Hittade mathimlen på Koh Lanta

Det blir ju en hel del pad thai och fried rice här i Thailand. Till lunch oftast, och så någon god curry eller kanske grillad fisk till middag. Pizza eller en pasta när smaklökarna vill ha något annat och man råkar springa på en bra italienare. 

Men på Koh Lanta hade vi en matupplevelse utöver det vanliga. 
Efter 9 nätter på barnvänliga Longbeach styrde vi kosan mot Klong Nin. För stora vågor i havet gjorde att vi fick bada i poolen, vilket Elliot gillade, och stället är inte direkt barnvänligt. Men det finns många schyssta restauranger där. Och bäst är Yang Garden, som ligger etta på Tripadvisors lista på hela Koh Lanta. 
Det är oftast fullbokat, men vi gick dit en kväll när de just hade öppnat. Vi kunde få ett bord i två timmar och slog oss ner. 
Men efter en snabb titt i den fantastiska menyn insåg vi att vi inte skulle kunna njuta av den goda maten i sällskap av en grinig och trött Elliot. (Mer om hans humör i ett annat inlägg). 
Så vi smidde en plan och bokade bord till kvällen efter med tanken att ha ett sovande barn med oss. 

Kvällen efter njöt vi av tonfisktartar, steamed porkbuns, grillad tonfisk, grilled porkneck, chokladfondant och en himmelsk banankaka. Till det en karaff rödvin som var sjukt gott. Det var den dyraste måltiden här hittills, men så värt det! Och tonfisken som var dyrast var ändå billigare än den dåliga pizzan vi köpte till Elliot tidigare den kvällen. 
Elliot då? Jo, han sov i vagnen hela kvällen. Mellan huvudrätt och efterrätt fick vi rulla lite vagn i trädgården, men det var ju bara bra för matsmältningen. 
Om ni åker till Koh Lanta, missa INTE Yang Garden. 

Nu lever vi sedan tre dagar en skön och lat tillvaro på paradisön Koh Jum. Stränderna är inte de vackraste, men här är så lugnt och skönt att man inte kan göra annat än att chilla. Solen skiner, vattnet är badkarsvarmt, maten är otroligt billig och massagen skön. 
Och i dag träffade vi på en stor och livs levande babian! Galet! 

I morgon åker vi till Krabi town för en dag och natts stadsliv, sen min största farhåga för den här resan (7 timmars bussresa till Ranong) och vidare till Koh Phayam. 
Ännu ett paradis, som Elliot ska få upptäcka utanför magen. Sist vi var där låg han inuti. 



Öde strand på Koh Jum. 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0