Efter en helt otrolig vår och sommar var hösten mest ett enda stort ingenting.
Jobbet rullade på i sakta mak. Fina chefen Ida sa upp sig och är otroligt saknad. Att under samma år förlora två av dem man tycker bäst om på sin arbetsplats är tungt för arbetsmoralen.
Det hände liksom inte så mycket under hösten. Det var mest jobb. Och jobb. Och slit. Och jobb.

Ljusglimten under tidiga hösten var resan till Valencia tillsammans med bästisen. Två galna dygn med precis så mycket fniss som man behöver från bästa och äldsta vännen och en galen fylle och karaokekväll långt från turiststråken. En promenad hem genom horkvarteren och bad i medelhavet den 23 september.

Och så resan till Malta förstås. Häng med idolvinnaren Kevins härliga familj i två dagar är sådant som jag sent kommer glömma.

Men det är mycket den här hösten som liksom inte blev av. De där vilda partykvällarna på stan som jag svurit hela året att det ska bli fler av, de försvann i ett jobbtöcken. Den där vältränade kroppen som skulle dyka upp uteblev också. Dagens kroppsform kan nog mer beskrivas som Jabba the hut.
Men all in all - ett alldeles fantastiskt, underbart, overkligt bra år på det stora hela.

Om 24 timmar har det varit 2009 i 30 minuter. Vad det nya året kommer att föra med sig har jag ingen aning om.
Det jag vet är ett bröllop. Mitt eget.
Förhoppningsvis spännande jobbuppdrag. Förhoppningsvis mer träning (annars får jag inte gifta mig säger Hjärtat).
Förhoppningsvis massa härlig tid med mina fina vänner och min fina familj.
En riktig familj bestående av tre människor och en katt? Njae, troligtvis inte 2009.
Men jag kommer nog att stå där och skråla till Marit Bergmans "This is the year" på ett vardagsrumsgolv i Gröndal innan nyårsnatten är över.
Den är fortfarande inte helt förbrukad.

Den sista mars klev jag in på redaktionen och när jag kom bort till nöjets hörna tyckte jag att det var väldigt konstig stämning.
Alla var fnissiga och konstiga, men ingen sa något. Efter ett tag förstod jag att Sofia, som varit vikarie ungefär lika länge som mig (jag började en vecka innan henne) hade fått fast jobb.
Strax därefter kallade personalredaktören in mig på sitt kontor och erbjöd mig samma sak.
Jag trodde att det var ett aprilskämt först. Inte för att det var för otroligt för att vara sant, för gudarna ska veta att jag är kompetent nog och såå värd det. Men mest för att jag hade två månader kvar på mitt vikariat och är van vid att man i den här branschen får veta sådana saker sin sista arbetsdag.
Men det var inget aprilskämt. Den sista mars blev jag fast anställd reporter på Expressen.
På den där arbetsplatsen vars redaktion jag passerat tusen gånger med bilen och tänkt: En dag kanske...
Dröm nummer två hade gått i uppfyllelse, bara två månader efter den första. Man kan lugnt säga att det kändes som ett bra år.

Två veckor senare, på skärtorsdagen, skrev jag och Hjärtat på kontraktet för vår alldeles egna lägenhet. Efter massa visningar och hårda budgivningar hade vi äntligen blivit ägare (och miljonskuldsatta) till en liten pralin på 57 kvadrat i Gamla Råsunda.
I och med att dröm nummer tre slog in började jag på allvar fundera på när det stora nederlaget skulle komma. För det vet ju alla att man inte kan ha så mycket tur på en och samma gång. Det är liksom så det funkar. Men hitills har det faktiskt inte blivit något bakslag.

