Och vad tyckte jag då?

Jo, men jag gillade ju "Låt den rätta komma in". Jättemycket.
Jag gillade boken också jättemycket, men det var så klart inte alls samma.
Inte så konstigt, med tanke på att mycket måste skalas bort. Och med tanke på att filmen ju faktiskt är regissörens tolkning av manus.
Den var väldigt Tomas Alfredsonsk. Och vacker. Och melankolisk och lugn.
Allt det älskade jag.
Jag tror att många av er inte kommer att gilla den. Tycka att den är lite konstig. Bli besvikna på att den inte är som boken.
Bli besvikna på att den inte är så läskig.
För nej, den kommer inte att skrämma skiten ur er.
Men den är en fin liten film, som gjorde mig alldeles varm i hjärtat. På det där fina viset.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0