Jag tycker att det är så fascinerande med människor som alltid har bott på samma ställe. Bott i samma hus, på samma ort eller i samma stadsdel i Stockholm i hela sitt liv. Jag fördömmer det inte, jag finner det bara fascinerande. Som att en del Stockholmare har så dålig koll på Stockholm. De kan sin stadsdel, men har ingen aning om var typ... Handen ligger.

Själv har jag flyttat 15 gånger och bott i 7 städer. På mindre än 30 år. Alltså, jag har ju fyllt 30, men när jag gjorde det bodde jag i den lägenheten jag bor nu. Och några år har ju varit mer fyllda av flyttar än andra. Men ändå. 13 olika hus/lägenheter/rum. Så många olika bostäder har varit mitt hem. Där har jag packat upp mina prylar. Gjord mig hemmastadd. Skapat en trygg vrå. Tills det var dags att flytta igen. Märkligt ändå, när man tänker på hur många olika trygga vrår det ändå har varit.

1984 flyttade jag från Backstugevägen i Hässleholm till Tallåsstigen i Oxelösund. Cirka 50 mil. Jag skulle fylla sex. Jag minns en flyttbil, ett nytt rum, en gråtande pappa och en ny värld att upptäcka. Minns hur jag gick vilse och inte hittade hem från lekplatsen. (Jag kan ev ha flyttat en gång tidigare, från lägenhet på Västerbogatan till villan på Backstugevägen, i så fall 1978 eller 1979. Men av det minns jag inget.)

Sen dröjde det ända till 1997 förrän det var dags igen. 19 år gammal packade jag lite saker i några väskor och satte de i en bil en morgon i augusti. Två dagar tidigare hade jag klarat min uppkörning och i juni tagit studenten. 200 mil och 1,5 dygn senare var jag framme på Jonas Lies gate i nordnorska Tromsö, 100 mil från Nordpolen. Jag var inte där för att rensa fisk utan för att ta hand om två söta barn och (visade sig det lite senare) baka pizza på en pizzeria som extraknäck.

Tre månader senare la jag ner de flesta av mina pinaler förutom en väska med kläder och det nödvändigaste i stora svarta soppåsar som sen packades in i det stora lastbilen som skulle ta aupair-familjens och mina tillhörigheter till vår nya hemstad Bergen, på den norska västkusten. Flytten bestämdes och avklarades inom en vecka och det enda jag visste om min nya hemstad var att vi till en början skulle bo på hotell och att det regnade 296 dagar om året där. Hösten 1997 flyttade jag således in på Radison SAS Hotell Bryggen i Bergen. Där bodde jag i nästan fem månader. I april, om jag minns rätt, fick jag återse mina andra prylar när vi lämnade hotellet och flyttade in i en stor villa på Storetveitveien på stället med det härliga namnet Paradis. Jag minns än i dag hur nöjd jag var med postadressen 5040 Paradis.

I januari 1999, efter en kort sejour tillbaka på Tallåsstigen i Oxelösund var det dags för hem nummer sex (6). Södra Slottsgatan i Gävle. En etta på 31,5 kvadrat. Mitt första helt egna boende i ett hus för studenter på söder i Gävle. Jag flyttade dit mitt i snökaos utan att känna en själ, med ett antagningsbesked till högskolan i flyttkartongerna och ihopsamlade möbler.
Efter vad som verkade vara en ändlös radda förfester och pluggnätter flyttade jag till en större etta i huset bredvid där jag bodde under resten av mina 3,5 år i Gävle. Hem nummer sju (7) alltså.

Jag räknar inte in tillfälliga sommarboenden som hos hjärtat i Söderhamn utan konstaterar att mitt åttonde hem var på Nydalahöjd i Umeå, hösten 2002. Efter ett år som journaliststudent i en uthyrningsdel av en lägenhet hos en märklig familj tröttnade jag och flyttade för nionde gången i mitt då 24-åriga liv. Min nionde bostad blev en fyra på Ålidhem i Umeå som jag delade med Niklas och Elisabeth. Även Mitzy, som då hade flyttat fyra gånger under sitt tvååriga liv och the fellow cat Baltazar fick plats.

Ett halvår senare, i januari 2004, flyttade jag in hos militären Rolle vid Stadion i Stockholm. Hos honom bodde jag i ungefär ett halvår.

1 september 2004. Dagen då jag och Hjärtat äntligen blev sambos. Platsen var en andrahandstvåa på Hoburgsstigen i Alvik. Mina möbler trängdes med hans, ny soffa inhandlades och lyckan över att få kalla något vårt hem var total.
Men, en andrahandslägenhet är ju just det och i december 2006 byttes den mot en större andrahandstvåa på Råsundavägen i Solna. Den var jättefin, nybyggd och hade en terrass på 28 kvadrat där vi kunde ha grymma grillfester. Problemet var bara att den låg i ett seniorhus och när surgamlingarna fick reda på att vi bodde där blev det ljud i skällan. Vi kastades således ut och var tvugna att hitta ett nytt hem.
Som tur var fick jag fast jobb på Expressen just då och vi kunde köpa en egen lägenhet. Efter några misslyckade budgivningar tog jag över rodret och en tvåa på svindlande 57 kvadrat i gamla Råsunda blev vår för alldeles för mycket pengar. Och där bor vi nu. Tre år senare. I mitt 13:e hem.

När jag tänker på alla flyttar, alla flyttlådor, alla packningar och uppackningar blir jag helt vimmelkantig. För att inte tala om alla flyttstädningar. DET är i alla fall något jag tänker leja ut vid nästa flytt.