En sån därn lista

Snodd från Ida.

Du heter: Maria Therese Caroline Hansson. I fem månader till.

Smeknamn: Tess, Tessan, Tessie.

Låt som du sörjer till när du är ledsen: Oj, det finns så många. Eftersom jag är en känslomissbrukare av rang hittar jag en sorglig underton i de flesta låtarna om jag bara är på det humöret.

Beroende av: Kaffe, kyssar och Cola light. Och cigaretter när jag dricker alkohol.

Vad tror folk om dig? Folk som inte känner mig tror oftast att jag är ytlig, dryg och självupptagen.

Stämmer det? Nej. Det är också något de flesta brukar upptäcka efter ett litet tag.

Vad får du oftast komplimanger för? Att jag bryr mig om andra och har ett stort hjärta.

Vad säger du för att imponera på någon? Jag säger inget. Jag sjunger Singstar. (Snodde Idas svar, för det var så bra). Eller så försöker jag imponera med mina autistiska musikkunskaper. Det funkar oftast.

Hur imponerar man på dig? Man är sig själv, ärlig och rak. Man snackar inte skit.

Brukar du skratta för dig själv? Ja, prata för mig själv också.

Vad står det i ditt senast inkomna SMS? Ring EuroVoice 888 du har 1 nytt röstmeddelande. Om du befinner dig i utlander ring +46708222888

Var bor du? I en tvåa på 57 kvadrat i Gamla Råsunda.

Trivs du där?
Ja. Men jag skulle inte ha något emot en trea. Eller ett stort hus i skärgården. Eller en vindsvåning på Mariaberget.

Äger du några converse? Ja, ett par jeansblå Allstar, och två Weapon, ett par rödvita och ett par svartvita.

Sprit, cider, vin eller öl? Sprit och vin. Men öl och cider slinker också ner. Och champagne.

Brukar du bli för full? För och för. Det är väl en definitionsfråga.

Vad har du för mobiloperatör? Telenor.

Är du allergisk mot något? Arrogans.

Har du haft sex idag? Nej.

Hur svarar du i mobilen? Hej det är Therese. Eller "Hej älskling" om Hjärtat ringer.

Vem ringde du senast? Hjärtat.

Vad sa den du senast pratade med i telefonen? Att han var jättetrött och att han längtade efter mig.

Antal timmar sömn inatt: Fem typ.

Sov du ensam? Nej, jag sov tillsammans med Hjärtat och Mitzy, som alltid.

Brukar du komma i tid? Jag är aldrig i tid. Be vem som helst att säga tre egenskaper jag har så kan jag lova att minst 80 procent säger att jag är usel på att passa tider som en av dem.

När mår du bra? När jag lyssnar på bra musik, när jag är med mina fina vänner, när jag är älskad och uppskattad och när jag är i solen och värmen.

När blev du fotad senast? Under helgens festligheter.

Hur känner du dig nu? Har ett konstigt upp och ner humör och vill åka hem och sova.

Vanligaste färg på dina kläder: Svart, grå, vit. Låter ju helfestligt.

Vad tycker du om fötter? De är ganska äckliga faktiskt.

Vad saknar du? Sol och värme. Och Sara. Och min familj som är långt från mig. Men de är ju inga vad, utan vem. 

Hade du en bra kväll igår? Om! Sked i soffan, Ben&Jerrys-glass, film, mys.

Favoritdryck på morgonen: Kaffe, färskpressad apelsinjuice och smoothie. O'boy om jag är bakis.

Rakar du benen? Ja.

När brukar du oftast gå och lägga dig? Runt två,tre om jag jobbar. Strax efter tio på vardagarna om jag är ledig.

Är du blyg? Nej. Däremot osäker.

Sysslar du med någon idrott? Räknas spontandans och promenader?

Vill du hellre ha mail än brev? Vill och vill. Har man något val? Det är väl ingen som skickar brev nu för tiden.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Ja, definitivt.

Har du spytt offentligt? Ehhummm, ja.

Vad skulle du göra om du vore kille för en dag? Pilla mig på snoppen, ha sex, löneförhandla.

Är du nöjd med ditt liv? Ja.

Är du bortskämd? Inte i pengar, men på flera andra sätt. Jag blir väl omhändertagen.

