Västerbron i mitt hjärta

Bra text om Västerbron av Thomas Anderberg i DN Kultur i dag.
 
Jag älskar Västerbron. Det är verkligen min favoriplats i hela stan. Utsikten över världens vackraste stad är magnifik. Dessutom är den så lång att det blir ett litet jobb att ta sig över och därmed är belöningen av utsikten ännu större. Att hångla på Västerbron är det mest romantiska som finns, oavsett årstid.
Det är väl ingen slump att förälskade par valt att föreviga sin kärlek genom att fästa låst mitt på bron.
 
Och det är självklart oerhört tragiskt att personer väljer att avsluta sina liv från bron. Det går inte att bortse från.
MEN. Att bygga höga staket och därmed skymma Stockholms bästa utsikt?
Det är fler som tar livet av sig genom att kasta sig framför tågen än att hoppa från Västerbron.
Det finns andra satsningar som bör göras, snarare än detta om man vill hindra folk från att ta sitt liv.
 
Som Anderberg skriver:
"Och vill man skydda sig från den för tidiga döden är det en utbyggd sjukvård pengarna bör satsas på, inte på att förfula Stockholms vackraste miljöer."
 
Amen.


Kommentarer
simpan

Om man nu tänkt hoppa från denna bro, och går dit och inser att det inte går, kommer man då att kasta sig från första bästa nästa bro eller fordon, eller kommer man istället att tänka efter och kanske ångra sig och gå hem? Det är frågan. Kanske hjälper det några, som kommer på andra tankar.

Men frågan är vad som händer på längre sikt. Kan ju bli så att någon annan bro får rykte om sig att vara en "bra" (finns inga bra sådana platser, även om vissa kanske romantiserar just att hoppa från broar) plats att hoppa ifrån istället. Att man flyttar på problemet.

Sen finns det väl en annan aspekt av det hela också, att någon kan råka ramla över eller bli knuffad. Men det kanske inte är så stor chans.

Men det viktigaste är kanske ändå att bygga sådana broar som går mellan människor lite mer, istället för att förbättra säkerheten på de som går över vatten. Att agera preventivt. Stockholm är en vacker stad, men lite farlig också. Inte för att det är mycket trafik, avgaser och farliga djur på Skansen, eller för att man kan fastna i ett pariserhjul som stannat på Gröna Lund. Inte på grund av läskiga gäng i förorten, graffiti eller huliganer. Utan för att det är lätt att bli ensam i en stad där "alla" kör på i 120 knyck, stressar och rejsar genom arbetslivet och kanske i några fall till sist blir utbrända, utblottade eller hemlösa. I staden där man kan nå sina drömmar kan även mardrömmen bli verklighet. Ingen annan stad i Sverige lär ha så stora klyftor mellan de allra rikaste, på toppen, och de hemlösa som finns (bokstavligen) längst ner, som söker en varm natts sömn i källare, härbergen, under broar och i tunnelbanor. Och i staden med över 2 miljoner invånare så känner knappast alla varandra. Kanske är det flest människor som känner sig ensamma i denna stad, trots att man nästan ständigt är omgiven av andra människor?

Det är onekligen en stad med många sidor och platser. Vissa fina, andra fula. Och så vissa som kan bli både ens bästa vän och ens baneman. Som den där beryktade Västerbron.

2012-07-23 @ 22:18:24
Simpan

Och så vill jag även påpeka att jag hade gjort radbrytning på några ställen, men de försvann. Nåja :)

2012-07-23 @ 22:19:32


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0