Man vet att man lever, så att säga
Jag har alltid varit usel på skiftjobb. Min kropp klarar inte av det. På bara någon dag får jag ont i huvudet, sover dåligt och kan inte somna när jag väl måste, svårt att äta, ont i magen unt so weiter.
Jag trodde att det där med att inte kunna somna hade blivit bättre, för sedan jag fick barn och har haft ett konstant underskott av sömn så har jag somnat på en sekund när jag har lagt mig.
Men sen jag började jobba är de tillbaka, de ändlösa timmarna som man ligger i sängen och vrider och vänder på sig och bara väntar på att somna.
I natt la jag mig före elva. Trots insomningstablett somnade jag inte förrän vid tvåsnåret. En halvtimme senare vaknade sjuk liten ettåring och sen var det färdigsovet för min del. Jag fick några timmar på morgonen efter att Hjärtat och Elliot hade gått hemifrån, men man kan utan att överdriva påstå att jag är svintrött i dag.
Det här med att jobba skift och ha småbarn. Man får verkligen veta att man lever.
Som bonus får man inte heller träffa sitt barn de dagar man jobbar. Superglatt ju!
Kommentarer
Trackback
