Bröllop

Jag är helt besatt av tanken på bröllop.
Det är helt sjukt, men sant.
Jag tänker ofta på bröllop. Hur jag vill ha mitt bröllop. Hur vackra andras bröllop har varit. Hur avundsjuk jag är på mina kompisar som har gift sig. Hur gärna jag vill gifta mig.
Fan, jag vill så gärna gifta mig.
Det är inte bara bröllopet i sig, även om jag lägger ner en massa tankerverksamhet på det.
Det är hela grejen med att vara gift. Att vara man och hustru. Att få säga det här är min man, och att han kan säga det här är min fru.
Att veta att man ska vara tillsammans for ever and ever. Så jäkla coolt!

Men, jag har ännu ingen ring på mitt finger. Ingen (dvs hjärtat) har popped the big q.
Ändå tänker jag så mycket på det.
Jag funderar på hur min klänning skulle se ut, vilken ring jag vill ha, var jag vill gifta mig, vilka som ska komma på festen, vilka låtar jag vill ha under ceremonin.
Självklart ska  man ju bestämma allt tillsammans men jag har ju haft nästan 9 år på mig att fundera på hur jag vill ha det. That's a loooooong time.
När jag hör en låt på radion tänker jag, åh den där skulle vi kunna dansa brudvalsen till. Eller åh den där skulle vara perfekt att gå ut ur kyrkan till. Senast var det "You are the sunshine of my life". Och sno inte den idén nu folk. Det är min låt.

Ja, det är helt sjukt så mycket jag tänker på bröllop. Ska jag gå i terapi kanske?


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0