Vad hände med min åsikt?
I hela mitt liv har jag fogat mig efter andra.
Jag har anpassat mig efter andras åsikt och fogat mig efter vad de tyckt.
Haft en åsikt först, men mjuknat när andra inte hållt med.
Varit en feg liten skit med dålig självkänsla helt enkelt.
Nu försöker jag jobba på min självkänsla. Jag försöker lära mig att inte anpassa mig efter vad andra tycker.
Jag försöker inse mitt eget värde, och att mina egna åsikter är värda något, och framförallt att jag äger rätten till mina åsikter. Jag har rätt att tycka och känna vad jag vill, och det kan ingen ta i från mig.
Det här jobbar jag på. Försöker banka in starkare i mig själv.
Om andra har rätt att tycka som de vill, varför ska då inte jag få göra det?
Men vad händer? När jag för en gång skull säger som jag tycker, då blir folk arga och jag får skit för det.
Situation ett, med en nära vän, där jag säger i från att jag inte tycker en grej är okej.
Men vännen blir då sur på mig, och övertalar mig att gå på hennes linje. Återigen är jag en fegis.
När jag i efterhand blir irriterad över att saker och ting blir som jag trodde (och anledningen till att jag var tveksam från början) blir vännen i sin tur arg på mig för att jag har sagt hur jag känner.
Fråga: Vad är det som gör att hon har rätt att reagera men inte jag?
Situation två: Jag får en förfrågan om en sak, som inte känns bra och som är emot mina prinicper. I stället för att bara säga nej vill jag förklara varför det inte känns rätt.
Då blir personen som kommit med förfrågan sur på mig, och tycker att jag skapat osämja i onödan.
När jag för en gång skull försöker stå fast vid det jag tror på får jag skit för det.
Kanske ska jag bara foga mig i stället, och låta andra styra över mig.
Är ni nöjda då?
Jag har anpassat mig efter andras åsikt och fogat mig efter vad de tyckt.
Haft en åsikt först, men mjuknat när andra inte hållt med.
Varit en feg liten skit med dålig självkänsla helt enkelt.
Nu försöker jag jobba på min självkänsla. Jag försöker lära mig att inte anpassa mig efter vad andra tycker.
Jag försöker inse mitt eget värde, och att mina egna åsikter är värda något, och framförallt att jag äger rätten till mina åsikter. Jag har rätt att tycka och känna vad jag vill, och det kan ingen ta i från mig.
Det här jobbar jag på. Försöker banka in starkare i mig själv.
Om andra har rätt att tycka som de vill, varför ska då inte jag få göra det?
Men vad händer? När jag för en gång skull säger som jag tycker, då blir folk arga och jag får skit för det.
Situation ett, med en nära vän, där jag säger i från att jag inte tycker en grej är okej.
Men vännen blir då sur på mig, och övertalar mig att gå på hennes linje. Återigen är jag en fegis.
När jag i efterhand blir irriterad över att saker och ting blir som jag trodde (och anledningen till att jag var tveksam från början) blir vännen i sin tur arg på mig för att jag har sagt hur jag känner.
Fråga: Vad är det som gör att hon har rätt att reagera men inte jag?
Situation två: Jag får en förfrågan om en sak, som inte känns bra och som är emot mina prinicper. I stället för att bara säga nej vill jag förklara varför det inte känns rätt.
Då blir personen som kommit med förfrågan sur på mig, och tycker att jag skapat osämja i onödan.
När jag för en gång skull försöker stå fast vid det jag tror på får jag skit för det.
Kanske ska jag bara foga mig i stället, och låta andra styra över mig.
Är ni nöjda då?
Kommentarer
Trackback
