Lite låg

Jag är lite under isen nu. Lite low. Låg. Inte helt pigg på tillvaron.
Återkommer när jag har något inspirerande och peppande att skriva om.

Facit

Det blev en riktig pissdag. So far.

Många timmar blir det

I stället för en romantic getaway med mannen blev det en jobbgetaway. Och nu när det inte är någon hemlighet längre kan jag berätta att jag är i Östersund, staden som jag verkligen inte tycker om.
Mest för att jag tillbringade en alldeles usel vinterdag här för ett par år sen och tyckte att det var fullkomligt vidrigt alltihop.

Den här resan har väl inte heller riktigt gjort sitt bästa för att ändra min inställning. I dag, tex, har jag suttit i 16 timmar och stirrat in i ett staket. Vilket väl iofs inte är själva stadens fel, men ja, någon måste ju alltid bli syndabock.

Nu dusch och sen sömn på ensligt hotellrum. Förhoppningsvis vaknar jag upp (alldeles för tidigt) till en mer givande och hoppfull dag.

Later!

Getaway

Av Melinda fick vi två smartboxes i bröllopspresent. En på restaurangbesök och en på hotell.
Så nu planerar jag och Hjärtat en liten getaway någonstans snart. Ni vet, ta in på ett hotell någonstans varsomhelst, inte bry sig så mycket om omgivningarna och bara spendera tiden på hotellrummet.
Som i Norrköping för några somrar sen. Då struntade vi att gå ut och äta middag utan stannade i sängen med champagne och jordgubbar. När klockan var tolv och det hade slutat regna gick vi till en pizzeria och köpte med oss pizza till rummet.

Frågan är ju då vilken stad och vilket hotell vi ska välja. Vi kan välja på hotell i Arjeplog, Umeå, Örnsköldsvik, Sundsvall, Gävle, Falun, Borlänge, Uppsala, Västerås, Karlstad, Örebro, Norrköping, Linköping, Jönköping, Borås, Falkenberg, Halmstad, Karlskrona, Olofström, Helsingborg, Stockholm, Göteborg och Malmö/Lund.
Så, vilken stad ska vi förkovra oss i? Vi behöver lite hjälp här känner jag....

...

Näe hörrni, nu tar vi nya tag.
Dags att sparka igång det här året for real.

I dag städar jag bort alla spår av jul här hemma och har jobbångest inför femdagarspass som börjar i morgon.
Och dagdrömmer om den goda renkalven jag åt på Nalen i går.
Nalen, vem visste att de hade en bra restaurang liksom? Hjärtat tydligen, som drog dit mig för att fira våra 11 år.
Renkalv med potatispuré, kantarellsås och rårörda lingon. Ja men ni hör ju. Och så makalöst goda ostar med fikonmarmelad på det. Och så den tomma flaskan Moët som står på köksbänken tillsammans med två urdruckna glas och skvallrar om klackarna i taket.
Hur ska man toppa det i dag? Lika bra att inte ens försöka, och ägna sig åt tråkig städning i stället.

Den största rädslan

Jag är rädd för ganska mycket.
För mörkret. För att göra mig illa. För konflikter.

Men den allra största rädslan är att jag eller någon jag älskar drabbas av en obotlig sjukdom. Att vi tvingas skiljas från varandra för tidigt. Att tyna bort i en sjukhussäng medan cancern äter upp kroppen. Att inte få se sina barn växa upp. Att en dag förlora Hjärtat, som jag ju ska bli gammal tillsammans med.

Hamnade på en blogg skriven av Anna. Hon är 36 år och har en agressiv cancer i hjärnhinnan. Mina tårar rinner när jag läser hennes blogg. Det där hemska, som jag fruktar så mycket har drabbat henne och drabbar så många hela tiden. Och jag är så fruktansvärt rädd att det ska drabba mig.

2009 - I do, I do, I do.