Vad gör du i morgon? Sover och jobbar.

Vad är det värsta du vet? Falska, arroganta, egenkära och elaka människor. Och ärtsoppa.

Hur mycket pengar brukar du slösa på en vecka? Ingen aning. Men alldeles för mycket på caffe latte och kläder, säger min fästman.

Vad längtar du till? Sommaren. Till bröllopet i september. Till finaste mysarna i Karlskrona och Gävle. Till Thailand.

Vad använder du för shampoo? Just nu Apotekets för torr hårbotten. Glamour.

Vad är det finaste du fått? Mina vänner.

En speciell dag du minns: Min 30-årsdag var helt fantastisk, från början till slut. Och när Hjärtat friade.

Hur gammal är du? Snart 31.

Tycker du om någon just nu? Ja, det är väldigt många det.

Du samlar på: Skor, kläder och grodor.

Gröna eller röda äpplen: Gröna!

Vem ringer du när du är arg/ledsen? Hjärtat, Sara och Amina.

Gillar du golf? Har aldrig haft tålamod att börja spela. Och minigolf gillar jag de första tre hålen, sen är jag bara sur och grinig för att det går så dåligt.

Vilken tid gick du upp idag? Strax efter tolv.

Har du sovit i din egna säng inatt? Ja. Och jag är på väg till den nu igen.

Har du strumpor på dig nu? Ja.

Är det okej att gråta? Ja.

När grät du senast? I fredags morse.

Vad skulle du göra om du vann en miljon? Betala av min studieskuld, lägga lite mer pengar på bröllopet, ge pengar till mina föräldrar och boka ett gäng resor.

Bär du glasögon eller linser? Nej. Men jag borde nog kolla upp synen har jag en känsla av.

Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder? Nej.

När går du upp ur sängen en helgmorgon? Några timmar efter Hjärtat.

Har du någon piercing? Nej. Hade en i näsan men den är borta. För öronen räknas väl inte? Vanliga hål alltså.

Vill du gifta dig? Ja. Vore jobbigt annars eftersom jag är mitt uppe i bröllopsplaneringen.

Vill du ha barn? Ja, två-tre stycken vore fint.

Solar du ofta? Älskar solen. Solar solarium i bland på vintern.

Är du bra på att laga mat? Jo, det tycker jag nog.

Är du flygrädd? Är inte överdrivet överförtjust.

Hur vig är du? Inte alls längre.

Är du musikalisk? Ja, ganska musikalisk.

Vad dricker du helst när du är törstig? Vatten eller cola light.

Vilken är din favoritglass? Pecannötkola, kulglass. Men om sanningen ska fram så slinker det mesta ner. Jag är ett glassmonster.

Tror du på ett liv efter döden? Tung fråga att svara på klockan halv två på natten när man är lite låg. Jag passar på den.

Tycker du om sushi? Ja. Jag älskar sushi!

Vad äter du helst när du ser på film? Popcorn, glass, godis, Hjärtats läppar.

Bor dina föräldrar tillsammans? Nej. Har inte gjort på 25 år.

Har du tandläkarskräck? Skräck är bara förnamnet.

Är du morgon- eller kvällsmänniska? Både och. Kan verkligen älska att gå upp tidigt. Men gillar att vara uppe sent också. Vill inte missa något.

Vilken ögonfärg har du? Blå.

Har du någon gång gråtit dej till sömns? Ja.

Biter du på naglarna? nej.

Röker du? Ja.

Hur ofta tränar/motionerar du? Olika. försöker träna tre gånger i veckan. Det går... sådär.

Senaste låt du hörde: Kärlek är ett brev skickat tusen gånger med Håkan Hellström. *snyft*


Helgen i 3 bilder

Fredag natt



Lördagsmiddag


Mmmm - homemade pizza

Lördagsefterrätt

Mmmm - fernet.


Helgen i sms

Skickat till Amina, fredag 20.01: Vi tar väl uppgången som är vid folkungag?

Skickat till Hjärtat, fredag 22.58: Nada. Puss.

Skickat till Hjärtat, fredag 00.41: Var är ni? Vi funderar på Marie L men jag är lite tveksam. Spy bar?

