Tänk vad ett par nya skor kan göra för humöret.
Paolo Nutini, som spelar på Peace & Love typ NU (konstig bokning, när var han senast aktuell liksom?) har en låt om just detta. Paolo Nutini – New Shoes

Därför blev jag lite extra glad av de här finingarna som jag beställde från Zara och som kom hem med DHL-leverans i går.



Klänningen är en flera år gammal favorit från Paul & Joe.

Vilken värme! Som den bittra och negativa person jag är så grämer jag mig något otroligt över att jobba när det är så fint väder. För jag liksom bara vet att det kommer att vara kasst väder när jag väl är ledig.
Promenaden från gymmet (japp, tränade i dag med, fick jag det sagt) till mataffären på lunchen fick mig nästan att smälta bort.

Men, det var ju inte det som var grejen här. Grejen var att jag fick en sådan enorm flashback till barndomen när jag drack en flaska loka förut.
Ni vet den där glassen som fanns när man var liten, Lollipop? Vaniljglass med något rött överdrag, samma konsistens och form som lakritspuck?
Den hade ju en något oidentifierbar smak. Var det jordgubb? Var det frukten lollipop? Ingen visste riktigt.
Jag tror mig nu veta svaret. För. Lokas vattenmelon citron smakar EXAKT som den glassen. Allra helst när det är lite ljummet.
Är inte det märkligt? Hela livet har man undrat vad lollipop smakade. Och så var det byxvarm vattenmelon citron-loka.

Jag fortsätter mina kulinariska vandringar i den brödfria tillvaron.
Helt ärligt börjar jag bli lite less på havregrynsgröt med osötat äppelmos eller lingonsylt.
I morse fick jag därför snilleblixten att göra blåbärsgröt. Borde funka kan man ju tycka. Eller tyckte jag i alla fall.
Så ner med havregryn, vatten och lite frysta blåbär i tallriken. In i micron som vanligt, fast 30 sek längre.

Och vilken höjdare! Lite mjölk på och sen var frukosten kirrad. Ja, med det obligatoriska ägget då, som jag äter VARJE morgon. Bli inte förvånad om jag kacklar mer än vanligt.
Och så mina omega 3 och multivitamin och järntabletter då. Som värsta pillertrillaren.
Vet ni förresten hur vidrigt det är att rapa omega 3? Riktigt vidrigt.

Jag känner inte igen mig själv.
Förutom några slarviga dagar i helgen (hey, det var ju midsommar) har jag skött mig exemplariskt med min nya kostplan som jag fått av en PT och hälsokonsult. Inga snabba kolhydrater här inte, utan grötfrukost, fullkornscouscous och kolhydratfria kvällar. Och en jävla massa keso till mellanmål. Sjukligt mycket keso, faktiskt.
Det har inte varit så svårt faktiskt och på köpet har jag sett resultat, både på vågen och med mitt sötsug. När andra på jobbet smyger i väg till godisautomaten på eftermiddagen tar jag lite mellis, och är helnöjd. Låter skittråkigt, jag vet.
Men det är ganska så skittråkigt att må dåligt varje morgon man ska välja kläder och inse att det inte går att gömma den där magen, eller när favoritbyxorna fastnar vid knäna.

I går ställde jag mig dessutom och lagade matlåda till den här veckan, eftersom jag nu börjat gå på chefschema och därmed äter både lunch och middag på jobbet. Lättare att äta bra om man har med sig eget, men eftersom jag inte är hemma på kvällarna FÖRBEREDDE jag alltså matlådor. Stod där i går och gjorde marockanska köttbullar och hackade morötter för allt vad tygen höll.

Men det slutar inte där. Jag har ju även fått ett personligt träningsschema. Och vem tränade på lunchen i dag? Yes, moi!
Styrketräning enligt programmet jag fått och avslutande 15 minuter på löpband med MAXlutning. Det här löpbandet hade en skala på 22 steg. Kändes som om jag besteg mount everest. Var typ död efteråt.

Känner mig efter en dag som värsta hjälten. Återstår att se om jag klarar av att träna de sex dagarna i veckan som PT:n säger att jag ska träna. Det är väl egentligen först då jag kan känna mig riktigt nöjd.

Jag kämpar på med mina glasögon. Känns lite bättre i dag, fast fortfarande ovanligt.
Försöker att bara ha dem framför datorn. (Och när jag ska posa framför spegeln).



I dag matchas de med fläta och genomskinlig vit skjorta för komplett lärarinnelook.