Let's face it. 2009 handlade mest om att säga ja. Och vägen dit.
Den 5 september blev jag och Hjärtat ett ärbart par på Rockelstad Slott i Sparreholm.
Och det var lätt en av de bästa dagarna i mitt liv. Hela atmosfären på slottet, att få välkomna alla våra vänner och familjemedlemmar dit, att se min älskling så fin i sin smoking, att få ha på sig den underbara brudklänningen (som in i det sista kunde slutat i en katastrof. Dagen före bröllopet fick jag lämna in den till sömmerskan för att hon skulle sy om den, det var helt galet), att inse stundens allvar, att inte kunna sluta le som ett få, att få ha en sjukt rolig fest. Minnesbilderna från dagen är oändliga.
Jag minns att det var helt sjukt att vakna upp där i bröllopssviten på morgonen och vakna upp till sin egen bröllopsdag.

Och vägen dit. Ja, vad säger man. För en oorganiserad dampunge som jag är det en bedrift att planera ett bröllop och få alla trådarna att gå ihop. Jag hade förvisso hjälp av Hjärtat, men jag var projektledare och den som hade koll på planeringen med alla detaljer, stort och smått. Så här i efterhand fattar jag inte hur jag lyckades få ihop det. Men det gick, och gifta blev vi! (Trots att vigselförrättaren sa fel namn).



Några låtar som jag lyssnade väldigt mycket på under året var, av förklarliga skäl, de låtarna vi hade på bröllopet.
"This girl's in love with you" när jag gick ner för grusgången till vattnet, "All you need is love" när vi gick ut till kazoospel och "Endless love" till första dansen. Ger mig fortfarande gåshud.
Självklart lyssnade jag sönder Fibes oh Fibes skiva, och Winnerbäcks, så klart.

2009 var också året då jag höll på att bli fast i Ryssland thanks to vidriga Aeroflot. Men efter tre timmar på Moskvas flygplats, mycket svett och floder med Lille Skutt-tårar kunde jag äntligen lämna det gudsförgätna landet. And I ain't coming back.

Resorna det här året gick, förutom till Moskva, till Paris, Thailand, Vemdalen, älskade Bergen som jag äntligen fick visa för Hjärtat, Sverige runt under Melodifestivalen och så ett klassiskt Midsommarslag i Söderhamn, om det nu kan kallas för resa.

Och så gifte sig storebror Jocke och Carro och Kerstin och Olle. Och Love, Tage och Lilly föddes. Ett kärlekens år, med andra ord.

2008 - This is the year

2008. By far det mest händelserika året i mitt liv.
Jag fyllde 30 och hade en magnifikt lyckad födelsedagsmaskerad.



Även om den smällde högt, så var det ju några andra grejer som var lite större. Typ det faktum att Hjärtat friade under vår resa till Thailand. Och att jag fick fast jobb på Expressen i mars. Och att vi äntligen köpte lägenhet några veckor senare.

Vår guddotter Alicia föddes samma dag som vi förlovade oss och på jobbet gjorde jag min första hela schlagerturné med efterföljande eurovisionjobb i Belgrad. Vi åkte till Vemdalen som vanligt, och då nynnade jag väldigt mycket på den här låten, jag hade mitt livs första sommarsemester och i september åkte jag och Sara till Valencia för att fira att vi båda fyllde 30.
Ett sjusjuttsingens bra år helt enkelt.



Legendariskt Valencia-moment. Karaoke-succé.

2007 - En helt ny karriär

I juli 2007 såg den här bloggen dagens ljus. Jag går tillbaka och läser och tänker att jag var en ganska kaxig lite skit. Betydligt kaxigare än nu. Man kanske skulle återgå till den stajlen.

Se bara här, några lösryckta meningar ur mina första inlägg:

"Jaha, så har man börjat blogga alltså.
Jag har länge försökt att värja mig.
Men - så tänkte jag: världen behöver mig. Världen behöver mina tankar."

"FEM (5) unika besökare sedan bloggen såg sitt ljus för ca en timme sedan.
Nu är det tamejfan revolution på gång. Vänner  - ni är på väg att bevittna något stort. Något mycket stort."

och det här, vilket kan te sig väldigt roligt nu med tanke på att jag kan tyckas hänga på Facebook merparten av min vakna tid:
"Jag får en massa mail från folk som vill att jag ska öppna ett konto på en sajt som heter Facebook. Där kan man spara kontakter, ladda upp bilder och så vidare. De här människorna har lagt till mig som kontakt, och väntar ivrigt på att jag också ska lägga till dem.

