskt ingen facebookstatus, utan en så kallad bonus, enbart för er bloggläsare)