Skickat till Hjärtat, fredag 00.52: Vi drar till K Karaoke nu! Kom!

Skickat till Hjärtat, fredag 01.01: Odenplan baby!

Skickat till Hjärtat, fredag 02.17: Vi har druckit 3 sambuka och 2 fernet var. Galet. Puss!

Från Amina, lördag 10.48: Hehe. Tack själv, ligger nu i sängen och fnissar åt gårdagen. Hoppas det känns ok i allafall. Hörs senare. Kramar.

Från Amina, lördag 10.51: Det är ok att vara lite svag i bland. Haha hade glömt blöjan. Galet.

Från Kristin, söndag 12.20: Tack själva för en superrolig kväll. Det blir alltid bra fest med er. Nu får ni ladda till Vemdalen. Kram.

I begynnelsen....

Haha. Det här är roligt.
Var inne på Umeå universitets hemsida och kikade lite, hamnade på min gamla utbildning.
Hittade en intervju som gjordes med mig typ ett år efter att vi hade gått ut, om framtiden efter utbildningen.




Gillar främst citatet "Att vara webbredaktör är inte riktigt vad jag vill göra i långa loppet".
Intervjun hittar ni här.

Och nånting ännu roligare...

Piggar upp mig med knäppa katter.
Jag vet, jag har en sjuk gen, men jag tycker att det här är fantastiskt roligt.
Vänta till slutet, för den sista kissen är så rolig att jag viker mig dubbel i fnissattacker.

Roligast är det på fyllan. Kommer du ihåg när vi kollade hemma hos dig Kerstin? Jag trodde att jag skulle få fnatt, helt seriöst.

Lika roligt som Ann Al

Det är ingen supernyhet, men Armeniens bidrag till Eurovision Song Contest heter Jan Jan och sjungs av ingen mindre än Inga Anush.

Haha, det är stor humor.

Det ofattbara

Mycket djup här nu, jag vet, men i bland blir man så förbluffad över hur olika livets öden kan slå.

Stod just och jobbade, gjorde ett kändisvimmel, när Hjärtat ringer.
Det han berättar är så ofattbart.

Annso, hans föredetta jobbarkompis, och en tjej även jag har träffat massor av gånger, som jag skulle kalla för bekant dog i en trafikolycka i Thailand i lördags. Hon har varit där en längre tid för att jobba, och satt väl på något taxiflak på väg mot en nattklubb någonstans i Phuket. Men någonstans på den mörka, slingriga, buckliga vägen gick det fel.
Livet tog slut för henne, och en britt. För hennes del i ambulansen på väg till sjukhuset.
Fina, rara Annso, som alltid varit så full av liv. Go och gla liksom.
På hennes facebook sidan strömmar hälsningarna in, och det är så sjukt, så sjukt att sidan finns kvar fast inte hon gör det. Hon har ett status där i cybervärlden, men hon finns inte längre.

Återigen blir man så förbluffad över hur fort det kan gå när livet tar slut. Det går liksom inte att ta in. Går inte att fatta.
Sov gott Annso. Hoppas du inte hade ont. Hoppas att du är på en bättre plats nu.
Vad mer kan man säga liksom?

Never ending story

Jag satte mig i en taxi hem nu i natt, och utanför vräkte snön ner över Stockholm.
Det kändes inte direkt som mars. Det kunde lika gärna varit december, några dagar före jul. Eller november, eller januari för den delen.

Och nu sitter jag vid köksbordet, med en kopp the i väntan på att varva ner och bli trött. Herregud, hur många nätter har inte varit som denna? Hur många nätter och dagar har bara passerat förbi, i menlöshet. Hur många dagar och nätter har gått till spillo, då jag inte har hunnit med att LEVA eftersom allt bara har gått ut på att jobba, sova, jobba, sova? Hur många taxiresor har det inte blivit, mellan Marieberg och Råsunda? Hur ofta har jag inte suttit här, i insomnia. Jag hör Hjärtats tunga andetag ändå hit ut, samtidigt som jag hör grannens klocka slå. Två. Halv tre. Tre.
Jag väntar på tröttheten och jag hör Hjärtats andetag. Vet att han ska upp om bara några timmar, men vill väcka honom. Vill prata. Hålla om. Det där som vi inte har kunnat göra eftersom jag inte har varit här. Det som vi går miste om när jag sitter där, inlåst på en redaktion.