Sommaren var nog ganska så fantastiskt måste jag säga. Den smyginleddes med en vecka i Belgrad i maj. Ännu mer roligt jobb med fantastiska kollegorna och sjukt galna grejer. Öga-mot-öga konfrontation med vinnaren Dima Bilan och hans fem biffiga livvakter för att få en förklaring på varför hans nakna kropp prydde serbiska skvallertidningar. Dallrande värme, sömnlösa nätter i ett rum varmt som en bastu där man var tvungen att ha fönstret öppet, men med brusande trafik utanför Hotell Moskva dygnet runt. (Förresten, det borde jag ju ha sett som ett tecken. Hotellet i Belgrad hette Moskva. Och det är ju just där tävlingen är nästa år). Jag pratar alltså om Eurovision för er som inte hänger med. Där Charlotte Perrelli kom på delad 18:e plats. Veckan i Belgrad bjöd också på en fantastisk middag med get och andra lokala specialiteter och vargskinn på väggen, på en etnorestaurang som vi åkte taxi i en halvtimme genom mörka och skrämmande kvarter för att hitta till.

Och eftersom fast jobb betyder betald ledighet fick jag och Hjärtat vår första semester tillsammans. Hyrbilen styrde oss till Göteborg och en magisk kväll på Ullevi med Springsteen i högform. Liseberg med Åsa och Daniel, ett bad i Flumride, tropiska nätter, ett regnigt, kallt och överskattat Smögen, räkfrossa i Grebbestad och rosévin hemma hos Ida och Patrik i Degerfors hanns också med innan vi styrde vår kos mot härliga hälsingland och Söderhamn.
Några fantastiska nätter ute på en ö i skärgården med fantastiska vänner och vedeldad bastu, kalla bad, kortspel, grillning på stranden (jag får gåshud när jag skriver det här) och båttur till Albertina i Skärså för världens godaste bräckta gravade lax.

När vi kom hem tajmade vi in sommarens varmaste dagar. Och precis som i triss-reklamen hände det plötsligt. Jag fick med mig Hjärtat till stranden. De dagarna som vi tillbringade nere vid bryggan i Huvudsta vid mälaren är de som ligger varmast om hjärtat så här när det är fyra minusgrader ute och bara några timmar kvar av året.

Men innan semestern hann jag ju med att fylla 30 också. Firandet började med familjen en otroligt varm dag i början på juni. Champagne i gräset på baksidan av huset och buffémiddag på solterassen högst upp i huset på kvällen.
Dagarna innan min födelsedag hade jag 30-årskris grande. Ångesten över allt jag inte hade gjort tog ut sin rätt, innan jag insåg att jag faktiskt hunnit med massa saker och att livet inte tar slut bara för att man lämnar twenties something.
Och precis före klockslaget jag föddes blev det alldeles fantastiskt. Expressen hade sommarfest på Kungsholmens ponton, nyhetschefen stod upp, höll tal, alla räknade ner precis som på nyårsafton och sjöng ja må hon leva.
Sen in i en taxi med chefen och fyra andra ner till ett fullsatt Naglo där det beställdes in champagne och shots och till slut var jag så kastrullfull att det bara var att stoppa in mig själv i en taxi för att åka hem.
Väl hemma spydde jag i rabatten, som ett sista statement att 30 inte är det samma som tråkigt.

I slutet av augusti hade jag min stora 30-årsfest. Runt 30 fantastiska vänner hade klätt ut sig och dykt upp på min lilla maskerad. Kvällen var precis så sjukt rolig som jag hade hoppats på, med massa dans till klockan fem på morgonen.
Jag lyckades visst skälla ut de vänner som åkte hem vid fyratiden eftersom jag tyckte att det var så dålig schtil att åka hem så tidigt från min fest! Hehe, förlåt.

I efterhand kan jag konstatera att det inte var speciellt farligt att fylla 30. Speciellt inte när man blir firad tre gånger, varje gång lika fantastisk som de andra.

Återupptäckte min älskade svarta kjol med stora fickor i dag.
Hade den jättemycket förut, men sen föll den liksom i glömska.
Men i dag fick den åka på.



Till kjolen en apgammal grå kofta som jag också återupptäckt kan man säga, eftersom den låg hemma hos Ida i Degerfors i ungefär ett halvår. Och så urtvättad disney-ticha. Ja, så uppdaterad är jag i dag.

