Lunch med fina Emma och beröm från en 83-åring
Den här dagen blev bättre än väntat.
Just som jag satt här på redaktionen ringde mobilen, och fina Emma undrade om jag var i huset. Hon har smygstartat sitt DN-vik och ville luncha.
Så vi tog en sväng till sushistället. Det var mysigt att babbla lite med henne. Det var alldeles för längesen.
På vägen träffade vi på söta Kerstin som gick i vår klass. Hon jobbar på Expressen.se men vi ses inte så ofta. Hon har en bebis i magen som väntas ut om 2,5 vecka och hon är jäääättestor.
Precis innan jag skulle springa iväg ringde den fasta jobbtelefonen.
En farbror vid namn Ola, 83 år och bosatt i Hägersten berättade att han är en trogen läsare av mina artiklar, och han ville bara ringa och ge mig beröm.
Han förklarade att jag skriver så bra och lättförståeligt, men ändå intressant. Att man som han, som en gammal man, inte alltid förstår vad som står, och om det blir krångligt orkar man inte läsa.
Men mina artiklar, de fattar han alltid.
Åh, tack rara söta farbror Ola. Jag blev jätteglad. Det sa jag till honom också. Han önskade mig ett fortsatt fint liv. Jag önskade honom det samma.
Nu - jobb, jobb, jobb innan rosé i solen på Mosebacke.
Just som jag satt här på redaktionen ringde mobilen, och fina Emma undrade om jag var i huset. Hon har smygstartat sitt DN-vik och ville luncha.
Så vi tog en sväng till sushistället. Det var mysigt att babbla lite med henne. Det var alldeles för längesen.
På vägen träffade vi på söta Kerstin som gick i vår klass. Hon jobbar på Expressen.se men vi ses inte så ofta. Hon har en bebis i magen som väntas ut om 2,5 vecka och hon är jäääättestor.
Precis innan jag skulle springa iväg ringde den fasta jobbtelefonen.
En farbror vid namn Ola, 83 år och bosatt i Hägersten berättade att han är en trogen läsare av mina artiklar, och han ville bara ringa och ge mig beröm.
Han förklarade att jag skriver så bra och lättförståeligt, men ändå intressant. Att man som han, som en gammal man, inte alltid förstår vad som står, och om det blir krångligt orkar man inte läsa.
Men mina artiklar, de fattar han alltid.
Åh, tack rara söta farbror Ola. Jag blev jätteglad. Det sa jag till honom också. Han önskade mig ett fortsatt fint liv. Jag önskade honom det samma.
Nu - jobb, jobb, jobb innan rosé i solen på Mosebacke.
Kommentarer
åsa
Jag säger bara det, pensionärer - de är de bästa! Låter verkligen som en härlig dag, ibland önskar jag att jag också bodde i Stockholm. Men solen skiner i Götet med, och jag har också rosé...
Trackback