Ledsen människor, men jag har ett meddelande till er: Glöm!
Det kommer aldrig att ske. Jag tillhör redan en sådan sajt som heter Ringo, där jag trivs mycket bra tack.

Hörde att Facebook kommer starkt, tydligen en het grej.
Well, ni lär få se mig där lika lite som ni får se mig på en egen myspacesida. Lika lite som jag kommer att bära metallic- eller latextights, även om det är stora snackisar (bland de töntiga "måste ha allt som är trendigt och det snackas om"-människorna that is).
Jag tänker alltså inte gå med i er facebook-sekt. Capisce?!?"

(Behöver jag tillägga att jag inte lång tid efter det i princip bodde i latex-tajts...)

2007 i övrigt: Började jobba på Expressen. Sommarsemester i Barcelona. Opererade katt för 15 000 kronor. Flyttade till Solna. Och det fanns så galet mycket bra musik det här året. Sahara Hotnings släppte nytt, Winnerbäck gjorde duett med Miss Li, Kent släppte skiva, Timbaland sprutade ut sig hit efter hit. There was no end to it.



Manchester bar i Barcelona. Heaven on earth.

2006 - Solen i ögonen

Jag trodde att jag var helt dum i huvudet när jag i början på året tackade nej till ett fast jobb. Men hur bra jag än trivdes på SN hade jag större planer, och att bli lokalredaktör i Trosa var inte en av dem. I stället väntade vik på Aftonbladet till sommaren. Mer i linje med mina tankebanor, om drömjobbet på någon av kvällstidningarnas nöjesredaktioner.

Första anhalt Stockholmsredaktionen med Fatima, Jonas, Stefan och de andra. En fin tid. Sen några veckor på Klick med Miranda, Olivia, Anders, Helena och de andra. Också en fin tid. Inte så mycket för jobbet, men för kollegorna. Och sen upp till Nöjet, hurra! Ett bra år jobbmässigt.

Och så all den här solen i ögonen. Först Thailand i en månad med Ullis. Första gången i landet och kärlek vid första ögonkastet. Ändlösa dagar på stranden och lika ändlösa partynätter. En veckas förstärkning av Emma. Som de tre musketörerna for vi fram. Time of our lives och skönt ö-häng som avslutades med en fantastisk vecka i Bangkok.



Sen snabbtur till San Francisco. Sthlm-San Fran och tillbaka på två dagar. Gotland på sommaren. Robbie Williams i Göteborg. En galen fest på Gatufesten i Sundsvall.

Jag lyssnade nästan sönder låtar som den här och den här.

2006 var också året då jag träffade min fina vän Frida för första gången. Jag var sjukt nervös när jag skulle träffa Nickes nya tjej, på en picknick före Lars Winnerbäck-konserten på Zinkensdamm. Hon med, fick jag veta efteråt. Men det visade sig att vi inte hade något att vara nervösa för. Det klickade ju direkt.

2006 var också året då två underbara små människor kom in i mitt liv. I juni föddes älskade Alvin och i augusti föddes älskade Greta.
Båda två gjorde min värld lite bättre.



Nyfödd Alvin.

2005 - Nästan perfekt


Storebror Jocke, lillasyster Tess och storebror Kenneth.

21 maj gifte sig älskade storebror Roger med sin Frida i Tunabergs kyrka utanför Nyköping. Att se sin storebror som, som jag ser så mycket upp till, gifta sig var både stort och känslosamt.

I juni började jag ett drömjobb, kulturredaktör på Södermanlands Nyheter i 10 månader. Pendlade till Nyköping från Stockholm med Raketen, den vita Saaben. På hösten hade jag nästan alltid sällskap av min fina jobbarkompis Monika när vi, nästan alltid lite sena sladdade in i Nyköping och med andan i halsen kom till morgonmötet.  Första gången jag hörde en av årets bästa låtar var i bilen på väg ner till jobbet tidigt på morgonen.