Fick ett låttips av Corinna.
För härlig nyårskänsla.

"Ich bin wie du", med Marianne Rosenberg. Tysk 70-tals schlager.
Hon lovade att min sista jobbnatt skulle bli som en dröm.

Jesus folk, här har ni en låt i min smak. Ladda genast ner på Spotify och njut!

Nyårsafton 2008. Ett vardagsrum i en lägenhet i Gröndal i Stockholm.
Champagne, nyårsklänning och Marit Bergmans "This is the year" på hög volym. Jag dansar. Sjunger med.
Som så många andra nyårsaftnar sjunger jag med i orden "this is the year, this is the year it all will happen. It's finally here, I have been waiting all my life" som om jag verkligen tror att det är just i år alla mina drömmar och önskningar ska slå in.
Kanske kläcker Hjärtat äntligen frågan, tänk om jag faktiskt skulle få erbjudande om fast jobb och kunna säga adios till de sura vikarieåren. Hur fantastiskt skulle det inte vara om vi äntligen kunde köpa en egen lägenhet och slippa ovissheten med andrahandskontrakt och flyttar och sura grannar.

En del av mig tänkte att jag får nog stå där nästa år också, och sjunga till den här gamla låten, och be en extra bön för att det kanske är 2009 som blir mitt år. För varför skulle allt det här härliga hända mig just nu.
En annan del av mig kände ändå ett visst uns av hopp. Var det inte dags för mig nu? Var det inte så att jag faktiskt hade gjort mig förtjänt, var värd det här?
Det enda jag egentligen visste om det nya året var att jag skulle åka till Thailand första veckan i januari, och jobba med Melodifestivalen i sex veckor när jag kom hem.

Det var just under den fantastiska, underbara, tre veckor långa resan till Thailand som dröm nummer ett slog in.
Där, på en takterass, 62 våningar upp, i den varma Bangkokkvällen, med en alldeles magisk stämning i luften kom frågan jag hade väntat på i flera år.
Jo, jag tänkte... vill du gifta dig med mig?, sa Hjärtat och jag kommer inte riktigt ihåg exakt hur det gick till men jag tror att jag skrek rakt ut. Självklart vill jag gifta mig med mannen i mitt liv liksom.
Ett perfekt avslut på en perfekt semester på min absoluta favoritplats på jorden tillsammans med den finaste personen jag vet.
Vad mer kan man önska sig?

Under mellanlandningen i Peking, på väg hem, kom kallduschen. Ett sms. Min underbara chef Dan hade sagt upp sig från Expressen för att börja som presschef på Kanal 5. Total förtvivlan.
Dan är den bästa chef jag någonsin haft. Ingen inspirerar som honom. Ingen får en att känna sig som en fantastisk reporter som honom. Han är fortfarande saknad.
Men sorgen och förvirringen byttes till hopp, och i dag glädje när det blev klart vem som blev vår nya chef. Även om jag fortfarande saknar Dan är jag otroligt glad för att vi har den chefen vi har i dag.

Vi var alltså en månad in på det nya året, och redan hade en av mina största drömmar uppfyllts. Redan där fanns det fog för sången.

Februari och mars var ett enda stort schlagertöcken. Göteborg, Västerås, Linköping, Karlskrona. Kiruna och Stockholm på sex veckor. De roligaste sex veckorna jobbmässigt under den första delen av året. Tillsammans med veckan i Belgrad i maj de sju roligaste veckorna på hela året.
Tillsammans med de fantastiska kollegorna Lars, Anders och Sven skrattade och jobbade jag mig genom de där veckorna som gick alldeles för fort. I bland var jag trött men oftast hade jag bara så jäkla kul. Jag älskar pulsen, stämningen, den speciella lägerkänslan som infinner sig när vi i pressen och stora delar av sveriges artister reser runt som ett cirkussällskap.