Men jag låter honom sova. Och jag väntar på tröttheten. Med min kopp the, och mina hälsokosttabletter som ska lugna och göra mig tröttare, eftersom jag inte kommit mig för, och nog inte vill, fixa recept på sömntabletter. Vill inte se mig som förlorad riktigt än.

Nyss brände jag mig på ångan från vattenkokaren. Jag satte handen ovanför med flit. Inte för att jag är så korkad att jag inte vet att det bränns. Kanske mest i ett försök att se om jag kunde känna något.
Jag känner mig så avtrubbad. Det här nattjobbet gör mig avtrubbad. Och avskärmad. Från familj, vänner och hela den där niotillfemverkligheten som alla som står mig nära lever i.
Och jag blir sur, och tråkig.
I morse gnällde jag på Hjärtats sätt att putsa fönstren på. Hallå! Han putsade fönstren. På eget initiativ. Han borde fått guldmedalj och belöningssex. Inte gnäll.
Och i morgon bitti kommer jag säkert att skälla på katten för att hon väcker mig. När jag vill sova den där åtråvärda sömnen.

Utanför fönstret faller snön och jag känner mig som nån jävla midnattspoet (minus rödvin och tända ljus typ) och det kunde lika gärna vara december.
Är det december? Har vi gått tillbaka i tiden? Eller framåt?
Har allt det där jag väntat på redan hänt? Har jag gift mig? Varit på bröllopsresa? Är jag på smällen än?
Ibland vet jag inte vad som händer och vad som har hänt.

Och nu vet jag inte hur jag ska avsluta det här. Arbetsskadan gör att jag inte kan avsluta en text utan ett bra avslut. Kan inte bara lämna det helt öppet.
Men hur?

Kanske det här inlägget blir till en never ending story, precis som alla dessa nätter. Dessa förbannade jävla nätter. Av sömlöshet och apati. Kanske.  

Kärlek!



Att få tillbringa tid med gudbarnet Alicia, snart 14 månader, det är värme. Det är kärlek.

Timmarna innan jobbet spenderades med denna sötnos, och hennes femåriga bror, som dock är för snabb för min kamera för att hinna fastna på bild. Och deras fina föräldrar, Matte och Nina. Pepp!

Bildfest!

Jag satt och kikade i mitt arkiv över galna fester och allmänt dimmiga dagar. Jösses så mycket tokigt som fastnar på bild.
Det var mycket som fick mig att dra extra på smilbanden. Samtliga bilder från min och bästisens Valenciatrip i september till exempel. Men de bilderna var det ju inte så länge sen jag visade här, så därför får ni med er några andra små godbitar från happy times.


Fest: Fyllefest hos Fatima med gamla Sthlms-redaktionen.
När: Förra vintern.
Stämning: Uppsluppen, ända tills jag och Niklas vann musiquizet. Då blev den för ett ögonblick hätsk. Sen var alla apraka.
På bilden: Jag och Ingoman.


Festinfo: Se ovan.
På bilden: En full, nöjd och glad Tess har just vunnit ett musikquiz.


Fest: Grillskiva hemma hos mig.
När: Sommaren 2007.
Stämning: Fantastisk. 20 pers på terassen, spontandans på parketten, spritbuffé och singstar. Och ett glas rödvin över hela värdinnan.
På bilden: Kristin, låtsastvillingen, och jag.


Fest: Midsommarafton 2007. Fylleslag i Hagaparken. Ja jävlar vilken fest.
Stämning: Fantastisk! Picknick, kubb, polsk ekvodka, samtal med hasselnötsbuskar och snapsfylla klockan två på eftermiddagen.
På bilden: Amina, jag och en halv picknick.


Fest: Återvändardagarna i Söderhamn.
När: Juni 2005?
Stämning: Uppsluppen och jetlaggad.
På bilden: Dans på borden till Rocktools i öltältet.

Det här med kommentarer

Seriöst.
Vi måsta ta ett snack.