Raketen var en fin liten bil och trotjänare, av årgång 89, men vid årsskiftet gav den upp. Då hade den ändå hunnit med att paja på väg till jobbet ett antal gånger, och på väg ner till Göteborg för U2-konserten på Ullevi i juli.

Och Hjärtat och jag var fortfarande kära.



Come on and be my world.

2004 - I Stockholm

Vilket år. Nu började det hända grejer.
Först flytt ner till Stockholm för praktik hela våren. Bodde inneboende hos militären Rolle, tillbringade mer tid än jag borde på Campus och Chilis redaktion och längtade efter Hjärtat som var kvar uppe i Norrland.
Åkte upp till Umeå en sista gång för examination och examensfest. Färdig journalist! Drömmen förverkligad!


Examensfest. Jag och Ullis.                 Kerstin och jag på Hultsfred.

Började jobba på Södermanlands Nyheter i Nyköping under sommaren. Mitt första riktiga journalistjobb. Fortsatte på hösten. Letade lägenhet som en tok i Stockholm. Hjärtat sålde sitt hus i Söderhamn. 1 september blev vi äntligen sambos, på 46 kvadrat i Traneberg. Lycka över att kunna bråka om disken, och inte behöva säga hej då till varandra på söndagkvällen. 4,5 års mer eller mindre distansförhållande var över.

Började jobba på Karolinska Institutet på hösten och träffade Amina. Som tyckte att jag var en bimbo i min rosa kappa och blonda hår. Jag tyckte hon verkade pretto och ytlig. Så fel man kan ha.

Hjärtat fyllde 30 och hade fest med Anki. Jag överraskade med en snabbresa till Rom.
Fortsatte min och Saras tradition att åka på kryssning. Hur många blev det egentligen de där åren?



Hade en väldigt konstig frisyr, med en slags mohikan högst uppe på huvudet i slutet av året. Det måste förmodligen ha slagit slint i huvudet när jag kom på det idén.

2003 - Vi två, 17 år.

Trots att jag fortfarande kände mig som 17 fyllde jag 25. Vilket jag och Sara firade med stor fest i augusti.



Dagen efter vår 25-årsfest var jag på min första Winnerbäck-konsert, i Linköping. Konserten spelades in, blev en dvd och jag var mäkta stolt när jag insåg att jag var med på den, inzoomad, bara jag, i flera sekunder. (2.27 i klippet) Låten "Dunkla rum".

Jag fick en resa till fantastiska Barcelona av Hjärtat, och sommaren inleddes traditionsenligt med Hultsfred. Den här gången med Kerstin, Hjärtat och Johan.



På hösten flyttade jag från min minietta på Nydalahöjd och flyttade ihop med Niklas och Elisabet i en fyra på Ålidhem.
Det var en jäkla massa fest också, så klart. Bland annat en oförglömlig Halloween-fest på Kamenski.



"Lek med oss."

Jag älskade "I believe in a thing called love" med Darkness och "Hey ya" med Outkast. Och "I´m real" med J-Lo.

Året avslutades med nyårsfirande i Vemdalen med Söderhamnsgänget. Alltid denna fest. Alltid dessa vänner. Tacksam för alla minnen vi delar.




2002 - Kom ihåg mig

Vad man for fram och tillbaka till alla möjliga ställen de där åren. Hultsfred igen med Sara, midsommar på Gotland med Söderhamnsgänget, Hjärtslaget i Halmstad med folk från högskolan.

Tillbringade sommaren hos Hjärtat i Söderhamn och jobbade extra i hemtjänsten. Inte världens roligaste jobb men nyttigt och lärorikt.

Lyssnade på Kent, Lars Winnerbäck, Håkan Hellström, Weeping Willows och massa annan bra musik.