Början av året var också då jag gjorde slut med två kompisar, som för inte så länge sedan varit kära vänner, men genom sitt beteende blivit personer jag inte ville ha i min närhet. Som jag bara mådde dåligt av. Som betedde sig illa och oförskämt.
Det var nog ett ganska ömsesidigt beslut, så det är inte direkt så att jag sörjer. Förutom det smutsiga sättet vissa parter valde att agera på.
Låt den som är utan synd kasta den första stenen, sägs det ju. And I threw.

Jag ska ta den vid hornen. Tjuren alltså.
Inom kort kommer den första, och eventuellt flera delar, av Fröken T:s årskrönika.
Stay put!

Hahaha.
Det här är bara för roligt.

I senaste numret av Se&Hör har de vikt mittuppslaget åt ett Hemma hos-reportage hemma hos Idol-kocken Alex. Ni vet killen som stupade på mållinjen i "Idol" två gånger, bröt ihop totalt i höstas men fick sin revansch och släppte skiva.

Jag kan inte sluta skratta.



I artikeln får vi veta att Alex och hans flickvän bor i en "trea på 72 kvadratmeter i centrala Borås".
"Ek, nyanser av grått, vitt och inslag av mullvad dominerar färgsättningen i lägenheten", "Matsalsgruppen är köpt på Mio och tabletterna på Åhléns" och "Sängöverkastet kommer från Ica Maxi".

Ha, ha, ha ,ha. Galet roligt.

Sorry Malin, men jag var tvungen att sno det här från din blogg.
Jag har fått en ny favoritblogg. Massor av söta djur.

Jag menar, kolla bara:



På tal om söta djur i bandage, spana in den här lilla räv-rackaren som konkurrenten hade i sin blaska i dag.


Rosa bandage verkar vara det som gäller i djurvärlden vintern 08-09.

Jag hade ju tänkt skriva en årskrönika.
Ni vet en sån därn fin i flera delar.

Men det har liksom inte funnits någon tid eller ork för att sätta sig ner och skapa något bra, nu när jag har chefat i ett par dagar och allt.
Men det kanske kommer, det är ju inte 2009 ännu.

Vad har ni för nyårsplaner förresten?
För egen del blir det repris från förra årets succé. Finfecke i Gröndal med skumpa, musikquiz och fina vännerna.
I år även med förbastu och ABBA Singstar. Kan ju inte bli annat än lyckat.
Nyårsblåsa är inte bestämt än. Har två alternativ, båda trasor som redan hänger i garderoben.
Om panikviktnedgången i mellandagarna lyckas blir det den urtjusiga saken i cerise och svart som köptes in i höstas men som på grund av för mycket ryggfett (kul liksom, ryggfett) inte har burits.
Går projekt bort med ryggfett illa så blir det den lite mer figurvänliga paljettklänningen.
Den som lever får se.

Nu: Lite mer jobb, och sen hem till Hjärtat som har återvänt från nordligare breddgrader.

Två dagars julfirande och massa mys med gosiga brorsdottern senare och jag är tillbaka på jobbet.
Nu väntar tre dagars chefande och två dagars reporterjobb innan det är dags för nyårsfirande.
Hoppas att ni har ett alldeles förträffligt julfirande och att ni passar på att skrota runt i mysisar hela ledigheten.
Åtminstone för min skull.

Det är i dag det ska vända. Efter i dag blir det bara ljusare och ljusare.
Men först ska vi ta oss igenom den här dagen, som är den kortaste på året.
Och på något sätt känns det verkligen så i dag. Som ett evig jävla mörker.

Men, för att pigga upp min jultillvaro har jag gjort det jag skrev att jag skulle göra. En jullista i itunes.
Och tada! – här är den:


Jag slängde in en gammal "Hugger i sten" också. Han sjunger ju ändå om glögg, den gode Winnerbäck.

Vilken är din absoluta "must" jullåt?

Update: Ni hajjade skämtet i frågan ovan va? Must, liksom.

Jag sitter på jobbet och gör bloggkollen till morgondagens tidning.
Nästan alla har inlägg med juligt tema.
Men så är det ju bara 4 dagar kvar till julafton också.