Jag skriver för er. Er som varje dag klickar in på den här dåliga ursäkten till blogg.
Jag följer statistiken, så jag vet att ni ändå är ett 50-tal varje dag. Nästan lika många som Blondinbella med andra ord.

Ska det vara så svårt att klottra ner en liten kommentar?
Vad måste jag göra för att ni, efter att ni har lagt ungefär en halv minut  på att läsa mitt senaste inlägg, ska lägga ytterligare en halv minut på att skriva en liten kommentar?
Jag har ju provat med att be om svar på en direkt fråga. Vilket tydligen inte funkade.
Så, vad ska jag göra? Säg, säg, säg!

Det här med stil

Alltså, jag kan känna mig så lost ibland när det gäller det här med stil och kläder.
Man tycker ju att man när man har passerat 30 borde ha hittat sin stil och vara bekväm i den. Och det har jag nog, egentligen. Men eftersom jag i hela mitt vuxna liv har brottats med det faktum att jag ser minst 10 år yngre ut än jag är faktiskt är, så har jag ändå lite svårt att känna mig bekväm i det.

Alltså, jag går ju gärna i typ leggings, converse och en skön tröja. Men får för mig att jag ser ut som en gymnasiebrud då.
Så jag kanske provar en lite mognare stil. Men känner mig inte riktig hemma i det här.
Vissa dagar känns det som om man får till en klockren outfit, och andra dagar känner jag mig antingen tråkig eller som ja.. en gymnasiebrud.

Så, vad ska jag göra? Ska jag skita i vad andra kommer att tycka och tro och bara ta på mig det jag känner för?
Eller ska jag helt enkelt skärpa till mig?

Svara snarast i kommentarsfältet. Gärna också på frågan om leggings och en skön tröja är för teeny. Många andra 30-plussare har ju liksom jeans och propra tröjor på sig. Men det tycker jag känns lite tråkigt.

Stulen lista

Ingoman snodde sin från Mirre och Sara, jag snodde min från honom. Vem kommer att sno från mig tro?

DAGENS VILL HA: Semester och en sandstrand.
DAGENS KLÄDSEL: Grå klänning, svarta tajts, svarta strumpor med rosa flamingos och rosa fårskinnstofflor.
DAGENS SMINK: Absolut ingenting. Kör den naturliga stilen i dag.
DAGENS FRISYR: Uppsatt i knut och lugg.
DAGENS HÄNDELSE: Cykeltur till Apoteket och eventuellt releasefest i kväll.
DAGENS LÅT:"Jag fattar ingenting", Lars Winnerbäck.
DAGENS PLANER: Plocka in gårdagens tvätt, slösurfa, ringa några samtal.
DAGENS SAKNAD: Fina kollegorna.
DAGENS DUMMASTE: Brevbäraren. Han står och fumlar vid brevinkastet i säkert 5 minuter. För att få in ett exemplar av "Journalisten"? Makalöst.
DAGENS SJUKA: Täppt näsa.
DAGENS DROG: Kaffe.
DAGENS KÖP: Blir troligtvis några äpplen och en liter mjölk.
DAGENS GODIS: Pussar. Garanterat kalorifria.
DAGENS HUMÖR: Irriterad.
DAGENS ORD: Less.

Förvirrad tillvaro

Sista lediga dagen efter Mello.
Fyra dagar av hemmapyssel och slacker till ända, och nu ska jag helt plötsligt jobba i fem dagar. Jobba som vanligt. På redaktionen. Let's Dance och annat konstigt.
Känns skumt.

Och här sitter jag vid köksbordet, med en bukett tulpaner framför mig, och en annan fin bukett som middagssällskapet i går tog med. Lite vårligt så där.
Fast ute snöar det.

Och jag fattar som vanligt, ingenting.

Desperate Housewives nästa

Jag säger bara det. Damn, vilken perfekt hemmafru jag skulle vara.
För det första är jag den ultimata slackern, så jag skulle inte ha något problem med att få tiden att gå.
För det andra kan jag vara ganska effektiv när jag vill, så att det ser ut som om jag har jobbat hela dan när jag egentligen har latat mig ganska mycket.

