Fröken T:s årskrönika del 3 - "I do, I do, I do, I do"
Efter en helt otrolig vår och sommar var hösten mest ett enda stort ingenting.
Jobbet rullade på i sakta mak. Fina chefen Ida sa upp sig och är otroligt saknad. Att under samma år förlora två av dem man tycker bäst om på sin arbetsplats är tungt för arbetsmoralen.
Det hände liksom inte så mycket under hösten. Det var mest jobb. Och jobb. Och slit. Och jobb.
Ljusglimten under tidiga hösten var resan till Valencia tillsammans med bästisen. Två galna dygn med precis så mycket fniss som man behöver från bästa och äldsta vännen och en galen fylle och karaokekväll långt från turiststråken. En promenad hem genom horkvarteren och bad i medelhavet den 23 september.
Och så resan till Malta förstås. Häng med idolvinnaren Kevins härliga familj i två dagar är sådant som jag sent kommer glömma.
Men det är mycket den här hösten som liksom inte blev av. De där vilda partykvällarna på stan som jag svurit hela året att det ska bli fler av, de försvann i ett jobbtöcken. Den där vältränade kroppen som skulle dyka upp uteblev också. Dagens kroppsform kan nog mer beskrivas som Jabba the hut.
Men all in all - ett alldeles fantastiskt, underbart, overkligt bra år på det stora hela.
Om 24 timmar har det varit 2009 i 30 minuter. Vad det nya året kommer att föra med sig har jag ingen aning om.
Det jag vet är ett bröllop. Mitt eget.
Förhoppningsvis spännande jobbuppdrag. Förhoppningsvis mer träning (annars får jag inte gifta mig säger Hjärtat).
Förhoppningsvis massa härlig tid med mina fina vänner och min fina familj.
En riktig familj bestående av tre människor och en katt? Njae, troligtvis inte 2009.
Men jag kommer nog att stå där och skråla till Marit Bergmans "This is the year" på ett vardagsrumsgolv i Gröndal innan nyårsnatten är över.
Den är fortfarande inte helt förbrukad.
Jobbet rullade på i sakta mak. Fina chefen Ida sa upp sig och är otroligt saknad. Att under samma år förlora två av dem man tycker bäst om på sin arbetsplats är tungt för arbetsmoralen.
Det hände liksom inte så mycket under hösten. Det var mest jobb. Och jobb. Och slit. Och jobb.
Ljusglimten under tidiga hösten var resan till Valencia tillsammans med bästisen. Två galna dygn med precis så mycket fniss som man behöver från bästa och äldsta vännen och en galen fylle och karaokekväll långt från turiststråken. En promenad hem genom horkvarteren och bad i medelhavet den 23 september.
Och så resan till Malta förstås. Häng med idolvinnaren Kevins härliga familj i två dagar är sådant som jag sent kommer glömma.
Men det är mycket den här hösten som liksom inte blev av. De där vilda partykvällarna på stan som jag svurit hela året att det ska bli fler av, de försvann i ett jobbtöcken. Den där vältränade kroppen som skulle dyka upp uteblev också. Dagens kroppsform kan nog mer beskrivas som Jabba the hut.
Men all in all - ett alldeles fantastiskt, underbart, overkligt bra år på det stora hela.
Om 24 timmar har det varit 2009 i 30 minuter. Vad det nya året kommer att föra med sig har jag ingen aning om.
Det jag vet är ett bröllop. Mitt eget.
Förhoppningsvis spännande jobbuppdrag. Förhoppningsvis mer träning (annars får jag inte gifta mig säger Hjärtat).
Förhoppningsvis massa härlig tid med mina fina vänner och min fina familj.
En riktig familj bestående av tre människor och en katt? Njae, troligtvis inte 2009.
Men jag kommer nog att stå där och skråla till Marit Bergmans "This is the year" på ett vardagsrumsgolv i Gröndal innan nyårsnatten är över.
Den är fortfarande inte helt förbrukad.
Kommentarer
Ullis
Aldrig förbrukad. Förra året hävdade jag att 2007 hade varit the year, och nu hoppas jag att 2009 också kommer att vara det, och så här i backspegeln så bjöd 2008 på så pass mycket bra även här hos mig (förlovning, lägenhetsköp här också) så det går inte av för hackor det heller.
Trackback