Någonstans i mitt huvud så började drömmen ta form. Den där som jag hade haft länge men inte vågat tro att jag skulle klara av. Men som jag ändå inte kunde släppa. Så jag sökte till journalistutbildningen, och kom till min förvåning in.
Jag lämnade Gävle och alla vännerna där efter 3,5 år. I staden där jag jag inte kände en levande själ när jag flyttade dit. Där jag blev kär, och fick vänner för livet.
Innan flyttlasset gick upp till Umeå hann jag med att skriva C-uppsats med Anette, med obligatoriska fikapauser i hennes trädgård och vara fusknolla under nollningen. Sen upp till björkarnas stad. Lärde känna Ullis, Åsa och Emma som blev bestående vänner från kulturjournalistklassen. Började jobba extra i baren på Kamenski och lärde känna Kerstin. Jobbade extra som personlig assistent. Var ett litet steg närmare drömmen.



Jag och världens bästa Sara, Söderhamn, sommar 2002.

2001 - Hela livet var ett disco

När 2000 slog över till 2001 stod stora delar av Söderhamnsgänget på en innergård i Prag och skålade in det nya året.
Sen följde fest på fest på fest på fest.
Fester i Stockholm hos Sara. Fester i Gävle. Studentfest i Halmstad. Studentfest på Gotland. Hultsfred med Sara. Midsommar i skärgården med Söderhamnsgänget.





Heléne och jag skrev B-uppsats och bodde grannar. Nästan en gång i veckan kom jag över med kladdkaka så att vi kunde dricka the och kolla på "Vänner".

Jag och Hjärtat åkte till Grekland. Eller om det var 2002. Jag diggade Lars Winnerbäck och Håkan Hellström.
Och allt var liksom bara så lätt och utan allvar.

Sara och jag åkte till Grekland, men jag minns inte om det var 2000 eller 2001. Kanske är det shotsracen som har gjort att minnet är oklart. Eller skräcken efter att ha blivit jagade av galna greker genom halva Chania?

Mitt 00-tal del 1: När håret var kortare och fikorna längre.

Millenieskiftet firade vi in i Berlin; jag, Hjärtat, Ola, Walla, Lisa och Vesslan. I en hyrd husbil cruisade vi ner till Tyskland och sen Prag. Året innan hade jag flyttat hem från Norge, flyttat till Gävle för att börja plugga, blivit head over heals-kär vid första ögonkastet i Hjärtat och dumpat norrmannen som jag planerade att förlova mig med.



Resten av året läste jag Kulturpedagogik B och Media och kommunikationsvetenskap A på Högskolan i Gävle, bodde i min etta på S.Slottsgatan och jobbade extra med att dema, erbjuda smakprov i mataffären. Jag var också en sån där jobbig typ som var engagerad i studentföreningen, sjöng i kören och jobbade i baren på kåren.
Jag var vansinnigt kär i Hjärtat mest hela tiden.

På onsdagarna gick vi alltid på kåren och varje helg gick vi på O'Learys eller något annat ställe. Eftersom jag bodde närmast blev den där lägenheten på Södra slotts förfestnäste varje vecka, och då fick man röka inne.
Fast bara före sommaren, för i augusti fick jag hem Mitzy, katten, och då var det balkongrökning som gällde.
När vi inte var ute och festade fikade vi. Länge. Hela tiden. Vi kunde sitta på något av caféerna runt Södermalmstorg hela kvällar. Hur vi fick tiden att gå fattar jag inte i dag.

Bästisen Sara bodde i Stockholm och det blev många sena festnätter och tjejförfester i hennes lägenhet Götgatan.



Jag lyssnade mycket på den här låten och fyllde 22 på sommaren.



Tess anno 2002.

Facit

Det blev
*vinlunch och shopping på stan.
*hemlagad pasta, vin och "På spåret".

*promenad på brunnsviken.
*lunch med mina föräldrar.
*vinklubb

*match för Hjärtat = The Hills-maraton för Tess.
*världens godaste köttfärssås.
*och så lite jobb på det.

Getingbetyg på helgen: 3 getingar.

Ps: För de av er som oroar sig för min hälsa och den uteblivna träningen i helgen (förutom två timmars promenad alltså) kan jag hälsa att jag tar hand om det i morgon med dubbelpass. Bra så. Ds.

