2,5 år!

Okej, så det faktum att jag inte har bloggat sen i mars är ju rätt pinsamt. Men det blir väl så, när livet kommer emellan.

Att lista vad som har hänt skulle ta ungefär en triljon år.
Men det viktigaste i korta drag:
Jag har flyttat.
Jag har bytt jobb inom jobbet.
Jag har fått missfall.
Jag är på smällen igen. (!!!!)

Och i dag fyller min fina lilla unge 2,5 år. 2,5 år! Sjukt.
Och vad som är mer sjukt är att han är så klok och fin och härlig. Sjukt med tanke på vilken mamma han har, tänker jag.
Men han är så bright den där ungen alltså. I förra veckan, under en hetsig diskussion angående vägen till ett ställe under bilfärd sa han: Sluta bråka mamma och pappa! Jag tycker inte om när ni bråkar.
Vi två, som två frågetecken. Herregud, redan? Är inte det sånt som barn är typ 8 innan de säger?
Vi har också hunnit med att ha en diskussion om hur bebisar kommer in i magen, kommer ut ur magen och var han fanns innan han kom in i min mage.
I går när vi skypade med mormor och morfar från min mobil och vi inte hörde dem utan bara såg bilden sa han: jävla telefon.
Egentligen ska man väl inte applådera svärord men jag blev ändå lite stolt över detta och att han liksom använde det i helt rätt tidpunkt.

Så nu ska jag bara förvalta detta lilla geni rätt så att han blir forskare och så småningom Nobelpristagare. Det vore ju sjukt coolt.

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0