De dära Prada-skorna med kork och gult på sulan är ju skitsnygga.
Men inget man har råd med.
Jag har dock totalt snöat in på gula skor. Vill ha, liksom.
I London stod jag och tummade på snyggingarna nedan. Men köpte dem inte eftersom jag tyckte att de var för dyra. Blev lite snål. Nu ångrar jag mig så in i vassen att jag inte köpte dem.
Tydligen ska det öppna/har öppnat en Aldo på Sergelgatan. Känns farligt nära att jag tar mig dit och kollar om de finns.


Hur fina?

Den andra grejen (skon) som jag har snöat in på är silverskor. Provade ett par sjukt snygga på Zara, som de nedan men utan glitter, men klacken var så galet hög att jag nyktert insåg att jag inte kommer kunna använda dem utan att få ont och bryta benen. Skulle vilja hitta några liknande med lite lägre klack. Att mina silversandaler som jag har hemma dessutom verkar vara borta gör ju inte suget mindre.
Åh, varför finns det så mycket snygga skor?



Man ba, hallå! Snyggo!

// Imelda Marcos.

Ni vet Milhouse, Barts kompis i Simpsons?
Det finns en scen med honom som jag alltid kommer ihåg, där han sitter bakom sina tjocka glasögon och säger "My eyeballs are itching." Som en sann glasögonorm liksom.
Fråga inte varför den grejen har fastnat. Ganska konstig grej att minnas liksom.
Hur som helst.
Nu har jag också blivit glasögonorm, iaf framför datorn. Och det gör så ont i mina ögon!
Det trycker och värker och kliar och är allmänt konstigt.
Jag vet ju att det är för att ögonen ska vänja sig, och att det kommer att bli bättre sen, men oj så jobbigt det är nu.
Jag verkligen plågar mig för att behålla de på när det enda jag vill göra är att slita av dem och kasta dem i papperskorgen. Jo, det är sant.
Hur många dagar ska jag ge ögonen att vänja sig? Någon som vet?
Säger ni några dagar till så jublar jag av lycka. Säger ni flera veckor så börjar jag gråta.
Det här är inte alls kul, faktiskt.



Brillormen.


En helt annan, roligare grej, är den här fina tröjan som fick flytta in i min garderob i förra veckan.
Älskar spetsryggen på en i övrigt helt vanlig t-shirt. Och så är det helt galet mjuk och skön. Fab!

Ledsen för bad bloggin'.
Sweden Rock-arbete och lite annat kom i vägen.
Men nu så. Nu kör vi. Nu får ni helt enkelt se vad jag hade på mig i London. Jag förstår ju att ni håller på att dö av nyfikenhet.

Fredag



Dag. Var lite bakis. Bar solglasögin och randig långklänning från Mini for many.



Kväll. Såg av oförklarlig anledning ut som en hamster. Hade korallröd klänning från Salt och halsband från H&M.


Lördag




Dag. Kass outfitbild, jag vet. Men jag läste tidningen och solmös i grå collegetröja, rött linne från Whyred och beiga shorts från Zara.



Kväll. Åt mexarmiddag i Notting hill i kjol och linne från Topshop.


Söndag




Kväll. Lite maskulin look. Svarta byxor och svart transparent skjorta. Man i grått. (Har ingen dag-bild här).

London var så klart lika underbart som alltid. Välkomnade med sol och värme och bjöd på skönt Soho-sväng, mysigt Notting Hill-häng och deja-vu i mina hoods.

Av någon anledningen kom resan till stor del att handla om mat (och dryck).
Därför, en komplett guide till var vi åt (och drack) och vad.

Yo Sushi
Poland Street, Soho

Ett av Rihannas favvolunchställen i London. Har all möjlig sushi på rullande band, men också varma rätter som kan beställas från personalen eller direkt från kockarna som står i mitten och lagar maten. Ett tips är att sitta länge eftersom de gör några av varje sort och slänger upp på bandet så är man för snabb riskerar man att se alla goda saker svischa förbi när man redan är mätt. Men det finns en meny där man kan kolla och saknas något på bandet är det bara att säga till så kommer det snart. Deras goyza (japanska dumplings) är grymma och det finns många olika rullar att välja på. Faten har olika färger och prisklasser. När man är klar räknar persolen ihop antal fat och sen är det bara att gå till kassan. Lite väl pricy, men gott och lite småfestligt.
3 getingar.