Favorit i repris

Vinterpromenad på Brunnsviken kan ju vara det bästa som finns.
Solsken, Hjärtat, fika vid Kafé Sjöstugan på andra sidan viken.
Termobrallor och solen i ögonen.

Hoppas isen ligger länge. Det kan bli en trevlig vintertradition.



Skam? Skulle inte tro det. Prova hormoner.

Vilken jäkla bloggfiesta det här blev då!
Turbobloggning. Men jag var bara tvungen när jag såg det här på expressen.se. Följande är en ingress av en artikel.

"Kvinnor är visst minst lika kåta som män. Det har nu forskarna slagit fast vid. Men anledningen till att kvinnor inte visar det öppet är för att de oftast känner skuld och skamkänslor gentemot sex. Det skriver den brittiska tidningen Telegraph."

De säger skuld och skamkänslor. Jag säger: Prova att proppa kroppen full med hormoner så ska du se vad det gör med kåtheten.
Alla drabbas så klart inte på samma sätt, men vis av erfarenhet jag kan säga att p-piller och andra hormonpreparat som vi tjejer stoppar i oss eftersom det fortfarande inte finns någon smartare lösning på preventivmedel är den största boven. Vissa märken gör att man inte bara tappar sexlusten, utan också sexdriften. Lagom kul.
Andra tror man inte gör något, men så fort man slutar med dem och så att säga har en hormonfri kropp inser man hur det BORDE vara. Hur det är utan massa hormoner och skit i kroppen.
Så screw skuld och skamkänslor säger jag. It has nothing to do with it.
Basta! Nu går jag och sover.

Het Russel?

Jack Russel är en hundsort som jag tycker är ganska gullig. Om jag skulle skaffa hund, och frångå min ursprungsplan på en Gran Danois eller en Rottweiler skulle jag nog skaffa en Jack Russel. Eller en tax. Inte för att jag någonsin kommer att skaffa en hund. Fatta att behöva gå upp tidigt på morgonen, och det är kallt och regnar och du är tillråga på allt bakis. Bara för att den där lilla hunden är kissnödig. Nej, kommer aldrig hända.

MEN hursom. Det finns ju en annan Russel. En Russel Brand. Och jag kan inte bestämma mig för om han är het eller inte. Jag är kluven i frågan. På vissa bilder är han ful. Sluskig och ful liksom. Jag gillar ju inte vildvuxna killar egentligen. Jag vill ju ha mer clean killar, som typ... Allbäck. (Jaja, skratta bara, jag tycker att han är het.)

Men sen ibland så glimrar han till den där Russel. Som på den här bilden. Det kanske är just det där vildvuxna som är lite hett, ändå. Det där bohemiska. Inte bohemisk som i "kolla mina äckliga dreads, jag har inte tvättat håret på fem år" utan lite mer smygbohemisk, som han här nedan. Och då tänker jag, att det kanske är en sån Russel man skulle ha. En Russel Brand.



Hot or not?

(Missförstå mig inte nu Hjärtat, jag har inga planer på att byta ut dig mot en Russel av något slag. Men med tanke på hur mycket du dreglade över Miranda Kerr häromsistens gör det väl inget om jag tycker att han är het? Om jag nu gör det alltså.)

Uppraggad av en grek

Förra veckan var det ännu en legendarisk måndagsfylla för mig och Mini.
Ungefär halva kvällen var vi stuck med två greker i baren, som trots väldigt tydlig information om att blondinen är gift och den mörka skönheten har pojkvän valde att lägga sin tid på oss.
Av någon oförklarlig anledning lyckades jag visst ge mitt visitkort till en av dessa greker. (Vilket jag så klart glömt bort.)

Blev därför lite förvånad när jag just fick detta sms: "Hello and Happy new year. This is Kyriakos. Me and my friends are going out tonight and I would like to invite you and buy you some drinks in the bar. The bar is situated on two small streets from Folkungagatan, it is called Bar. Hope you want to come. Please let me know".

Rackarns så synd att jag jobbar! Eller inte.
Någon som är sugen på gratissprit? Hälsa från mig vettja.

Grusade planer

"Jag har dåliga nyheter", sa han.