Eftersom jag jobbar i helgen blir det inte så mycket julfester eller sånt för min del.
Men i morse åt jag i alla fall en lite julig frukost.



Vet inte varför jag tycker att nyponsoppa känns juligt, kanske för att jag förknippar det med vinter. Mammas vörtbröd och en clementin fick komplettera för den totala känslan.

Fjärde advent i morgon, men redan i går kväll fuskade vi och tände det sista ljuset när vi åt indiskt framför På spåret.
Jag nyhetschefade hemifrån och fick alltså lite soffmys trots att jag jobbade. Jag jobbade dock bara några timmar eftersom jag hade en mystisk magsmärta och illamående på morgonen. Tog mig till jobbet för att chefa, men låg dubbelvikt i magsmärtor över skrivbordet, så det var bara att hasa sig hem igen.

Innan jobbet i dag hann jag med att göra lite julgodis. Och i morgon tänkte jag göra en i-tuneslista med jullåtar för att få den ultimata julpeppen mina två lediga dagar innan julafton. Då ska jag även handla julklappar och mysa med kompisar, så det kanske kan bli lite julfeeling för mig i år trots allt.

Kolla vilka fina grejer jag beställde från bluebox när jag ändå beställde lite julklappar därifrån.
En supersnajdig bagagebricka och en kaxig liten nyckelring. Jag älskar de här Ann Taylor-motiven och har flera magneter hemma med olika motiv som jag köpte i Barcelona förrförra året.



Inte världens bästa bild, men på bagagebrickan står det "Someone was going to have to set a bad example" och på nyckelbrickan står det "honey, you couldn't handle half of me".

Jag är mycket nöjd.

Kerstin: Gud va lylligt att få den uppsydd. Men jo, det är ju ett problem när man inte vet hur man vill ha den. Provning hoppas jag som sagt ska vara nyckeln som löser mitt dilemma.
Vi kommer till Malmö på kvällen den 2:a förresten och har inga planer på lördagen, den 3:e alltså. Hoppas ni vill och kan hitta på något. En tur till Köben kanske?

Jonas: 5 september är det sagt, och bokat.

Ett tag så knarkade jag sajter med brudklänningar.
Kollade på tusentals modeller och tyckte att allt var så snyggt, snyggt, snyggt.
Jag hittade min klänning och gjorde lite ändringar och skickade prisförslag.
Var till och med på väg att köpa den, från en sömmerska.

Men sen blev det liksom en brudklänningsoverload, och jag tyckte inte att nånting var snyggt. Eller, det var många som var fina, men inga som kändes rätt liksom.
Jag som alltid tänkt att jag skulle ha en ganska stor klänning började helt plötsligt kolla på enklare klänningar. Kanske som en motreaktion mot allt stort jag kollat på.

Nu vet jag varken ut eller in. Spanade just genom nästan 1000 klänningar på Maggie Sottero, som har heeelt fantastiska klänningar och blir bara mer och mer förvirrad över vad jag vill ha. Det slutar kanske med att jag gifter mig naken. Eller i en sopsäck. Tänk om jag inte hittar något.

Just nu sätter jag mitt hopp till den 10 januari, då jag och bästisen ska ut och prova lite. Jag hoppas att jag kommer att känna när jag har "The Dress" på mig. Annars får det bli nudistbröllop helt enkelt.

Såhär i juletider är det ju lätt att man tänker på de som inte har det bra och sånt ni vet.
Till stor del på grund av att alla organisationer trycker lite extra på vår medkänsla och vill få oss att skänka pengar till de som är krigsdrabbade eller svältdrabbade eller föräldralösa eller hemlösa eller, ja ni fattar.

Jag vet inte hur det är med er, men jag faller för det. Som en fura.
När jag satt på tunnelbanan i förra veckan var det en annons för stadsmissionen och hemlösa. Självklart skickar jag i väg ett sms och skänker en slant.

