Status 12 dagar över
Tolv dagar över tiden i dag och ungen har inte visat några tecken på att det är dags att komma ut.
Själv är jag mer än redo, och har så varit i en månad ungefär.
Sängen har stått bäddad sen länge. Den tjänar just nu som avstjälpningsplats åt mina kläder och t om katten har fått nog och försöker göra den till sin sängplats. Gissar att hon tänker att det är lika bra att den blir använd.
BB-väskan har varit packad sedan en månad tillbaka, men jag behöver göra små ändringar då och då när duschcreme eller sådant tar slut och jag måste plocka fram den extra, som ligger nedpackad i väskan.
Vi har snart avverkat två påsar kanelgifflar som skulle följa med som snacks men som bästföredatum varit på väg att passeras och därför har vi varit tvungna att äta upp dem hemma.
Kläderna är ju som ni vet tvättade och vikta och lagda i Pyrets byrålåda sedan länge. Babyskyddet nedplockat från vinden.
Och alla de där knepen man kan prova för att sätta eld i baken på bebis. Provade.
Jag har gått så många långpromenader att jag har fått skavsår.
Jag har ätit stark mat i mängder.
Druckit ett halvt glas champagne efter en lång debatt med hjärtat om det var ok eller inte.
Det har legats.
Jag har fått fotmassage i timmar. Benmassage också för den delen.
Jag har varit på läkarbesök där det har tryckts och känts och svepts och vi har hotat Pyret med igångsättning.
Och jag har tagit det lugnt och slappnat av och bara vilat.
Men ungen ligger lik förbannat kvar där inne och vägrar komma ut.
Samtidigt som vi har gjort väntandet till
en konst och njutning med utflykter, restaurangbesök och massa passapå-aktiviteter börjar det bli ganska tröttsamt nu. Men det är inget som den där ungen verkar bry sig om.
Skilda världar
Hade skrivit ett inlägg i mobilen, som sen inte sparades.
Skit också. Aja, det handlade om att jag i förrgår hängde i solen, badade, myste och bara njöt av att inte föda barn just då, till att jag i går var lite nere på grund av regnet, städade, sov, läste och var allmänt less på att vänta på den där bebisen.
Men eftersom jag har min dag-för-dagstrategi är det nya tag i dag. I eftermiddag ska jag lura med mig Hjärtat på någon utflykt. I morgon ska jag till Danderyd för att lämna några prov och eventuellt få tid för igångsättning. Ut ska unghen, förr eller senare.
Helst förr.
Mycket potatis blire
Fast, jag ska också tillägga att jag från början var skeptisk till den andra juli som datum, och hela tiden har sagt tidigast den åttonde. Vilket är i dag. Men ändå.
Så vi bidar vår tid. Försöker sysselsätta oss med saker som inte betyder att vi är allt för långt hemifrån. Saker som jag dessutom, i detta flodhäststadie, orkar med.
Det blir inga längre utflykter direkt. Men i helgen var jag och solade och badade två gånger. Vi har fikat. Ätit på restaurang.
I dag har vi promenerat i två timmar i gamla stan bland annat. Ätit stark mat, som sägs ska sätta igång det. Vi ska gå och få massage.
Jag har läst att man ska vila mycket, så det gör jag. Minst en siesta varje dag. Och kolhydratladda, så det gör jag med. Mycket pasta och potatis och bröd. Och glass. Det är väl också en kolhydrat?
På barnfronten intet nytt
Pyret är inte ett barn bland de 5 procent som föds på utsatt dag.
