Dripp, dropp, dripp, dropp
Det här vädret alltså. Ganska deppigt. Blir man ju inte så glad av direkt.
Det roligaste...
...med föregående inlägg måste väl ändå vara att jag helt plötsligt fick för mig att Nashville låg i teXAS och inte teNNESSEE.
Haha, vilken dåre man är ändå.
Haha, vilken dåre man är ändå.
Dra till Texas kanske?
I bland får jag sådan lust att bara skita i det här jag håller på med. Herregud, vem är jag att inbilla mig att jag är något? Tro att man är någon som ska jobba på någon stor tidning och folk ska läsa det man skriver och fan allt. Vissa dagar undrar man ju vad man gör här liksom.
När man egentligen borde sälja det mesta man äger, köpa en biljett till Nashville, köpa en pickup, bosätta sig på någon ranch, lyssna på country, bära boots och hatt.
Uppfostra några ungar om de vill komma, rida ut på slätten tillsammans med hubbyn som sadlat om till cowboy eller oljemagnat och så lever man sitt liv där, långt borta från Robinsonkändisar, Melodifestivalartister, schemapussel och en ständigt gnagande ångest över att man inte räcker till.
Men äh, det blir väl inget med det heller.
När man egentligen borde sälja det mesta man äger, köpa en biljett till Nashville, köpa en pickup, bosätta sig på någon ranch, lyssna på country, bära boots och hatt.
Uppfostra några ungar om de vill komma, rida ut på slätten tillsammans med hubbyn som sadlat om till cowboy eller oljemagnat och så lever man sitt liv där, långt borta från Robinsonkändisar, Melodifestivalartister, schemapussel och en ständigt gnagande ångest över att man inte räcker till.
Men äh, det blir väl inget med det heller.
Inte i Nashville, men i Texas.
Sju personer som iaf inte tycker att jag är tråkig
Som jag twittrade om i helgen så har jag alltså fått veta att jag är tråkig eftersom jag inte är tillräckligt ångestfylld.
(Vad fan vet förresten folk om min ångest?!?)
Så man måste alltså knapra betablockerare och vara svår för att vara intressant? Vad är det för sjuk värld jag rör mig i, om det är vad som räknas?
Det gör mig väldigt ledsen om så är fallet.
Hur som helst gläder det mig att ni är sju personer som i alla fall finner mig tillräckligt intressant för att gå in och läsa min blogg i dag. Det tackar jag för.
(Vad fan vet förresten folk om min ångest?!?)
Så man måste alltså knapra betablockerare och vara svår för att vara intressant? Vad är det för sjuk värld jag rör mig i, om det är vad som räknas?
Det gör mig väldigt ledsen om så är fallet.
Hur som helst gläder det mig att ni är sju personer som i alla fall finner mig tillräckligt intressant för att gå in och läsa min blogg i dag. Det tackar jag för.
Man är ju en sjuk jävel alltså
Ni vet när man drömmer att man gör något och så gör man det även i verkligheten, i sömnen liksom?
Ok, lyssna på det här, sjuka som hände mig i natt.
I gårkväll sappade vi förbi filmen Sömngångare, där en familj är en blandning mellan människor och katter och för att överleva måste äta unga flickor. Alltså helt störd b-filmsskit.
Men denna kassa film måste ändå ha lämnat något slags intryck hos mig. För kl 03.15 i natt vaknar jag av att jag biter min katt, som ligger bredvid mig i sängen och sover, i tassen. !!!!!
Hon jamar högt sticker ner till fotändan av sängen och surar, innan jag lyckas locka upp henne igen.
Alltså hur sjukt är det inte att jag bet min katt? Att jag liksom i sömnen stoppar in den där lurviga lilla tassen i min mun och biter till?
Min fina lilla kisse som aldrig har bitit mig, eller någon annan heller.
Hoppas hon inte hämnas i natt.
Tystnad, tagen
Ni vet hur det är i bland, när orden liksom inte finns där.
Det finns så mycket man skulle kunna säga, men det blir bara fel då, och så håller man tyst i stället.
Och till slut är det som om man har glömt hur man använder orden.
Lite så har det varit den senaste tiden. Tomt, tyst.
Men jag har haft (har) semester.
Jag har inte badat och jag är inte brun, men jag har gjort andra saker.
Åkt på roadtrip till Skåne. Varit på konserter. Druckit vin. Genomfört mitt livs första, men nog inte sista, sjukamp (hallå! bara det sjuka i att jag har genomfört en sjukamp!). Ätit kräftor. Förbannat vädret. Tränat.
Gråtit. Skrattat. Druckit mitt kaffe från Starbucks.
Tänkt. På framtiden. På nutiden. På dåtiden.
Drömt. Dagdrömmar. Nattdrömmar. Mardrömmar.
Pussat på fina älskade syskonbarn och vänbarn.
Längtat. Saknat.
Druckit mer vin. Ramlat i en vattenpöl på väg hem.
Dansat i regnet. Gråtit i regnet.
Längtat till en annan tid.
Letat efter orden.
Kanske är de tillbaka nu. Det vore ganska skönt.
Jag tycker inte om att vara tyst.
Men att gå på stranden, det tycker jag om.