För ett halvår sen blev jag världsförälder för Unicef. Jag skänker en liten slant varje månad, för det är ju inget som märks sådär jättetydligt i min plånbok i alla fall.

Visst känns det lite som om välgörenhet är det nya?
Om du, som många av oss, funderar på vad du ska ge i julklapp till den där brorsan eller kompisen som redan har allt har jag ett tips.
I stället för att köpa någon mer meningslös pryl, köp en julklapp som verkligen betyder något.
I unicefs gåvoshop kan du köpa mjölk, en vattenpump eller andra bra saker som verkligen kommer till nytta, och så får du ett gåvobevis som du kan ge bort.
Jag tror nog att den du ger presenten till blir gladare för det än för någon pryl de aldrig kommer att använda.

Blä.
Så känns det i dag.
Jag har ingen som helst lust att gå på ett femdagars pass.
Jobbar till och med söndag. Sen är jag ledig till och med juldagen och så börjar jag jobba igen på annandagen.
Egentligen ska jag väl vara nöjd över att jag enligt schema är ledig både jul- och nyårsafton i år, men jag ångrar att jag inte tog lite ledigt i mellandagarna. Jag har bokstavsdagar att ta ut som ändå förfaller vid årsskiftet.

Jag vill bara vara ledig, julstöka, mysa med familjen, gå ut på juldan. Inte jobba på Körslaget. Inte skriva om Stjärnorna på slottet.
Äta knäck och överbliven julmat, det är mer min melodi.

Hur som helst skulle det vara skönt med semester.
Det tråkiga i sammanhanget är att jag inte kommer att ha någon riktig semester förrän i september. Det, om något, känss tungt.

Status: Lagom ledighetslat, i klädd morgonrock, ganska nyligen uppstigen ur sängen. Funderar på frukost eller promenad...
Dricker: Ingenting just nu.
Senast inkomna samtal: Väckningssamtal från redaktör på tidningen. Alltid jobb jobb jobb.
Senast inkomna sms: Thank you so much for the help with the pictures sweety. xxx Daniel. Från Idol-Kevins bror.
Senast inkomna mail: Therese, we just wanted to thank you for everything and too say how much we enjoyed having you here last week. We missed you after we had dropped you off at the airport, and at fridaynight. We will always remember that you were the first to come over here. (And as Daniel said, we really didn't want the other journalists to be there). Take care, and we'll talk soon again. Yours truly, Jase. Mail från Malta.
Snart: Promenad, sen lunch, sen simning.
Ikväll: Galapremiär för "Australia" med Hjärtat.

Min bloggande kollega Mirre svarade just på en av redaktionens telefoner.
På andra sidan en stolle som undrar var USA ligger.

Mirre är inte helt säkert, men hon tror att personen som ringde ville veta vad som hände med Beatrice i "Rederiets" son.
Mycket surrealistiskt samtal, som dock inte är helt ovanligt när man jobbar på kvällstidning.

I dag har jag
druckit vin med en hel släkt
åkt runt ett helt land
och varit på en restaurang som heter Dolmen.
Bara en sån sak.

En flygplats någonstans i Europa.

Gårdagskvällen var mångkulturell, och tillbringades med en massa härliga Expressenmänniskor.
Först laserdome, där tjejlaget vann, men jag sög. Fast det gjorde inget, det var verkligen skitkul.

Sen firande av vinnarna och tröstöl för killaget på La Habana, med goda kubainspirerade drinkar och klubb med grymt duktiga dansare som svängde loss i salsa, merengue, chacha och andra latinodanser. Och shots! Jäklar vad mycket shots det blev.

Efter shotsen drog de sista åtta tappra vidare för lite japansk kultur. På Odenplan har det första karaokestället i stan där du kan poppa in för lite sång i ett bås öppnat (på tiden).
Det var en timme före stängning så vi hyrde in oss i ett rum för åtta, beställde in tre flaskor vin och skrålade loss till Kikki Danielsson, Bonnie Tyler och en massa annat härligt. Det enda jag gruvar mig över är att väldigt många hade inspelningsmode på kamerorna.

