Två omtumlande månader
I dag är det två månader sedan det där vidriga dygnet på Danderyd. Två månader sen den värsta smärtan och maktlösheten och uppgivenheten jag har känt i mitt liv. Två månader sedan Elliot äntligen kom till oss.
Jo, jag kan säga så nu. Äntligen. För nu vill jag att han ska vara här hos oss. Det ville jag inte för ett tag sedan. Det låter hemskt att säga det, men så var det.
Men nu vill jag det, och det är det viktigaste.
Det har varit två omtumlande månader.
Elliot har gått från ett litet nyfött knyte med hett temprament till en skitgosig liten bebis med hett temprament.
Han ligger gärna och sprattlar och sparkar med sina små fötter, ler så hela ansiktet spricker upp när jag ler mot honom, attackerar honom med pussar eller låter som Chewbacka. För då låter jag som Elliot.
Han kan lyfta huvudet jättehögt, dras upp i sittande, vända sig från mage till rygg och har blivit kittlig under armarna.
Han kan, om han är på rätt humör, åka i vagnen och vara vaken och nöjd, men trivs bäst hos mamma eller pappa. Fast oftast bara mamma, speciellt när han är trött.
Han älskar att lyssna på musik, när jag sjunger för honom och att dansa med pappa. Han tycker det är rätt najs att bada men blir skitsur när han ska torkas och det är kallt. Och han protesterar fortfarande högljutt när han inte får som han vill.
Och jag har gått från att vara ett ständigt gråtande, bebischockat nervvrak till en ganska cool och belåten mamma.
Det är fortfarande frustrerande att inte kunna kissa när man själv vill, och i bland på kvällarna blir jag galen på hans gnäll, när jag också är trött.
Men så kommer jag på att jag faktiskt har världens coolaste bebis (som just nu ligger nöjd och tittar på sitt babygym och sprattlar med benen - det är ju ett gym, då måste man gymnastisera) och att den här jobbiga tiden förhoppningsvis är ganska kort. Sen kommer det nya faser och nya tillfällen att gråta. Men det tar vi när det kommer.
På lördag ska jag fira våra två månader med att lämna Elliot hemma med pappan, och prova vin med min vinklubb. Är så pepp på detta att det inte finns någon hejd.
Kommentarer
Mats
Låter som ni har det rätt så bra nu ändå.
Trackback
