Nyår!
Som en jojo
Skulle julen handla om att ligga stilla på soffan, kolla på film och läsa böcker?
Skulle inte tro det.
Har på tre dagar åkt från Solna till Gävle till Oxelösund via Solna och nu upp till Solna igen.
Julfrid, någon?
Mina nyårslöften
Jag har nog aldrig avgivit ett nyårslöfte. I alla fall inte seriöst.
Men inför i år, på utbrändhetens brant, är det ett som kommer tydligt till mig. Så det får det bli, och något mer bonuslöfte.
So, here it goes, nyårslöften för 2012
*Sätta mig själv i första hand. Bejaka vad JAG känner och tycker och inte vad andra vill och säger.
*Vara sann mot mig själv och mina behov. Lyssna på min kropp. Dra i handbromsen oftare.
*Gå på Way Out west.
*Äta middag på East (har aldrig gjort!)
There you have it. 2012 kan ni alltså se fram mot en egocentrisk Tess som skriker "men JAG då! Vad hände med MINA behov?!!?" i tid och otid.
Bildbevis
Var ju i London förrförra helgen. Det såg ut så här.
Vi började med frukost på Arlanda.
När vi kom fram drack vi öl och kollade på Bryan Adams på O2 Arena. Det var jag och grabbarna.
Johan hamnade under tomtens lastbil på vägen hem.
På fredagen var det fint väder så vi passade på att turista lite på vägen till Imperial war museum. Men John blev törstig så vi tog en två timmars ölpaus också.
Och så blev det fredag kväll och Anna anslöt och det firade vi genom att dra till Loco Mexicano i Notting Hill och sätta på oss lite sombreros.
Trots att vi var lite bakis kastade vi oss ut i trängseln på stan dagen efter. Carnaby Street var fint i julskrud. Och efter diverse kaffe, bakispizzor och annat var vi helt plötsligt redo för dinner and drinks i Soho.
Sen tog vi flyget hem. Men det är ju inget man dokumenterar direkt.
Aj!
Än mindre tycker jag om att flyga med värkande bihålor. Lite orolig för hur det ska gå på torsdag.
Slut på meddelandet.
Asså de e mycket nu
Jag trodde att jag jobbade mycket när jag var Londonkorre, men då hade jag ju inte också ett privatliv att balansera, eftersom ALL tid gick åt till att jobba.
Men den här hösten har varit galen. Har kommit hem typ halv nio nästan varje kväll i veckan känns det som. Skrivit idolkrönika varje fredag så helgerna har blivit extremt korta. Och så massa privata grejer på det.
Det tar aldrig slut känns det som. Hade ju dessutom bara tre veckors semester i somras, och det börjar kännas nu.
Därför är den här veckans korta arbetsvecka mycket välkommen. På torsdag morgon går planet till London för fyra lovely days och det ska bli så fantastiskt skönt. Dels att få hänga i London igen, dels att få vara ledig. Jag behöver det.
Ska bara bli av med den här förkylningen som verkar tycka att det var läge att komma på besök.
Och så är det ju lite grejer som måste fixas. Typ lämna katten till kattvakt. Typ packa. Typ gå på jobbets julfest i morgon kväll.
Men sen så!
(Synd bara att det inte är ett plan till typ Thailand eller Sydafrika eller Miami och en längre semester som väntar.)
On fire!
"Du är verkligen on fire i dag, Therese Färsjö", sa han.
Varför det är den bästa komplimangen? Jo, för att jag älskar att vara on fire. När man var ung och hungrig vikarie var man ju on fire jämt. Nu för tiden orkar man kanske inte vara det pre cis he la ti den, utan det är mer när jag får vara i mitt rätta element som det glimrar till. Mitt rätta element är direktsändningar, när det brinner till, när jag har en kvart kvar till deadline och MÅSTE få ur mig en text på den tiden. Och, när jag har dragit fram massa bra grejer och allt bara flyter på och man känner att man faktiskt presterar något. Som i går. Jävlar vad jag är on fire då.
Eller när jag är ute på fältet och stångas och armbågas. Det brinner utav bara den ska jag säga. Gud vad jag älskar't.
Jag älskar oftast mitt jobb, ska tilläggas. Också när jag gör längre intervjuer eller sitter en hel dag med en längre dokument om julkalendern. Men jag älskar det allra mest när jag är on fire.
Så, nu ska jag brinna i sisådär åtta timmar till. Sen, när jag har levererat min sista idolkrönika för den här säsongen ska jag luta mig tillbaka och ta helg. Och fy sören så skönt det ska bli.