En sorgens dag
Jag har stor sorg just nu.
Egentligen är det mitt alterego Anna-Brittha som har den största sorgen.
Anna-Brittha är en grogghagga på 40+. Hon blir alltid för full när hon dricker, och när hon dricker gör det antingen på surt vin eller på fulgroggar. Hon röker också alldeles för mycket och visar ett stort intresse för killar i 20-års åldern.
Hon åker på festival och sådana saker bara för att få festa med just killar i 20-års ålder. Hon pratar på den bredaste skånska som kan tänkas.
Nyheten att hennes bästa väninna och stöttepelare i livet, Gunilla, har gått bort sticker som en sten i mitt hjärta.
Skapar en klump av stor svart ångest i mitt bröst.
Gunilla var alteregot till Kerstin.
Gunilla och Anna-Brittha höll i hop i vått och torrt och har många äventyr bakom sig. Gunilla var precis som Anna-Brittha. Hon pratade också väldigt grov skånska, rökte för mycket och nöp yngre män i rumpan.
Så här skriver Kerstin i sitt dödsmeddelande: gunilla har dött förresten. Tynade långsamt bort i brist på stimulans. Med sig i graven tog hon moffes bäver bara för att jävlas..
Nu ska jag gå hem och sörja. Kanske över en kopp te.
Eller en rejäl jävla fulgrogg ? för att hedra Gunillas minne.
Vila i frid Gunilla, vila i frid.
Ps: Jag lovar att berätta om Moffes bäver en dag när jag har återhämtat mig från sorgen. Just nu är det bara... för mycket. Ds.
Egentligen är det mitt alterego Anna-Brittha som har den största sorgen.
Anna-Brittha är en grogghagga på 40+. Hon blir alltid för full när hon dricker, och när hon dricker gör det antingen på surt vin eller på fulgroggar. Hon röker också alldeles för mycket och visar ett stort intresse för killar i 20-års åldern.
Hon åker på festival och sådana saker bara för att få festa med just killar i 20-års ålder. Hon pratar på den bredaste skånska som kan tänkas.
Nyheten att hennes bästa väninna och stöttepelare i livet, Gunilla, har gått bort sticker som en sten i mitt hjärta.
Skapar en klump av stor svart ångest i mitt bröst.
Gunilla var alteregot till Kerstin.
Gunilla och Anna-Brittha höll i hop i vått och torrt och har många äventyr bakom sig. Gunilla var precis som Anna-Brittha. Hon pratade också väldigt grov skånska, rökte för mycket och nöp yngre män i rumpan.
Så här skriver Kerstin i sitt dödsmeddelande: gunilla har dött förresten. Tynade långsamt bort i brist på stimulans. Med sig i graven tog hon moffes bäver bara för att jävlas..
Nu ska jag gå hem och sörja. Kanske över en kopp te.
Eller en rejäl jävla fulgrogg ? för att hedra Gunillas minne.
Vila i frid Gunilla, vila i frid.
Ps: Jag lovar att berätta om Moffes bäver en dag när jag har återhämtat mig från sorgen. Just nu är det bara... för mycket. Ds.
Kommentarer
Trackback