Sen hem, H1 bjöd på taxi och jag sladdade in i säng.

I dag fördriver jag tiden med att städa, tvätta och göra mig ovän med katten. Kloklippning är inte en aktivitet som uppskattas.

Och så tittar jag på snön som faller. Och tar en resorb och en huvudvärkstablett.

Nej, detta ska inte bli någon modeblogg, men kolla vilken fantastisk blåsa från Betsey Johnson.
Jag har inte varit så mycket för Betsey-hypen, men den här var ju bara to die for.
Den på nyår, det ni!



Dock är inte 5000 något jag har att lägga på klänning, så det får bli någon gammal trasa. Kanske paljettklänningen från förra året?

Fick tidigare i dag sms om att skorna jag har beställt finns att hämta ut nu.
Åh, undrar om jag ska premiärsporta dem i morgon....



På tal om nyår så har jag hittat nyårsfrisyren.
Love!



Så, enough bildbloggning for one day.

Skrev en artikel i går om Anna och Niklas som kramas extra länge i kväll framför tv-kamerorna.
Jag vet inte om det enbart är för pengarna de gör det, men betalt fick de i alla fall.

På expressen.se kan man svara på frågan om man skulle kunna ha sex i tv om man fick betalt.
Lite mer än 10 000 har svarat. Det betyder alltså att 2000 vill knulla i tv.
Det ser ljust ut för en Big Brother-comeback.
(Eller nej just det. De hade ju sex ändå, utan att få betalt.)

Jorå, jag nyhetschefar i dag.
Och det har nog gått bra, tror jag.
Svårt när man inte har gjort det förut. Jag vet ju hur jag som reporter vill att mina chefer ska vara, men svårt att veta om man är bra själv liksom.

Jaja, dagen är långt ifrån slut och vi ska nog få ihop en tidning i dag också.

Ingoman undrar var på nätet jag köper mina julklappar.
Bluebox.se är ett bra tips. Men det beror ju på vad man ska köpa.

Ännu en jobbehelg är strax slut.
Som vanligt rann den förbi ganska obemärkt.
Jag har bevittnat hysteri utan dess like i Idolstudion.
Sett Tony Irving åka ut i ett otroligt händelselöst "Stjärnor på is" och sett Bygglovs-Matte vinna kändishoppningen i Stockholm Horse show.
Mer spännade än så var min helg inte.

Ingen rolig utgång, inga trevliga middagar och inget adventsmys.
Eller, jo lite adventsmys hanns det med i förmiddags innan jobbet. Två julstjärnor och en adventsljusstake är på plats, och lite alkoholfri glögg och en lussebulle slank ner. Sen jobb, jobb, jobb, jobb, jobb.

Men nästa helg, oj oj oj. Då tar jag igen för förlorad ledig tid.
Då går jag på spabehandling, glöggfest och finmiddag med föräldrar och fästman.
Sen blir det dop för brorsdotter och en glöggfest till.
Och så blir det nog lite julmarknad på Skansen med fina familjen Jutterström-Wahlström. Mys!

Och i veckan ska jag klicka hem alla julklappar på nätet. Jag älskar att köpa julklappar och pyssla, men det är inte själva stressa och trängas i affärer-köret som skapar julkänslan. Det är ju att slå in paketen, och sen att ge bort dem. För att underlätta beställer jag på nätet. Så otroligt skönt.

Dessutom ska jag spela Laserdome och gå på två trevliga luncher med två sjukt trevliga människor.
Men först jobb i två dagar till. Och i morgon ska jag chefa över Nöjet. Något jag aldrig har gjort förut.
Men det ska nog gå bra. Återkommer med rapport i morgon.
Nu blir det hem och sova så jag orkar ta hand om mina undersåtar kl 10 i morgon bitti. (Egentligen är de ju mina kollegor, men det kändes så skönt att få skriva det, när jag nu för en gångs skull får leka chef....)