Jag - en Virtanenkopia?
Fredrik tog mig på ett smärtsamt sätt ner på jorden i går, när vi satt på Lokal och drack några öl med min bror, efter en mycket lyckad middag på Kungsholmen.
Allt var så där perfekt, verkligen.
Solen hade skinit hela dagen, vi hade varit på Gröna Lund med Anton, 3, kärleken fyllde den ljumma stockholmsluften. Tonfisken på Melkers Kungsholmen var perfekt grillad och avvägd i kryddningen, sushin spänstigt färsk, fördrinken makalös och efterrätten - herreminje vad efterätten var god. Sällskapet var supertrevligt, och efteråt fick jag spendera lite kvalitetstid med de två favoritmännen i mitt liv - kärleken Fredrik och min bror Roger.
Men så sitter vi där på Lokal. De dricker sina öl sådär manligt och jag sippar på min Dagens. Samtalet glider in på min blogg, som det ju så lätt gör these days. Och Fredrik, mannen med stort M, kärleken i mitt liv, sågar mig!
Han anklagar mig för att inte vara rolig inlindat i orden: "det tar ju ett tag innan man har hittat sin form".
De delar som jag är lite smånöjd med avfärdar han som "det gjorde Fredrik Virtanen för länge sen".
Vänta! Hör jag rätt? Menar min sambo, den man jag älskar och har tänkt att leva resten av mitt liv, att jag är en copycat? Att jag kopierar en sorglig finländare med en karriär på dekis?
Well, förlåt mig, men så vitt jag vet har inte denna man patent på att vara smårolig. Han har inte begärt rättigheterna på enskilda uttryck. Och för den delen har han lagt ner sin blogg.
In your face!
Allt var så där perfekt, verkligen.
Solen hade skinit hela dagen, vi hade varit på Gröna Lund med Anton, 3, kärleken fyllde den ljumma stockholmsluften. Tonfisken på Melkers Kungsholmen var perfekt grillad och avvägd i kryddningen, sushin spänstigt färsk, fördrinken makalös och efterrätten - herreminje vad efterätten var god. Sällskapet var supertrevligt, och efteråt fick jag spendera lite kvalitetstid med de två favoritmännen i mitt liv - kärleken Fredrik och min bror Roger.
Men så sitter vi där på Lokal. De dricker sina öl sådär manligt och jag sippar på min Dagens. Samtalet glider in på min blogg, som det ju så lätt gör these days. Och Fredrik, mannen med stort M, kärleken i mitt liv, sågar mig!
Han anklagar mig för att inte vara rolig inlindat i orden: "det tar ju ett tag innan man har hittat sin form".
De delar som jag är lite smånöjd med avfärdar han som "det gjorde Fredrik Virtanen för länge sen".
Vänta! Hör jag rätt? Menar min sambo, den man jag älskar och har tänkt att leva resten av mitt liv, att jag är en copycat? Att jag kopierar en sorglig finländare med en karriär på dekis?
Well, förlåt mig, men så vitt jag vet har inte denna man patent på att vara smårolig. Han har inte begärt rättigheterna på enskilda uttryck. Och för den delen har han lagt ner sin blogg.
In your face!
Kommentarer
Trackback
