Mäh, skärp dig för fan!

Efter två dagar i Söderhamn och en vinplaneringskväll före det var det gött att komma hem till kranskommunen igen och slinka ner på kvartersitalienaren för en pizza och ett glas rött. Vårt vanliga bord, den vanliga pizzan men nytt vin.

Allt är lugnt och skönt, tills sju italienare i likadana träningsoveraller ramlar in. Härjar runt och har sig. Sätter sig vid bordet bredvid oss.
Och så sjukt osköna då! Först beställer de mat. Sen när pizzasalladen och det goda foccaciabrödet kommer in börjar de klaga. Först vill de inte ha pizzasallad, utan grönsallad i stället.
Eftersom de som har stället är schyssta och serviceminded går hon ut i köket och gör en grönsallad, med paprika gurka och tomater.
När hon kommer ut med den klagar de på att de inte har fått sin dricka. Ja, men det kanske är för att hon stått och gjort en sallad till er, pucko!
Sen, vill de ha focaccia utan vitlök och oregano som är på toppen. Alltså, det är en grej om man frågar snällt om det finns, liksom hör sig för. Men det är fan inte okej om man har en otrevlig ton och agerar som om man äger hela världen. Pack-fasoner, om du frågar mig.
Sen, när hon kommer ut en annan gång säger de att de inte vill ha någon peppar alls på sin plankstek. Säger det otrevligt så klart.
Och när planksteken väl kommer ut, med bearnaisesås på eftersom det är en plankstek, frågar otrevliga gubben otrevligt vad det är för något och kräver att få en utan.
Alltså, vill man inte ha sås får man väl säga till innan, inte kräva att få en ny när maten kommit.

Sen gick vi hem till soffan, så jag vet inte hur det fortsatte men jag antar att det fortsatte i samma stil.
Osköna personer, jag blev så sur att jag ville lugga dem hela bunten.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0