Hipp hurra för kärleken!

I morgon gifter sig fina Ida med sin Patrik. Jag hoppas att de får en alldeles fantastisk dag och att vädrets makter är med dem.

Jag har haft förmånen och lyckan att få gå på flera underbara vänners bröllop, och mina syskons med för den delen.
I är det däremot tomt på den fronten. Så nu håller jag tummarna för att några av mina vänner väljer att slå till nästa år (eller senare i år, än är det inte för sent *hint hint*) så att jag får bevittna fler underbara kärleksfester då.
För det är något speciellt med bröllop. Alla är så glada och det är så mycket kärlek i luften.
Festen är oftast skitkul. Har faktiskt bara varit på en tråkig bröllopsfest.
Jag fullkomligt älskar bröllop. När jag är gäst på bröllop så brukar jag böla i kyrkan, till talen ja hela tiden.
Jag tyckte också väldigt mycket om att planera bröllop. På mitt eget bröllop grät jag dock inte alls. Inte när det hölls tal, trots att flera av talarna (främst männen i min familj) inte kunde hålla tårarna tillbaka. Jag grät inte ens när JAG höll tal till Hjärtat. (Men det ryckte i hans kinder).

Och trots att jag redan har gift mig och har det där överstökat så tycker jag fortfarande att det är otroligt roligt att kolla i bröllopstidningar och jag tittar alltid på klänningar när jag går förbi ett skyltfönster till en brudbutik.
Därför hoppas jag också på att någon ska gifta sig, och att jag får hjälpa till och planera och komma med råd.
För man kan väl inte gifta sig ingen bara för att man tycker att det var så kul att planera?

Just det, på lördag firar också kära bror och hans fru bröllopsdag. Sex år som gifta.
Så vi utnämner den här helgen till kärlekens helg, trots att jag jobbar hela helgen och inte får vara med min kärlek.






Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0