Klappat och klart

Jaha, så var jul nr 29 i mitt liv avklarad.
Så där bara. Helt slut. Borta. Finito.
Den gick på ett kick, och nu sitter jag här igen. På jobbet.

Men den var fin. Julen.
Den inleddes med en finfin julfest hos oss i fredags. Hemlagad tryffel, vin, sprit och singstar. Och goda, söta vänner. Party till fyra. Förmodligen sura grannar. Men skoj.

Sen, hem till mor och far i Oxelösund. Bilen lastad med julklappar, katt och hjärta.
Eftersom vi inte har en fungerande bilstereo fick vi sjunga "Driving home for christmas". Det gick det också.

Julafton var konstig och rumphuggen. Två bröder som inte firade på vanligt sätt - hemma - utan på eget håll.
För mig som vill att julen ska vara som den alltid har varit är detta ett tung slag i hjärtat.
Den enda kvarvarande brorsan fick all kärlek i stället. Förlåt om det blev för mycket kramar kära bror.

Jättefina julklappar kom tomten med. Respengar (bara 11 dagar kvar nu!), finaste  dunjackan av hjärtat, Singstar 90's, skivor, parfym, jättefina tröjor och massa mer.

Juldag utan utgång! Jättekonstigt, men ganska trött. I stället mig själv på tv (tack för alla söta sms - verkar som om hela Sverige tittade) och "Pistvakt"-filmen innan jag till slut somnade full av julgodis, glögg och irish coffee. Och mammas världsgodaste porterstek.

Nu tillbaka på jobbet med Sveriges mest högljudda sportredaktion bredvid mig. Suck. Ingenting har förändrats under julen.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0