Stängt för själavård
Blundar, tar ett djupt andetag och försöker glömma den grå himlen, den fuktiga luften, den molande värken i bröstet och den där tomma känslan av absolut ingenting.
Lyckades ganska bra i helgen.
Var på underbart hamam på Lidingö i fredags, hade fantastiskt mysig vinklubbskväll med gäster som inte gick hem förrän klockan fyra på morgonen i lördags och våffelfikade med Amina i går.
I dag har värken i huvudet varit den värsta värsta och onepiece har varit på hela dagen. Börjar släppa lite lätt nu, men gör sig fortfarande påmind. Tomheten i bröstet är större än störst och jag börja på allvar fundera på om vi inte kan hoppa över hösten nästa år. En höst har aldrig någonsin känts så tung som i år. Kan vi snabbspola fram till ljusare nätter och sinne? Kan vi få vakna i ett paradis snart, som Jonathan Johansson sjunger i "I centrum"?
Snart kommer dörrarna slå upp
och öppnas
snart faller ljuset över platsen du står
snart kommer
ingen någonsin tvivla längre
snart följer hela världen dina spår
Snart kommer pengarna
du alltid förtjänat
snart kommer kärleken du tvingade fram
snart ska du slita ut ditt trasiga hjärta
snart kommer
hela världen dyrka ditt namn
Och snart ska någon driva ut demonen
snart ska vi vakna i ett paradis
Snart ska vi flyta ut på uppsträckta händer
snart kommer sångerna
ett fyrverkeri
snart ska vi sväva in i ljusare nätter
snart lyfter drömmarna
och du är fri
Och snart ska någon driva ut demonen
snart ska vi vakna i ett paradis
Snart kommer tårarna
ett regn i Sahara
snart ska vi ångra vad vi hoppades på
snart kommer vågorna snart kommer Atlanten
snart ska
dom största bli så små
Och snart ska någon driva ut demonen
snart ska vi vakna i ett paradis
text från http://www.jonathanjohansson.se/klagomuren/
Hoppas det känns bättre snart. Massor av kramar!!! Ta hand om dig.