Asia de Cuba
St Martins Lane, West End

Sjukt hipp restaurang i det trendiga och lyxiga (=dyra) St Martins Hotel. Det finns ingen skylt utanför så ett tips är att kolla upp adressen ordentligt innan, om du inte vill riskera att gå gatan upp och ner medan dina två timmar du har rätt att sitta vid bordet försvinner iväg. (Plus dock för att det inte var något knussel när vi var sena och att vi fick sitta kvar och beställa in efterrätt trots att vår tid var ute, vilket man inte får på vissa restuaranger i Sthlm - typ Ljunggrens.)
Kubansk/asiatisk meny med höga ambitioner, men som tyvärr faller lite platt.
Åt jättegoda biffdumplings till förrätt och en helt fantastisk brödpudding med päron och romvaniljsås till efterrätt men huvudrätten var ganska trist och utan smak. Halstrad tonfisk med wasabipotatismos, som låter mer spännande än det var, och en kubansk bbq-kyckling som smakade mindre än en grillad på ICA, dock 10 ggr så dyr.
Väldigt trevlig service dock, och ett bra ställe att börja kvällen på, om man är ett gäng. Är man två och vill prata kan det bli svårt eftersom musiken är så hög.
2 getingar.

Earl of Warwick
Golborn road, North Kensington

En promenad allt för långt upp på Portobello, förbi Ladbroke Grove och in i de ruffigare kvarteren i norra Kensington slutade med ett besök på den jättefina och vad det verkar som helt nyrustade puben. En gigantisk pichter Pimms senare var vi redo att ge oss ut i värmen igen. Inte värt en omväg, pubar finns det ju gott om, men om du ändå har vägarna förbi.
3 getingar.

The Warrington
Warwick crescent, Maida Vaile.

En pub som defintivt är värt en omväg är "min" pub. Restaurangen där uppe, som drivs av Gordon Ramsay, kan du skippa, den ska inte alls vara bra, men maten i puben är god, om än lite dyrare för att vara pubmat.
Fantastiska lokaler, som förr i tiden innehöll en bordell, och stort utbud av öl och cider. Mina favoriter är Banana Bread, en öl som precis som det låter, smakar lätt av bananbröd, och Aspalls suffolk cider. Har en mysig uteservering vid varmare väder men är fantastiskt mysig inne också. Har pubquiz på måndagar.
5 getingar.

The Waterway
Formosa Street, Maida Vaile.

När du ändå är i mina hoods, spana in det här stället som ligger precis vid kanalen i Little Venice. Fantastiskt god mat, bra service, helt okej priser. Deras vaniljpannacotta med rabarberkompott och jordgubbs- och mintsås är to die for och köket har en genomgående hög ambition. Avslappnad stämning i både restaurang och bardel. I bardelen finns en öppen spis och utanför finns en jättemysig uteterass mot vattnet. De har även en systerrestaurang, The Summerhouse, som bara är öppen på sommarhalvåret som är lite mer av vita bordsdukar-typen som också verkar trevlig.
5 getingar

The three greyhounds
Greek Street, Soho

Helt random och liten pub i gyttret i Soho. Lokalen inte så mycket att säga om förutom att det är skönt med tak om det skulle komma plötsligt regn. Ölen däremot, kan man ju alltid sätta betyg på. Tre stycken blev det, eftersom det regnade.
Kommer inte ihåg vad de hette, men alla tre får
4 getingar.

Loco Mexicano
Westbourne Grove, Notting Hill

Låt dig inte luras av restuarangens skrikiga yttre och det faktum att varje gäst erbjuds en egen sombrero (dock inget tvång att bära den). Här finns sjukt god mexikansk mat, goda margarithas och andra drinkar och bra stämning. En lördagkväll var det både förfestställe för ett stort tjejgäng där den ena fyllde år som middag för ett gäng gråhättor och allt däremellan. Och det är billigt! Fyra drinkar, två öl, flera stora förrätter och en varmrätt gick loss på 52 pund och det var så mycket mat att två personer blev proppmätta. Portionerna är enorma.
4 getingar.

Garlic
Neils yard, Covent Garden

Fotograf-Patrik drog med oss till detta lunchhak. Vegetarianen får sitt lystmäte, men om du gillar att äta djur lär du bli besviken. Helt okej dal på röda linser och västafrikansk gryta, men inte mer än så.
2 getingar.

Giraff
Runt om i London, Spitafields Market bla

Kedja som serverar frukost, lunch, middag och allt däremellan. Inget extravagant men deras pannkakor med banan, blåbär och lönnsirap är en finfin frukost. Fluffiga och inte så där äckligt kompakta av bakpulver som amerikanska panncakes kan vara ibland. Men för frulle finns det betydligt roligare ställen, typ The Breakfast club (Soho, Angel, Spitafield och Hoxton).

Sen var vi också på en bar som är ett av mina absoluta favoritställen i London. Men eftersom jag inte vill förstöra stället med ännu mer hype eller att det blir för känt så tänker jag inte avslöja det. Men den här pärlan i Chinatown är helt underbar, som en klubb för endast hemligt invigda, mysig och har fantastiska drinkar.
Vill du verkligen hitta den är det den mest sökta baren i London just nu på the world wide web, så det ska nog inte vara några problem.

2 getingar.

Nästa inlägg: London - the outfits.