Gangsta, tårtbak och drickbara presenter

Fredag: Dricker öl på Debaser Humlan med Amina och Kristin. Smärtkramper av magkatarr så man knappt kan prata.
Kollar Sverige-England på Obaren med Amina. Har gangstakeps. Känns som en rebell bredvid alla välfönade blondies.
Precis efter 2-3-målet går brandlarmet. Ut på gatan och lyssna på sista minutrarna i mobilen. Deppar lite. Dricker förlustshots. Dricker öl. Går till McDonalds. Somnar med katten på armen.

Lördag: Lagar mat, gör cheesecake och städar lägenhet i pyjamas. Får Malmö-besök. Får presenter. Champagne, vodka och öl (hur ska jag tolka det?). Ser Polen joina Sveriges looserliga i EM. Är uttråkad. Funderar på att lägga ner bloggen eftersom jag uppenbarligen bara kan skriva trista inlägg. 

Jag rear ut min själ, allt ska bort

Jag tycker att det är så härligt med människor vars liv ändras så där i en handvändning.
Alltså inte för att någon man älskar dör, eller för att man får benen avkapade av en bandsåg, utan för att helt plötsligt så stämmer bara allt och allt inträffar samtidigt och man tar chansen och vågar hoppa eller ja, ni fattar.

Medan vi andra går här och harvar i våra liv utan någon större förändring (13 år med hubbyn, 5 år på jobbet och 4 år i samma lägenhet, snart 34 år med samma trötta kropp som ger mig tjockångest) så far de här människorna omkring som små virvelvindar och förändrar sina liv. Härligt! Och det härligaste är när det händer sådana som aldrig trodde att det skulle hända dem något bra.

En person, som jag inte känner alls egentligen, inte ens ytligt, men vi säger hej och kramas och jag vet en del om hennes liv osv har liksom gått från ett ganska deppigt "ingenbostaddefinitivtingenkärlek"-läge till att ha köpt någon lya på landet (söderförort) och träffat den stora kärleken på jobbet och allt är liksom bara så himla happyhappy.

Eller en nära och kär vän som var den här eviga singeln, och dessutom började bli ganska bitter över det faktumet. Medan vi andra harvade på eller träffade folk och stadgade sig med så gick han omkring där och hade ingen tro på att träffa någon. Världens finaste kille som liksom aldrig fick det att funka. Men sen, så dök hon bara upp. Världens härligaste tjej, och kärleken höll och i höst ska de ha barn och häromdagen skrev de på kontrakt för en lägenhet på fyra millar.

Livet alltså!

Azerbajdzjansk mat

En vanlig fråga jag får efter hemkosten från Baku är: hur var maten?
Mitt standardsvar: Jag har inte en aning.

På 11 dagar hann jag nämligen bara äta middag max 5 ggr.
Men det jag åt var bra. Här kommer mina betyg.

* Club sandwich på hotellet, första kvällen: 3 getingar.
* Beef kebab på restaurang i gamla stan (den enda azeriska rätten jag åt till middag): 4 getingar.
* Spagetti Aglio oglio, med chili och vitlök på italiensk restaurang bredvid hotellet, samma kväll som Sveriges semifinal: 4 getingar.
* Spagetti bolognese på hotellet, finalkvällen: 3 getingar.
* Vegetarisk pizza på den italienska restaurangen bredvid hotell, sista kvällen innan planet hem: 3 getingar.

Utöver det åt jag sisådär 4-5 kycklingdurum, som en kycklingkebabrulle ungefär (till frukost/lunch): 4 getingar.
Resterande middagar bestod av torkad frukt, snickers, banan eller någon konstig bar gjord på nötter. Gemensamt betyg - 1 geting.

Helgen v 23

Vinkar trött hej då till en helg som bestått av:

*semesterdrömmar.
*saltimbocca och vin på Trattorian på Kungsholmen. Fredagsmiddag i solsken med hubbyn.
*gym.
*lasagne. Sjuka mängder lasagne.
*jordgubb- och rabarberpaj.
*vinst i TP!
*inköp av ny keps!
*lite fotboll.

Tokmysig nationaldag

Hallelujah för ledig nationaldag. Gårdagen var så toppenmysig och lång och härlig.
Inledde med tvätt och städ. När solen dök upp åkte jag och hjärtat in till Kungsträdgården och smaka på Sthlm. Käkade dumplings, drack öl och myste i solen.

Sen promenad med alla turister och lediga längs strandvägen. Fortsatte runt hela Djurgården i kvällssolen. Tog färjan över till söder och promenerade längs götgatan bort till Faros där vi åt middag utomhus. Tog tuben hem, toktrötta och nöjda.



Jag har varit 11 dagar i Baku också och bevittnat en eurovisionvinst. Men det får jag berätta om senare. Nu är det jobbrace.

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0