Jag struntar blankt i vad ni tror
Jag förstår att det är spännande med en gravidmage, jag har själv varit väldigt fascinerad av preggosar innan jag själv blev gravid.
Och jag har ju varit väldigt öppen med min graviditet, och då tycker folk säkert att det är ännu mer fritt fram att kommentera.
Men så här på slutet börjar det bli lite tröttsamt att det enda folk ser när de träffar mig är min mage.
Ja, den är stor. Nej, jag vet inte vad det är.
Så låter det när jag träffar någon. Första frågan/påståendet: wow, vilken mage! När är det dags? Snart va?
Andra frågan: vet du vad det blir?
Om inte, för det händer i bland, att personen i fråga går direkt till steg tre, vilket är att ge mig en analys av min mage och vad det är för krabat som jag väntar.
Åh, du väntar en pojke! Visst gör du det? (Nej, eller jag vet inte. Men jag hoppas på en tjej).
Eller: Så du vet inte? Spännande. Men jag ser DIREKT att det där är en pojkmage. Det är jag heeelt säker på.
(Ja men så härligt. Jag ser på din att den är fläskig.)
Nej men på allvar. Håll era analyser för er själva. Jag vill inte veta vad ni tror. Och hade jag velat veta innan vad det är hade jag tagit reda på det via något som verkligen stämmer - ultraljud.
Nuff said.
Och jag har ju varit väldigt öppen med min graviditet, och då tycker folk säkert att det är ännu mer fritt fram att kommentera.
Men så här på slutet börjar det bli lite tröttsamt att det enda folk ser när de träffar mig är min mage.
Ja, den är stor. Nej, jag vet inte vad det är.
Så låter det när jag träffar någon. Första frågan/påståendet: wow, vilken mage! När är det dags? Snart va?
Andra frågan: vet du vad det blir?
Om inte, för det händer i bland, att personen i fråga går direkt till steg tre, vilket är att ge mig en analys av min mage och vad det är för krabat som jag väntar.
Åh, du väntar en pojke! Visst gör du det? (Nej, eller jag vet inte. Men jag hoppas på en tjej).
Eller: Så du vet inte? Spännande. Men jag ser DIREKT att det där är en pojkmage. Det är jag heeelt säker på.
(Ja men så härligt. Jag ser på din att den är fläskig.)
Nej men på allvar. Håll era analyser för er själva. Jag vill inte veta vad ni tror. Och hade jag velat veta innan vad det är hade jag tagit reda på det via något som verkligen stämmer - ultraljud.
Nuff said.
Vatten på min kvarn
Läste, med tanke på mitt förra inlägg, om en man i Stockholm som låg död i sin lägenhet i två år, och upptäcktes först vid ett stambyte.
Alltså förstår ni? Ingen hade saknat honom på TVÅ år?!?
DEN mardrömmen att bli den mannen.
Alltså förstår ni? Ingen hade saknat honom på TVÅ år?!?
DEN mardrömmen att bli den mannen.
Aldrig ensam
Jag har tänkt på det här med ensamhet. Att det finns så många människor som är helt ensamma.
Man ser dem ofta på stan, i tunnelbanan eller på Ica.
De som inte verkar ha en endaste person i världen att vända sig till.
Jag menar alltså inte de som är ofrivilligt singlar, men har en massa vänner runt omkring sig. Eller familj.
Jag menar de som är helt helt ensamma. De kanske har några vuxna barn, men de hör sällan av sig. Någon granne som de pratar med kort i trapphuset, men ingen som verkligen bryr sig.
Det är så ledsamt, sådant.
Och jag är så tacksam för att jag har Hjärtat. Min älskling, som finns där för mig, varje dag. Och i magen ligger Pyret och väntar på att göra oss sällskap, och jag vet att jag inte kommer att behövara vara ensam på bra många år, vare sig jag vill eller inte.
Och jag har en så fin familj, och fina vänner, som jag vet finns där för mig. De är bara ett telefonsamtal bort.
Och jag hoppas att det kommer att fortsätta vara så. Att de inte försvinner från mig. Att Pyret inte blir ett vuxet barn som inte bryr sig. Att Hjärtat inte får nog en dag och sticker sin kos. Att mina vänner är kvar. Att min familj inte bryter kontakten.
Att jag slipper bli en av de som vaknar ensamma, går och lägger sig ensamma, tillbringar all sin tid ensamma.
Om jag inte hade det som betyder mest av allt i mitt liv, då vet jag nämligen inte vad jag skulle göra.
