Det blir i alla fall inte tråkigt
Innan jag fick barn och blev föräldraledig hade jag en bild av föräldraledigheten. Lite som att bara gå runt hemma och slacka, med någon unge där i periferin. Eeh, det var visst lite fel.
Ungen är nämligen väldigt centrerad och något slackande hinns inte med. Hemma är vi nästan aldrig. Minst 3 timmar om dagen är det promenad med vagn, sen öppna förskola, häng med andra mammor, BVC, handling etc etc.
Vore skönt med semester snart.
Händelserika veckor är det också. För någon vecka sen hade vi hunnit med öroninflammation på mamman, ett besök på akuten för att dra ut sex cm lång haricot vert ur bebisens näsa samt den första tanden innan det var onsdag.
I söndags tog bebisen sina första krypsteg, lärde sig att sätta sig upp från magläge och åt kattens torrfoder. Samma dag blev vi spottade på av en kvinna på bussen för att jag ammade. Och i går blev vi utskällda av en joggande tant i Hagaparken för att vi tog upp för mycket plats på gångvägen, hon skrek samtidigt som hon med lätthet joggade förbi (wtf liksom??!).
Dagarna med bebis, aldrig tråkiga.
