En känsla av tomhet
Jo, det är hemskt. Att de fick hela 13 procent i valet var en överraskning även för mig.
Men samtidigt viktigt att komma ihåg att många som röstar på SD nog inte är rasister utan snarare missnöjda med utvecklingen och köper kanske SD:s problembeskrivning, där invandringen är den enda och enskilda sak som går att beskylla för så mycket. Eller så är de trötta på en integrationspolitik som kunde varit bättre.
Jag tycker själv att Sverige känns kallt ibland, och det är trist att samhället tycks glida isär så mycket. Min stad är rätt segregerad och i somras var det till och med gängstrider här, som du kanske läst om. Han som blev skjuten bodde i "mitt" område och när jag cyklat till centrum de senaste veckorna har jag sett en liten minnesplats som några anhöriga har gjort och påminns. Det är tråkigt att vissa från dessa områden hamnar i kriminella gäng för att de kanske inte ser någon annan väg framåt eller saknar annan gemenskap. Och så gör det att området känns lite mer otryggt. I vintras var det en skottlossning här mellan de där gängen också.
Jag hoppas att den gamla fina sloganen "Alla ska med" får gälla och att arbetslösheten kan gå ner så att folk känner större hopp. Samt att det byggs mer bostäder också, gärna fler hyresrätter så att det inte blir så uppdelat mellan fattiga och rika i olika områden. På det sättet får SD förhoppningsvis inte utrymme för sin problembeskrivning eller grogrund för att växa och locka till sig uppgivna väljare. Allt hänger ihop, tror jag.
Samtidigt är det också viktigt att komma ihåg, oavsett politik, att det kanske viktigaste valet som var och en av oss kan göra varje dag är hur vi väljer att bemöta andra. Det viktigaste valet gör vi kanske i våra egna hjärtan. Det låter nog lite sentimentalt men det var inte jag som sa det först. Hörde det på en konsert en gång.