Hjärtat kommer hem om ca 40 min, och då har jag tvättat, städat, moppat golven, och eventuellt också hunnit fixa lite smågrejer inför kvällens middag med HANS kompisar (som jag alltså har städat och fixat inför).
Han kommer att tro att jag har fejat hela dagen, när det egentligen är ca 1,5 timme effektiv tid.
Men schhh, säg inget.  Det får vara vår lilla hemlighet.

Två dagar senare...

och nästan hela listan är avbockad.
Jag kanske inte kan kalla mig den mest effektiva personen i världen, men jag har i alla fall inte legat på latsidan.
Inte bara.

Verkligheten som tränger sig på.

Ut ur schlagerbubblan och in i verkligheten.
Medan mina kollegor är i Thailand, London och på Svalbard sitter jag vid köksbordet och försöker att fylla tomheten med vardagssysslor. För att plåga mig extra mycket? Njae, snarare för att det som har blivit åsidosatt måste göras.
Samma .konstiga kliande irritation inombords över att det är slut för den här gången. Samma konstiga tomhet.
Men nu håller vi i. Det är nästan bara 50 dagar kvar till Moskva.



Titta mamma, du är med på min lista. Jag har inte glömt bort er.

Shitting old school style

Så här ser toaletterna på Stockholms Stadshus, där jag i går var på schlagerfest, ut.
Very old school indeed. Lite skönt retro så där.



Knäck Tess-koden

Här är mina senaste Facebookstatus-uppdateringar:

Therese vill bara ha dig

Therese varnar för ras

Therese writes sins, not tragedies


Undrar när någon ska knäcka koden? Kan du?

So much time

Okej, det här är väl inget man behöver vara någon Sherlok för att inse, men jäklar vad mycket tid man helt plötsligt har att röra sig med när man går upp klockan kvart i åtta i stället för, säg halv ett.
Det känns som om dagen har pågått i en evighet och klockan är bara 10. Då har jag ändå hunnit med morgonpromenad och frukost plus några andra grejer.

Det kommer troligtivis inte att bli någon vana dock. Bara ett försök att bli trött till kvällen. Orkar inte med ännu en sömnlös natt.

Annars då?
Jo, det snöar i Stockholm i dag. Massa tung blötsnö. Jag som trodde att våren var på väg.
Jag är rebell och dissar tvätt-tiden i dag, utan att avboka. Jag impuls-tröst-shoppade lite igår, så jag har kläder att ta på mig ändå.
Jag inser att jag är gammal när jag inte går igång på line-upen till Hultsfred längre.
I morgon drar slutspurten på schlagerrejset igång. Sen är sex veckors melloliv över. Både skönt och inte.

Borde planera bröllop men är borta i tankar. Hittar ingen inspiration. Känner mig lite lätt apatisk. Skulle göra inbjudningskort i kväll men har bokat träning i stället.

Har ni förresten tänkt på att mina blogginlägg är sjukt tråkiga nu för tiden. Borde skärpa mig. Ja jävlar, det är vad jag ska göra. Snart, när apatin är borta.

Kåtslag!

BWO repar i Himmelstalundshallen och plötsligt blev dagen så mycket bättre.
Inte så mycket för låten kanske utan mer för Martin Rolinski.

Ni minns kanske det här.

Han är inte fullt så het i år, men helt klart startfältets finest, så han får bli måltavla när saknaden av Hjärtat blir för stor.
Ja, att se på alltså, inget annat.

On the road again

Nya stad nya äventyr.
Den här veckan har vi landat i Norrköping.



Sven styr ratten som vanligt, Lars har fått ta Nunos plats i framsätet eftersom han kommer med tåg i morgon, och jag sitter som vanligt vänster bak. Hela den dysfunktionella familjen i en Audi. 

Hjälp!

Alltså, jag blir rädd på riktigt.
Nog för att jag kan tänka mig att jag kan bli lite stressad på min bröllopsdag (no shit Sherlock), men seriöst.
Om jag blir så här är det fritt fram för mina tärnor att ge mig en stor smäll på käften och säga åt mig att ta mig samman.

So happy together



Fantastisk eftermiddag på Brunnsviken i går. Promenad runt hela brunnsviken, fast på isen. Solsken, pussar, kaffe i pappmugg, hålla handen och prat om utflykter med barn i framtiden.
Känslan av att flyga på moln och vara lyckligare än på länge.

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0