De dåliga nyheterna innebär att det är matchhelg. Vilket innebär att jag får tillbringa min lediga helg på egen hand. Utan Hjärtat. Typiskt.

Jag snöar in

Jag har en tendens att snöa in på saker. Latte i pappmugg är en stående insnöing.
Andra saker som jag snöat in på just nu är:

*"Walk on by" - Dionne Warwick.
*Svarta sammetstajts.
*Apelsinkrokantchocklad.
*"Into my arms" - Nick Cave.
*Sidofläta.
*Moules frites (inte så mycket i praktiken, men jag har ett ständigt sug för blåmusslor i vitvinssås med pommes till).

De vackraste orden

En av de vackraste kärlekslåtarna. Får mig att gråta varje gång.


I don't believe in an interventionist God
But I know, darling, that you do
But if I did I would kneel down and ask Him
Not to intervene when it came to you
Not to touch a hair on your head
To leave you as you are
And if He felt He had to direct you
Then direct you into my arms

Into my arms, O Lord
Into my arms, O Lord
Into my arms, O Lord
Into my arms

And I don't believe in the existence of angels
But looking at you I wonder if that's true
But if I did I would summon them together
And ask them to watch over you
To each burn a candle for you
To make bright and clear your path
And to walk, like Christ, in grace and love
And guide you into my arms

Into my arms, O Lord
Into my arms, O Lord
Into my arms, O Lord
Into my arms

But I believe in Love
And I know that you do too
And I believe in some kind of path
That we can walk down, me and you
So keep your candles burning
And make her journey bright and pure
That she will keep returning
Always and evermore

Into my arms, O Lord
Into my arms, O Lord
Into my arms, O Lord
Into my arms


(Nick Cave - Into my arms)

Helgplanering

Efter visst styr har jag en helledig helg att se fram mot. Eftersom jag går av natten till torsdag har jag alltså hela fredag, lördag och söndag att njuta av. Nu funderar jag bara på vad jag ska fylla dagarna med. Luckorna är många eftersom det enda som egentligen är inplanerat är vinklubb på lördag kväll.

Jag har en del alternativ för fredag till exempel:
*Träna.
*Besöka spa tillsammans med man.
*Shoppingrunda på stan.
*After work.
*Hemmamiddag med några stora glas rött och man.
*"Hitta på nåt" med "någon".

Några saker är mer flytande över hela helgen, till exempel:
*Promenad på Brunnsviken
*Träna
*Shoppingrunda på stan.

Så, vad ska jag fylla dagarna med? Kom med förslag. Jag är i stort behov av att göra ett ledighetsschema.

Nyårsresumé

2010. Vem såg den komma liksom?
Eller ja, det gjorde man väl, men ni fattar. Det känns ju helt sjukt. Eller som Johan sa i bilen på väg hem från Söderhamn i lördags: "2010 - och vi kan fortfarande inte flyga själva."

2000 firade jag in milleniumet i Berlin. Känns inte riktigt som igår, men nästan. Var tog de här tio åren vägen?
På tal om det, det kommer en liten sådärn krönika snart, trots att jag sa att jag inte skulle göra någon. Men så insåg jag att man kanske borde summera 00-talet ändå. Låtsas ha levt livet. Varit sådär lyckad och happy och hela kittet liksom.

Nyår då? Jo men det var ju några fab dagar uppe i norr.
Vi gjorde O´learys i Southport osäkert på Pop V/S soul, åkte tefat nerför galet brant backe i solsken och 17 minusgrader, firade in nyåret i fula plastsolglasögon (Jag hade tequila-sunriseglas, bara en sån sak), drack galna mängder champagne, blåste av stoora bomber och slog nästan ihjäl varandra när vi spelade sällskapsspel.
Vi slog också rekord i tittning av dåliga filmer. Först "Femte elementet" dagen före nyår, sen BÅDE "Ivanhoe" och "Robin Hood - Men in tights" på nyårsdagen.

Nu är jag tillbaka på jobbet och tröstäter apelsinchoklad. Att vara nyttig är för en gångs skull inte ett nyårslöfte.

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0